Att följa Jesus

Vad är viktigast i livet? Vad är meningen med att vara en människa? Hur får man komma till himlen? Jesus besvarar idag de mest grundläggande frågorna, och predikans ämne är Att följa Jesus.

Låt oss börja med att först ta fram bakgrunden till vår text och se vad det är som står i Matteusevangeliet just före. Där hade Jesus för första gången sagt till sina lärjungar att han skulle gå till Jerusalem för att lida och dö. Han sade också att han skulle bli uppväckt på tredje dagen, men det begrep inte lärjungarna. De verkade bara höra det första, om lidande och död, och det tyckte de lät obegripligt och alldeles orimligt. Inte kunde väl Jesus mena så? Skulle Guds egen Son, alltings härskare, komma hit till jorden för att lida och dö? Detta var ju så otänkbart och omöjligt att acceptera att de till och med kände sig tvungna att protestera mot sin läromästare: Petrus tog till orda och sade till Jesus: Gud är nådig mot dig, Herre. Detta skall aldrig hända dig.

Petrus tänkte på ett mänskligt sätt, och det är ju inte konstigt. Han var en människa och ville att allt skulle gå bra och att ingen skulle behöva lida. Det är en fullt begriplig ståndpunkt, och den utgår från den i och för sig korrekta tanken att lidandet och döden är något ont. Javisst är det så! Lidandet och döden är verkligen något ont. När vi ses hos Gud i himmelen, kommer där inte finnas någon smärta, ingen plåga. I himmelen, där Guds goda vilja råder, finns inget rum för något ont.

Allt ont strider mot Guds vilja. Och ändå använder Gud det onda så att det får tjäna hans goda syften. Till exempel som Josef sade i Egypten när han efter sin fader Jakobs död talade till sina bröder: Ni tänkte ont mot mig, men Gud har tänkt det till godo genom det som nu har skett för att bevara många människors liv. (1 Mos. 50:20)

Det här gäller på något slags liknande sätt även i det jordiska. I allmänhet uppnår man ingenting utan ansträngning, men inte sällan är det förenat med smärta att kunna göra framsteg, ja det kan ibland till och med krävas konflikt för att något ska gå framåt. Ont ska med ont fördrivas, sade man förr. Det onda finns överallt, och Gud använder även sådant för sina syften.

Och idag undervisar Jesus oss om hur vi kristna ska leva och vad vi ska förvänta oss av att vara Jesu lärjungar. Om vi vill följa Jesus måste vi vara beredda att möta det han mötte: hat från motståndarna och en smärtsam död. Men den första fienden är inte de oomvända och ogudaktiga, utan det är vi själva. Och vi säger för det första:

Att följa Jesus innebär att förneka sig själv

Vad innebär det att förneka sig själv? Det låter hårt. Ska vi verkligen förneka oss själva? Har inte Gud skapat oss med kropp och själ? Är inte hans skapelse god? Jovisst! Det är som Luther säger i Lilla Katekesen, i förklaringen till första trosartikeln: Jag tror, att Gud har skapat mig och alla varelser. Han har gett mig kropp och själ, ögon, öron och alla lemmar, förstånd och alla sinnen, och han uppehåller det fortfarande.

En kristen är tacksam för alla goda egenskaper som Gud gett honom och för allt som han genom Guds godhet har fått förmåga att göra. Jesus menar inte att vi ska förneka dessa goda saker. Jesus menar inte att vi ska gräva ner vårt pund, som den tjänaren som hade fått ett pund att förvalta och gick och grävde ner det, utan han menar att vi ska stå emot vår gamla människa, ”köttet” som Bibeln kallar det. Sankt Paulus identifierar sig med sin gamla människa så till den grad att han kallar den gamla människan för ”mig”. Han skriver till romarna: Ty jag vet att i mig, det vill säga i mitt kött, bor inte något gott. (Rom. 7:18) och det är på det sättet vi ska förneka oss själva, det vill säga det avser vår gamla människa. För arvsynden fördärvar allt vi tänker och gör, så att det inte finns något kvar i oss som är ofördärvat och helt igenom gott. Den gamla människan finns överallt i oss.

Vad betyder det då mer konkret att förneka sig själv? Det betyder att inte vara egoistisk, att inte sätta sig själv före andra, att inte styras av sina egna begär och sin egen själviska vilja, och det kan betyda ett oändligt antal saker, beroende på situationen. I evangelierna ger Jesus olika exempel på vad det kan innebära, bland annat säger han: När någon bjuder dig på bröllop, ta då inte den främsta platsen vid bordet. - - - Var och en som upphöjer sig skall bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig skall bli upphöjd. (Luk. 14) Och vi kan också se på Jesus, hur han gjorde. I Getsemane bad han: Fader, om du vill, så tag denna kalk ifrån mig! Men ske inte min vilja utan din. (Luk. 22:42) Jesus är vår förebild.

Och vi kan gå till Galaterbrevets femte kapitel, där aposteln räknar upp köttets gärningar, så ser vi vad vi ska undvika: Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror, illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant.

I stället för att framhålla oss själva ska vi älska vår nästa som oss själva. Vi ska leva i kärlek. Och kärlek är här inte främst en känsla, kärlek är här inte främst att känna, utan att göra något för en annan människa. Och det kan faktiskt behövas åtgärder som innebär en uppoffring.

Här passar orden ur Kärlekens lov fint som en beskrivning av vad innebär att förneka sig själv: Kärleken är tålig och mild, kärleken avundas inte, den skryter inte, den är inte uppblåst, den uppför sig inte illa, den söker inte sitt. (1 Kor. 13:4f.) Så ska vi leva.

Och vi säger för det andra:

Att följa Jesus innebär att ta sitt kors på sig

Ordet ”kors” i texten kommer förstås från korsfästelsen, den död Jesus fick utstå. De som dömts till korsfästelse fick själva bära sitt kors till avrättningen, det vill säga de fick bära tvärslån. Pålen stod redan där. Jesus bar sitt kors, och det var en av alla de plågor Jesus fick utstå.

Att ta sitt kors på sig betyder att bära allt lidande som andra människor och djävulen åsamkar oss därför att vi är kristna, därför att vi följer Jesus. Jesus vill att vi ska följa honom helhjärtat, vi måste vara beredda att ge upp allt. Som Jesus sade: Den som älskar sin far eller mor mer än mig är mig inte värdig, och den som älskar sin son eller dotter mer än mig är mig inte värdig. (Matt. 10:37–39) Naturligtvis upphäver inte Jesus familjekärleken, den är fortfarande påbjuden, men familjen får inte komma före Jesus. Ingenting får komma före Jesus! Inte ens vårt eget liv. Som det står i Uppenbarelseboken om de kristna i himmelen: De övervann honom [åklagaren, satan] genom Lammets blod och genom sitt vittnesbörds ord. De älskade inte sitt liv så högt att de drog sig undan döden. (Upp. 12:11)

Sankt Petrus skriver också om dagens ämne Att följa Jesus i sitt första brev: Om ni håller ut när ni får lida fast ni handlar rätt, då är det nåd från Gud. Detta har ni blivit kallade till. Kristus led ju i ert ställe och efterlämnade ett exempel åt er, för att ni skulle följa i hans fotspår. (1 Petr. 2:20f.)

Lägg märke till att det står Om ni håller ut när ni får lida fast ni handlar rätt. Vi ska inte fuska och uppfinna extra kors genom tveksamma och felaktiga gärningar, vi ska inte söka vårt eget kors, även om det ibland kan vara frestande att gå in i och stå ut med jobbiga saker, därför att vårt lidande liksom framhäver oss, framhäver vår prestation och vad vi gör. Men lidandet i sig är inte målet, utan troheten mot Jesus. Att lida för sådant som strider mot Guds ord är inte ett kors enligt Jesu sinne, utan det är självpåtaget och inte någon rätt gudstjänst inför Gud.

Vad innebär det då rent konkret att bära sitt kors? Det kan betyda ett oändligt antal saker, beroende på situationen. Ett klassiskt exempel är att andra människor hånar oss för att vi är kristna. I länder där kristendomen varit stark har vi många gånger varit förskonade från olika slags förföljelser, men i takt med att kristen tro blivit mer undanskymd och sällsynt så har risken ökat. Särskilt är den kristna tron i konflikt med vår tids uppfattningar när det gäller att Gud skapat världen på sex dagar och gällande skapelseordningen, om manligt och kvinnligt, om äktenskapet och om makarnas olika uppgifter i familjen. Fast om vi ska vara noggranna, är detta etiska frågor, man behöver inte vara kristen för att se att den nuvarande majoritetsuppfattningen om manligt och kvinnligt är felaktig.

Vi kan också få lida för vår tro på Bibelns lära om kyrkogemenskap.

Naturligtvis ska vi inte i onödan söka konfrontation, men vi ska inte heller tveka att bekänna vår kristna tro. Det är ofrånkomligt att den kristna tron stör de icke-kristna. Det är vår uppgift som kristna att vittna för andra människor och säga något som får dem att fundera, något som är emot deras självrättfärdighet och deras gudsfrånvända liv.

Så säger vi för det tredje:

Att följa Jesus innebär att vinna sitt liv

Jesus tog korset på sig, han gav sitt liv, och det innebar att han vann sitt liv. Han sitter nu på sin tron i himmelen i evig ära. Följer vi Jesus troget genom korsets lidanden som möter oss, vinner vi det eviga livet med honom.

Men den som mest av allt vill bevara sitt eget liv, den som högst av allt är inriktad på att leva för sin egen skull, han kommer mista sitt liv. Tänk på den rike mannen som använde sitt liv till att få stora skördar och lät bygga större och större lador för att kunna samla ihop allt men inte brydde sig om Gud! Han dog och fick inte njuta av sina rikedomar och han fick inte heller komma till Gud, utan han förlorade sitt liv. Det är inte fel att arbeta för att få stora skördar och inkomster, men problemet uppstår när pengarna för oss blir viktigare än att ha det rätt ställt med Gud, pengarna blir viktigare än att vara trogen hans ord och följa hans vilja. Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men tar skada till sin själ? säger Jesus inträngande idag.

Låt oss därför söka först Guds rike och hans rättfärdighet. Vad kan då en människa ge i utbyte mot sin själ? Ack, ingenting! Och lägg märke till att en människas själ måste friköpas! Men vi har i oss själva ingenting att ge i utbyte för vår själ. All vår rättfärdighet är som smutsiga och blodiga kläder. Vi står i ofantlig skuld till Gud, och vi har inga egna gärningar eller egna tillgångar att betala med. Jesus ska komma i sin Faders härlighet med sina änglar, och då ska vi få efter våra gärningar. Det ser ju inte så bra ut för oss då… Nej, det gör det inte, i själva verket är det hopplöst om vi förlitar oss på oss själva och vad vi presterat. Sådan lycka då att vi är förenade med Jesus, att vi har Jesus i vårt hjärta! Sådan lycka att vi är döpta! Genom dopet är vi förenade med Jesus, och är vi förenade med honom genom en död som hans, skall vi också vara förenade med honom genom en uppståndelse som hans, skriver aposteln Paulus till romarna i det sjätte kapitlet. När vi förenas med Jesus får vi hans rättfärdighet, hans goda gärningar. De är vår biljett till himmelen. Vi är förenade med Jesus som är korsfäst för oss, och vi är korsfästa med honom. Så låt oss dagligen minnas detta och ta vårt kors på oss och följa Jesus. Amen.

J Fjellander

[^]