Att bygga på hälleberget

Jesus avslutar Bergspredikan genom att berätta en liknelse om två män som byggde var sitt hus. Husen såg bra ut båda två. Ändå var det stor skillnad mellan dem. Det visade sig tydligt när ovädret drog fram över husen. När stormen bedarrat var ett av husen helt bortspolat, men det andra stod kvar. Det som gjorde den stora skillnaden var grunden. Det ena huset var byggt på klippan eller hälleberget, det andra på lös sand.

Jesus berättar denna liknelse för att vi skall fråga oss på vilken grund vi bygger vårt livs hus. När Jesus väcker den viktiga frågan, så tänker han inte främst på den jordiska sidan av det: hur vi skall få mat och kläder och en bra bostad osv. Han tänker på hur det skall gå för oss ”på den dagen”, dvs. på domens dag – det stora provets dag, då det skall visa sig om våra livsbyggen håller eller inte. På den dagen, liksom efter dödens dag, finns ingen möjlighet att rätta till det som varit fel- och fuskbyggen här. Då handlar det bara om vi byggt på rätt grund.

Den förståndige mannen i liknelsen var klok nog att bygga sitt hus på hälleberget. Det är honom Jesus vill att vi skall likna. Den stora frågan är då: Vad är klippan eller hälleberget?

1. Bibelns Kristus är hälleberget

Paulus säger: ”Ty en annan grund kan ingen lägga än den som redan ligger där, och det är Jesus Kristus” (1 Kor. 3:11). Jesus är grunden, hälleberget eller klippan. Men det är inte vilken Jesus som helst, utan den Jesus som möter oss i profeternas och apostlarnas skrifter, ingivna av Guds Ande. Utan Ordets ljus förstår vi inte alls meningen med att Gud sände sin Son i världen för att utföra sina gärningar.

Det är när man spekulerar om Jesus utanför Skriften, vilket ofta sker i våra dar, som det uppstår de mest skiftande uppfattningar om honom. Han anpassas till än det ena än det andra som ligger i tiden. Han blir något annat än den fasta, oföränderliga klippan utan snarare en sanddyn som vind och vågor ändrar form på och flyttar hit och dit.

Vem hade förstått att Jesus är sann Gud och sann människa som ”dog för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull” (Rom. 4:25), om inte Gud i sitt ord klart och tydligt hade sagt det? Med sitt försoningsverk lade Kristus grunden för det återupprättade livet med Gud efter syndafallet. Utan honom finns ingen levande gemenskap med Gud. Därför hänvisar Skriften oss ständigt till Guds Son, Jesus Kristus, och bjuder oss alla att lyssna till honom och tro på honom.

Jesus själv talar i dag om ”den som hör dessa mina ord och handlar efter dem”. Så beskriver han det förståndiga husbygget. Att bygga på berget är således inte bara att vara Ordets hörare utan också dess görare. Många hör Guds Ord men skakar av sig det och låter det inte verka vad Gud vill.

Vad menar Jesus med att höra hans ord och handla efter dem? Spontant tror vi att det i första hand rör sig om att försöka bli bättre människor genom att hålla Guds bud och göra det som är gott. Men det är att bygga på sanden. Att handla efter Guds och Kristi vilja är något annat. Det är att uteslutande förlita sig på Kristus och hans gärningar för oss. Han är klippan, inte vi. På honom skall vi tro och bygga. Det är alltid det första och viktigaste i att vara Ordets görare. Folket frågade en gång Jesus: ”Vad skall vi göra för att utföra Guds gärningar?” Han svarade: ”Detta är Guds gärning, att ni tror på den han har sänt” (Joh. 6:28-29)

Tron är således det avgörande. Genom den blir vi pålade på den rätta grunden Kristus. Sedan kan vi bygga vårt hus och leva det liv som Jesus talar om, t.ex. i Bergpredikan. Att bygga på hälleberget är att låta saker och ting komma i rätt ordning: först gäller det att finna grunden, sedan att bygga, först tron, sedan att leva efter Guds vilja. Vi har lätt för att vända på det. Men så fort vi gör det är vi ute på den förrädiska sanden igen. Om inte Kristus är vår frälsnings klippa är allt förgäves.

Lägg märke till att Jesus talar bara om två husgrunder, sand eller hälleberg. Han talar inte om byggplatser med blandat material. Antingen bygger man på den fasta klippan, hälleberget, vilket är förståndigt, eller så bygger man på lös sand, vilket förr eller senare slutar med katastrof.

Det skarpa ”antingen eller”, som så ofta återkommer i Jesu undervisning, tycker vi inte om. Varför inte det? Därför att Jesus ställer oss under domen. Allt vad vi gör är besmittat av synden som bor i oss. Därför blir våra byggen bara sandslott som genast viker sig och rasar ihop när dödens och domens stormar kastar sig över dem. Skall vi räddas måste vi bygga på en annan grund än oss själva.

Om de två husgrunderna, det med människan som grund, det andra med honom själv som grund, talade Jesus ”med auktoritet och inte som deras skriftlärda”. Det betyder att han talade med gudomlig makt och kraft, auktoritativt som Gud själv. Det var definitivt, orubbligt, icke förhandlingsbart. Det är denne Jesus som i dag ställer oss inför de två byggplatserna.

Det är värt att lägga märke till att Jesus i sin Bergpredikan inte talar till världens människor, utan till sina lärjungar. Han talar till oss kyrkbesökare för att vi skall se vilken grund vi bygger på och undgå självbedrägeriets fara.

2. Man kan tro sig bygga på hälleberget utan att verkligen göra det

Strax före liknelsen om husbyggena säger Jesus: ”Många skall säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn och med hjälp av ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar? Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa!” Vilken chockartad upplevelse det måste vara att mötas av sådana ord!

Vilka avses med många som ständigt hade ”Herre, Herre” på tungan och gjorde så imponerande saker i Kristi namn? Är det de falska profeter i fårakläder som Jesus i dagens evangelium säger att vi skall akta oss för (Matt. 7:15) – dessa som med vackra och hala ord förfalskar hans lära och förvränger evangeliet? Ja, de hör dit. Jesus säger längre fram i Matteus evangelium. ”Se till att ingen bedrar er. Ty många skall komma i mitt namn och säga: jag är Messias, och de skall leda många vilse” (Matt. 24:5).

Denna söndag brukar vi fira som den rena lärans särskilda söndag. Vår tids falska profeter varnar ofta för de renläriga eller bokstavstrogna som måste ta skydd bakom bibeltro och gamla, förlegade dogmer. Den rätta tron, menar man, är att ödmjukt leva i tvivel och ovisshet, som på ett gungfly eller på undanglidande sand. Jesus är inte längre klippan, den gudomlige Frälsaren som lider och dör i syndares ställe. På sin höjd är han medvandraren som inspirerar till kärlek och medmänsklighet. De förleder människor att bygga på sanden.

Att bygga på klippan handlar om att vara mån om ren lära och vara noga med vad vi hör och tror. Det gäller att hålla fast vid det rena evangeliet om Jesus, där varje inblandning av våra gärningar eller inbillade godhet är bannlyst. Evangeliet är inte någon mix av vad vi gör och Gud gör. Det handlar uteslutande om Kristus som frälsningens klippa, om vad han ensam har gjort för oss genom att lida och dö i syndares ställe.

Men de som ropar ”Herre, Herre” och profeterar kan också vara sådana som verkligen predikar Kristi ord och i kraft av dem driver ut onda andar. Ändå möts de på den yttersta dagen av de skakande orden: ”Jag har aldrig känt er. Gå ifrån mig, ni laglösa.” Hur kan det vara möjligt? Hör vad de säger. Vad är det de åberopar? De talar om vad de gjort för Jesus, inte om vad han har gjort för dem. De har samlat stora skaror, hjälpt många och vunnit framgångar och segrar för Guds rike osv. De var omtalade. Huset som de byggt var ju så fint! Hur kunde det sluta så illa för dem? De hade glidit av hälleberget, börjat förtrösta på sig själva och bygga på sanden.

Både som präst och lekman kan man likt galaterna börja i Anden och sluta i köttet (Gal. 3:3). Hur förfärligt är det inte för en präst som förkunnar Guds rena och klara ord för andra men inte predikar för sig själv och inte tillämpar ordet på sitt eget hjärta. Att han fört andra till tro hjälper honom inte. Och hur tragiskt är det inte med åhörare som fått den stora nåden att ofta höra Guds ord rent och klart, fått höra om Kristus som hälleberget, men likväl bygger sitt hus på sanden.

3. Att ståndaktigt bygga på hälleberget har med sig de största löften

”Regnet öste ner, störtfloden kom och vindarna blåste och kastade sig mot det huset. Men det föll inte, eftersom det var grundat på klippan.”

Jesus lovar den som bygger på hälleberget, att hans hus inte skall rasa. Det skall stå stadigt i livets alla stormar. Det skall överleva självaste döden. Och inte minst: det skall bestå på domens dag. Det skall ske för att det var förankrat på den gudomliga klippan Kristus.

Detta är ett underbart evangelium. Men när det predikas händer det att vi använder det fel. Djävulen är snabbt framme och försöker söva ner oss i falsk säkerhet. Han inbillar oss att nu är det inte så noga med hur vi lever: vi blir ju frälsta av nåd och inte av gärningar! Så stoppar han bygget. Men grunden har vi fått för att bygga på, dvs. för att leva det kristna livet och följa Guds bud. Så gör den sanna tron: den flyr synden och lever för Herren. Annars är tron död.

Även själva husbygget på klippan Kristus har med sig stora löften. Aposteln Paulus säger: ”Då vi alltså har dessa löften, mina älskade, så låt oss rena oss från all besmittelse från kött och ande och i gudsfruktan fullborda vår helgelse (2 Kor. 7:1).

Att fullborda sin helgelse betyder inte att bygget blir färdigt under vår livstid på jorden. Fullbordan hör himlen till. Därför gäller det att hålla ut ända till slutet, att hålla fast vid Kristus och hans ord när nästan inga andra gör det, utan tröttnar och flyttar ut på den mjuka och lösa sanden där de flesta håller till.

”På den dagen” – på jordens sista dag – skall vi, om vi har byggt på hälleberget och blivit kvar där, få uppleva att Guds löften verkligen höll. Vi skall då inte höra de förfärande orden: ”Jag har aldrig känt er”, utan i stället: ”Kom, ni min Faders välsignade, och ta i besittning det rike som har stått färdigt för er från världens begynnelse” (Matt. 25:34).

På sanden eller klippan – var vill du bygga ditt hus? Var inte dåraktig utan förståndig: bygg det på hälleberget! Amen.

S Bergman (2008)