Kyrkans uppdragsgivare, uppdrag och uppehållande

Idag på Heliga Trefaldighets söndag får vi höra om den nytestamentliga kyrkans instiftande. Jesus ger här anvisningar för kyrkan i alla tider, och ämnet för vår predikan är Kyrkans uppdragsgivare, uppdrag och uppehållande.

Så ska vi för det första tala om

Kyrkans uppdragsgivare

I vår text idag, befinner vi oss i Galileen, på det berg som Jesus befallt sina lärjungar att gå till. Det är efter Jesu uppståndelse, någon gång under de fyrtio dagar som Jesus var kvar på jorden med sin kropp innan han for till himmelen. Himmelsfärden skedde ju vid Betania, på Oljeberget, men nu var de i Galileen, i den norra delen av Israel. Och så träder Jesus fram inför de elva lärjungarna och ger dem Missionsbefallningen.

Det är inga små anspråk Jesus har. Han ger dessa elva män ett uppdrag med konsekvenser för hela världen. Ja, detta uppdrag, denna programförklaring, är det enskilda tal som överlägset haft störst inflytande på världshistorien. Ingenting kommer i närheten. Kristendomen har haft en enorm påverkan på världens invånare och samhällen. Även trots att kristendomens betydelse minskar i många länder idag, så har de nya, post-kristna samhällen som växer fram fortfarande ett stort arv från kristendomen.

Bara detta faktum, det inflytande Missionsbefallningen haft, är ett argument som är väl värt att begrunda om man funderar över vem Jesus av Nasaret var och med vilken auktoritet han talar. Vem är han egentligen? Vem är han som haft sådant inflytande över nästan hela världen? Vem är han, som gett upphov till den största världsreligionen? Är han en vanlig människa som ligger bakom allt detta? En man som bara råkade vara på rätt ställe i rätt ögonblick?

Som vi ser i vår text, är Jesus kyrkans uppdragsgivare. Han utdelar idag det uppdrag vi kallar Missionsbefallningen. Med vilken rätt gör han detta? Han anger det själv: Jag har fått all makt i himlen och på jorden. Det är ett utmanande påstående! All makt i himlen och på jorden. Det innebär helt enkelt att han gör anspråk på att vara Gud. Ty uttrycket all makt i himlen och på jorden innebär ju att vara allsmäktig. Och är man allsmäktig, så är man Gud.

Ibland har man menat att Jesus visserligen var en unik människa, men att han inte var Gud. Till och med en del som kallar sig kristna, har förnekat Kristi gudom. Men vad gör man då med dagens text? Ja, man måste ju då bortförklara den. Till exempel mena att den är ett senare tillägg, som inte fanns med från början. Men har man något stöd i det historiska materialet för det? Håller denna hypotes för källkritisk granskning? Nej. Det finns inget stöd i källmaterialet för en sådan ståndpunkt. Inget fynd av handskrifter ger stöd för detta, och inte heller bland fornkyrkans teologer, de tidiga kyrkofäderna, finns det något stöd för att Nya Testamentet skulle sett annorlunda ut från början och att det kompletterats eller ändrats senare. Tvärtom betonade de, till exempel Justinus Martyren och Ireneus, att den kristna kyrkans lära varit densamma från början. Så vill man tro på Jesus, måste man tro på Nya Testamentet (och därigenom också på Gamla Testamentet). Vill man tro på Jesus, måste man ta det han säger på allvar. I dagens text säger han att han är allsmäktig. Hade han varit en vanlig människa, hade han varit sinnessjuk som kommit med sådana anspråk, och alltså ingenting att tro på. Vill man tro på Jesus, måste man tro att han är Gud.

Någon kanske invänder här att det står att Jesus har fått all makt. Om han vore Gud, menar man, måste han ju ha haft den från början. Det stämmer! Jesus är Gud av evighet, det lär oss till exempel aposteln Johannes i det första kapitlet av sitt evangelium: I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Och som Gud är han allsmäktig från begynnelsen, innan något hade skapats. Men som människa har han i tiden fått den gudomliga allmakten. Efter sin uppståndelse blev Jesus upphöjd, ja Skriften säger att han blev upphöjd över allting, och att han också har fått namnet över alla namn. (Fil. 2:9) Så i upphöjelsen fick han som människa all makt i himlen och på jorden och namnet över alla namn.

Det här är inte lätt för vår logik att begripa sig på. Det är till och med omöjligt. Men Bibeln lär så, och då tror vi det, för Bibeln är Guds ord.

Och lättare blir det inte när vi kommer fram till Bibelns lära om treenigheten. Den går inte heller ihop för vårt förnuft. Men kristen tro är inte en förnuftstro, inte ett filosofiskt system, något man kan resonera sig fram till, utan den kristna tron är en uppenbarelse från Gud. Gud själv har talat till oss människor! Och idag på Heliga Trefaldighets söndag, har vi i vår text ett fint vittnesbörd om treenigheten: Det står att kyrkan ska döpa i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn. Är det ett eller flera namn? På svenska kan man inte veta om det är ett eller flera namn. För att göra det tydligt kan vi jämföra med ett annat ord: Med Faderns och Sonens och den Helige Andes namnteckning eller Med Faderns och Sonens och den Helige Andes namnteckningar?

På grekiska ser man skillnad på om det är ett eller flera namn, och det är alltså ett namn. På svenska vet man ju inte om ordet ”namn” är ett eller flera, men på grekiska syns det tydligt. Dessa tre personer i Gud har alltså ett och samma namn, men är tre personer. De har samma namn, för de har samma väsen.

Så ska vi för det andra tala om

Kyrkans uppdrag

På berget i Galileen gav Jesus sitt uppdrag: Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er.

Detta uppdrag består alltså av två delar, att sprida evangeliet till alla människor för att göra dem till kristna och att bevara dem som kristna, så att de förblir vid Kristi ord och lära i alla delar.

För alla människor är syndare. Du och jag är syndare. Och alla syndare behöver förlåtelse och upprättelse. Det var därför Kristus kom, och det var därför han gav missionsbefallningen, för att vi och alla människor skulle få befrielse från syndens skuld.

Jesus gav detta uppdrag till de elva. Det är ett uppdrag till kyrkan, inte bara till de enskilda kristna och inte bara till prästerna. Nej, vi har det alla tillsammans. Det är vårt gemensamma uppdrag att Guds Ord ska gå ut i hela världen och göra alla folk till Jesu lärjungar. Alla kan bidra, men alla gör inte samma sak. Vi vet ju att Kristus i sin kyrka har utsett några till lärare, till präster. De har naturligtvis ett större arbete här, att förvalta sakramenten och att på kyrkans uppdrag förkunna allt vad Jesus har befallt. Men uppdraget är kyrkans, det är inte givet endast till de ordinerade prästerna, så att dessa skulle förfoga över det i motsats till församlingen. Nej, prästernas uppdrag är också kyrkans uppdrag. Så om det inte finns någon präst, måste varje kristen träda in här och till exempel förrätta nöddop.

Men för att vittna om den kristna tron behövs inget nödfall. Vi ska komma ihåg att varje kristen är präst. Som sankt Petrus skriver: Ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk. (1 Petr. 2:9) Så hela Guds folk, alla i kyrkan, är präster och heliga. Alla kristna får träda fram inför Gud och tjäna honom.

Vad har det allmänna prästadömet för innehåll? Aposteln Petrus fortsätter: för att ni skall förkunna hans härliga gärningar. Så alla kristna är kallade att vittna om Jesus. Detta sker där man är ställd, där man har sin vardag. Där visar man att man är en kristen, genom det man säger och det man gör. Genom att efter sammanhanget och efter förmåga berätta om Jesus och genom att leva enligt Guds bud så att man kärleksfullt och samvetsgrant sköter sina uppgifter. Så blir man ett vittnesbörd om vem man tjänar. I detta ämne skriver aposteln Paulus till kolosserna, till alla de kristna: Ert tal skall alltid vara vänligt, kryddat med salt, så att ni vet hur ni bör svara var och en. (Kol. 4:6)

Men lekmännen gör detta som lekmän. De är ju inte ämbetsinnehavare, de är inte sådana präster. För Jesus instiftade ett särskilt prästadöme. Jesus kallade sina apostlar och gav dem särskilda uppgifter. De är kyrkans företrädare och samtidigt hans egna sändebud. Alla kristna är ju det också på sitt vis, som vi sett, men prästerna har ett särskilt uppdrag. Aposteln Paulus skriver: I kyrkan har Gud för det första satt några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare... Inte är väl alla apostlar? Inte är alla profeter? Inte är alla lärare? (1 Kor. 12: 28f.)

Prästerna ska offentligt, för alla de kristnas räkning, förkunna Guds Ord och förvalta sakramenten. De har ett större uppdrag i att fullgöra missionsbefallningen, att undervisa de kristna inom kyrkan och att missionera utanför kyrkan. Det är därför alla kristnas uppgift att stötta kyrkan och prästerna. Det är alla kristnas uppdrag att be för kyrkan och prästerna. Aposteln skriver till efesierna: Håll ut i bön för alla de heliga. Bed också för mig, att ordet ges åt mig när jag öppnar min mun, så att jag frimodigt gör evangeliets hemlighet känd. - - - Bed att jag predikar det så öppet och fritt som jag bör. (Ef. 6:18ff.)

Utöver att be är också de kristna kallade att stödja kyrkan på olika sätt, bland annat ekonomiskt, så att kyrkan kan ha en gudstjänstlokal och till exempel anställa präster. Det här kan se olika ut i olika situationer, beroende på omständigheterna. Större kyrkor har större möjligheter än mindre kyrkor. Men oavsett om kyrkan är liten eller stor, kan alla bidra på sitt vis.

Jesus sade när han sände ut de sjuttiotvå: Arbetaren är värd sin lön. (Luk. 10:7) Och sankt Paulus skriver till korintierna: Så har också Herren befallt att de som predikar evangeliet skall leva av evangeliet. (1 Kor. 9:14) Naturligtvis är det ingen synd att vara oavlönad församlingspräst. Paulus skriver själv i det här sammanhanget att han inte hade sin försörjning av kyrkan, utan han livnärde sig som tältmakare.

Att stödja kyrkan handlar också om annat än pengar, det kan vara att bidra med olika insatser, att ställa fram och ställa undan till gudstjänsten, att ordna blommor till altaret, att vara mässtjänare eller kantor eller att hjälpa till med kyrkfika, och listan kan göras längre! Det finns många viktiga uppgifter. Vi är en liten kyrkogemenskap, men vi ska troget göra det lilla vi kan och tänka på att Nya Testamentet framhåller att det man gör för kyrkan inte ska göras av tvång, utan med villigt hjärta.

För det tredje ska vi tala om

Kyrkans uppehållande

Kyrkans uppehållande klarar vi inte själva. Enda anledningen till att kyrkan består genom årtusendena är Kristus själv. Som han säger: Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut. Han är med oss i vårt hjärta. Av nåd allena har han gjort oss till Guds barn. Han kommer till oss genom Bibelns ord och undervisning. Han är hos oss när vi ber. Särskilt har han lovat att vara med oss när vi församlas i hans namn, som här i gudstjänsten. Ja, här talar han till oss och här kommer han till oss med sin egen kropp och sitt eget blod till våra synders förlåtelse. Vi kristna har det bättre än Abraham, säger Luther. Gud talade till Abraham vid några enskilda tillfällen, men till oss talar han ofta, han talar i sakramenten genom prästen. Luther skriver i Genesiskommentaren:

Om Abraham skulle jämföras med oss, som lever i det nya testamentet, är han, till största delen, mindre viktig än vi är. […] Förvisso, i hans fall är de personliga gåvorna större, men Gud uppenbarade inte sig själv på ett närmare och mer välvilligt sätt än han gör för oss. Det är sannerligen en stor ära att ha dessa uppenbarelser, men vilken större eller bättre fördel hade Abraham av dem än det faktum att Gud talade till honom? För detta händer oss också, ja till och med dagligen, så ofta som och där vi önskar. Det är sant att du hör en mänsklig röst när du döps och när du får del av den heliga nattvarden. Men ordet som du hör är inte en människas, det är den levande Gudens ord. Det är han som döper dig, det är han som avlöser dig från synder, och det är han som bjuder dig att hoppas på hans nåd. (AE 3:166, W2 I:1119:446)

Låt oss alltså troget följa Jesus i missionsbefallningen, så att vi själva håller fast vid Guds Ord och så att vi håller fast vid en kyrka som lär de kristna att hålla allt vad han har befallt och så att vi själva gärna vittnar om Jesus och tron där vi kan och stödjer kyrkan som har uppdraget av Jesus att gå ut i världen för att göra alla folk till lärjungar. Ty Jesus är med sin kyrka, han är med oss, alla dagar intill tidens slut.” Amen.

J Fjellander

[^]