Att ta på sig Kristi ok

Denna söndags ämne är enligt evangelieboken tacksamhet. Evangelietexten och andra årgångens predikotext handlar om hur Jesus botar sjuka och att det är rätt och gott att tacka honom för ett sådant under. Tredje årgångens text har ett litet annorlunda tema, men knyter an till tacksamhet i början av texten, där Jesus säger: Jag prisar dig, Fader, du himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de visa och kloka och uppenbarat det för de små. Ty att prisa Gud betyder att man ärar och tackar Gud.

Varför tackar Jesus Fadern för att han har dolt detta för de visa och kloka? Jo, för om det var de visa och kloka som hade fått Guds gåva, då hängde det på oss människor, att vi skulle se till att vara så kloka och duktiga att Gud uppenbarar sig för oss.

Så Jesus underkänner här alla våra anspråk på att få hjälpa till med frälsningen. Som ni vet var det fariseerna som hävdade detta, att det gällde att ta vara på den inneboende förmåga som alla människor har inom sig. Det gjorde man genom att ta på sig lagens ok och bära det. Men Kristi ok är inte som fariseernas. Om detta ska predikan handla och vi låter alltså ämnet bli Att ta på sig Kristi ok.

Vad ett ok är

Ett ok är ett arbetsredskap som vi inte använder längre. Det är till för att underlätta tungt arbete. Nuförtiden har vi ju maskiner till tunga arbeten. De drivs av motorer, och sådana maskiner har blivit väldigt vanliga de senaste sjuttiofem - hundra åren, så det är ju en ganska kort tid av mänsklighetens historia och tillvaro. Men före maskinernas tid hade vi mekaniska hjälpmedel, och ett sådant är oket.

Det finns två slags ok, bärok och dragok. Ett bärok är en stång som man lägger över axlarna och i änden på varje sida sitter en krok där man hänger det som ska bäras. Det är format efter skuldrorna så att kroppen kan bära maximal tyngd. Ett dragok är en stång som sätts fast över nacken på två dragdjur, vanligtvis två oxar, för att man ska utnyttja deras arbetskraft väl. Oket förenar dem så att deras arbetskraft samordnas. Oxar skulle tidigt vänjas vid att bära ok och lyda.

Att ha ett ok på sig är främst ett slavgöra

Egentligen är oket bara ett arbetsredskap, men eftersom det är till för att man ska kunna utföra de tyngsta arbetena så var det slavarnas uppgift att använda oket. Och på många ställen i Bibeln framställs oket som en plåga och ett förtryck. Så säger Gud till Israels folk i öknen, vid Sinai berg: Jag är HERREN, er Gud, som förde er ut ur Egyptens land, för att ni inte skulle vara slavar där. Jag har brutit sönder ert ok och låtit er gå med upprätt huvud. Oket är symbolen för det förtryck de led i Egyptens land, oket betecknar slaveri.

Eller, under profeten Jeremias tid, när profeten sade åt kung Sidkia att han måste böja sig under Babylons härskarmakt: Böj er nacke under den babyloniske kungens ok och tjäna honom och hans folk, så skall ni få leva.

Och vi ser det i Jesajas profetia om Messias som skulle befria det folk som bodde i dödsskuggans land: Ty deras bördors ok, deras skuldrors gissel och deras plågares stav bryter du sönder liksom i Midjans tid.

Fariseernas ok

Men det finns också något enstaka ställe som nämner ett ok som något positivt, det står i klagovisorna: Det är gott för en man att bära ett ok i sin ungdom. Oket står här för den träning man får genom att utföra tunga sysslor. Detta ställe tilltalade fariseerna. För dem var oket underkastelsen under Guds lag, under den gudomliga viljan. De talade på Jesu tid om det sköna oket, det härliga oket, ett ok som gav anledning till glädje. Oket bestod nämligen i att man åtog sig att i allt göra Guds vilja, det vill säga gjorde allvar i att utveckla gnistan från Gud, det innersta goda anlaget som de ansåg finns hos alla. Alla har i princip enligt denna lära möjlighet att förverkliga den godhet och rättfärdighet som Gud kräver.

Men även fariseerna menade att oket inte var så lätt för alla. En viss kategori människor, ‛amhā’´āräs, den stora okunniga hopen i folket, var i praktiken så gott som helt utestängd från en så lycklig utveckling. För denna krävdes nämligen vissa minimiförutsättningar i form av materiell egendom, möjlighet att råda över sig själv samt fattningsgåva och bildning.

Fariseernas ok är lagens ok. Det kräver och begär och ger åt dem som presterar.

Jesu ok

Men detta vänder Jesus helt upp och ner på. Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila säger Jesus. Och det säger han än idag: Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila.

Vårt samhälle, menar många, står så högt upp. Den skadliga, gammaldags religionen är vetenskapen på god väg att bekämpa. Genom att vetenskapen nu har bevisat att allt liv har utvecklats från den första urcellen fram till människan idag behöver vi inte längre tro på någon Gud. Vi har gjort oss kvitt dessa medeltida föreställningar och är numera upplysta.

Men trots all vetenskap och forskning och trots all teknisk och materiell utveckling så kan dessa aldrig göra människan lycklig. Vetenskapen kan aldrig bevisa att Gud inte finns och vetenskapen kan inte avgöra vad som är moraliskt rätt och fel. Vetenskapen lämnar den människa som plågas av sitt samvete i sticket. Vetenskapen eller de fina sakerna vi har kan inte och kommer aldrig någonsin kunna ta bort moralisk skuld. Vetenskapen och de mänskliga framstegen kan inte ge en människa ro i sin själ.

Hela vårt samhälle förtränger detta problem. Innerst inne förstår vi att det finns absoluta rätt och fel som står över oss människor och att vi inte klarar av att leva som vi borde, men i stället för att erkänna dessa misslyckanden förnekar och förtränger vi dem. Då slipper vi nämligen stå till svars, tror vi. Vi säger att var och en får finna sin egen väg att leva och att ingen ska döma den andre.

Men detta är att göra våld på verkligheten. Man försöker på allt sätt pressa in människan i en form som hon alls inte passar i. Och man skapar en grundläggande konflikt med hela tillvaron.

Därför finns det än idag så många människor som är betungade och vilsna. Det finns så många människor som är olyckliga. Till alla dem säger Jesus: Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila. Kom alla ni som försöker göra så gott ni kan men märker och förstår att det inte räcker. Kom alla ni som plågas av dåligt samvete över de dumma orden som så snabbt flög över läpparna. Kom alla ni som lider över de felsteg ni gjort, över det dumt gjorda som aldrig kan göras ogjort.

Ty till er säger Herren i profeten Jesajas bok:
Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger HERREN.
Om era synder än är blodröda, skall de bli snövita,
om de än är röda som scharlakan, skall de bli vita som ull. (Jes 1:18)

Den som arbetar och bär på syndens börda, han må komma med den till Jesus, så får han förlåtelsens vila. Detta är att ta på sig Jesu ok. Att ha Jesu ok på sig innebär inte att man ska prestera sin egen duktighet, utan det innebär att man kommer till Jesus och överlämnar sig i hans händer, tom på allt sitt eget. Det är att falla ner inför honom i tillbedjan och överlåtelse. Då bekänner man att Jesus är Herre. Vi säger att Jesus är Herre, men har vi tänkt på att det betyder att vi är hans slavar? Ty det är det det innebär. Han är Herre och vi är hans tjänare, hans slavar. Grekiskans ord δοῦλος betyder både tjänare och slav, det var liksom samma sak. Och som vi sade är det ett slavgöra att bära oket. Vi bär alltså hans ok på oss eftersom vi är hans tjänare och han är vår Herre.

Men detta ok är inte lagens ok, inte ett ok som plågar. Som Jesus säger: Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar. Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt.

Att bära på lagens ok, det är att arbeta och bära tunga bördor. Det är att digna under alla måsten. Ett sådant ok tynger. Som Kung David säger i den trettioåttonde psalmen: Min syndaskuld går mig över huvudet, den tynger mig som en tung börda.

Till dem som bär på ett sådant ok säger Jesus att han ska ge vila. De som plågas av lagens arbete ska ta på sig ett annat ok, Kristi ok, evangeliets ok. Han är ingen slavdrivare, utan han är mild och ödmjuk i hjärtat. På så vis ska vi finna ro för våra själar. Ty han lyfter bördan från våra axlar.

Som Gud säger till Asaf i den åttioförsta psalmen: Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blev fria från lastkorgen. I nöden ropade du, och jag räddade dig

Hur kan det då komma sig att så få människor vill komma till Herren för att bli befriade? I vårt land där man fritt får predika Guds Ord, och det har verkligen förkunnats mycket Guds Ord i vårt land är det kanske någon enstaka procent som är kristen. Detta är verkligen en stor tragedi! Men det är inget nytt. Vi lyssnar till fortsättningen av Asafs psalm:

Hör, mitt folk, och låt mig varna dig,
Israel, om du ändå ville höra mig!
Hos dig får inte finnas någon annan gud,
du skall inte tillbe någon främmande gud.
Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land.
Öppna din mun helt så att jag får fylla den.
Men mitt folk hörde inte min röst, Israel lydde mig inte.
Då lät jag dem gå i sina hjärtans hårdhet,
de fick vandra efter sina egna planer.
Om mitt folk ändå ville höra mig och om Israel ville vandra på mina vägar!

Så låt oss alltså i dag tacka Gud att vi får vara kristna och bära vår Herres namn. Låt oss tacka Herren Jesus att han tar emot oss och att han är mild och god. Och såsom ett ok över två oxar tillsammans med dragstången bildar ett kors, låt oss prisa honom att han har satt korsets välsignande tecken över oss. Så får vi vara hans slavar, hans tjänare, och bära korsets ljuvliga tecken. Ty hans ok är milt, och hans börda är lätt. Amen.

J Fjellander

[^]