Sjuka eller friska ögon

Jesus talar i dag om ”ditt öga”, ”ditt hjärta” och ”din kropp”. Dessa tre saker hänger ihop och påverkar varandra. Det ögat ser påverkar hjärtat, vår inre värld, där vi tänker, känner, tror, älskar och hatar. Våra tankar om det vi ser styr sedan vår kropp, våra händer och fötter, armar och ben, så att de gör vad vi vill. Tänk på Eva i Edens lustgård. Hon såg på trädet och frukten och hörde vad frestaren sade om den: ”Gud vet att den dag ni äter av den skall era ögon öppnas, så att ni blir som Gud” (1 Mos. 3:5). I sitt hjärta tänkte hon att det vore väl något! Det står att hon ”såg att trädet var gott att äta av och en fröjd för ögat” (1 Mos. 3:6). Det gick en signal till handen, som tog den lockande frukten, förde den till munnen och åt av den. Här ser vi linjen öga – hjärta – kropp i ett moraliskt perspektiv. Så lekande lätt går det att bryta mot Guds bud.

Jesus talar i vår text om sjuka och friska ögon, om ögon som ser saker som påverkar vårt inre och sedan får oss att göra det som är ont eller gott.

1. Det sjuka ögat ser bara skatter på jorden

”Samla inte skatter på jorden, där rost och mal förstör och där tjuvar bryter sig in och stjäl”, säger Jesus. Med de orden bjuder han oss att göra något som egentligen strider mot hela vår natur. För vi älskar att samla skatter på jorden. Vi älskar livet här på jorden med allt vad det kan bjuda av skönhet, glädje och njutning. Det är för det mesta det som vi kan se med våra ögon som gäller. Det förstår vi oss på och kan utnyttja.

Vi är väldigt fixerade vid det jordiska. Så har det varit alltifrån syndafallet. När kontakten med Gud och himlen bröts blev människan helt inriktad på det synligt jordiska, på att samla åt sig själv och bli rik. Hon började ”dyrka och tjäna det skapade i stället för Skaparen”, som Paulus säger (Rom. 1:25).

När vårt öga ser något vi tycker om, så vill vi genast ha det. Vi får begär till det. Vi börjar drömma och fantisera om hur vi skall kunna skaffa oss det. Ibland blir begäret så starkt att vi gör vad som helst, även onda och oärliga saker, för att få tag på det. Vi drabbas lätt av en otäck sjuka som heter girighet. Tankarna kretsar då bara kring ett: att samla mer och mer skatter. Själva tycker vi inte att vi är giriga. Vi är ju bara kloka och förståndiga som tar vara på tillfällen att göra ett kap! Men girigheten ger sig ändå till känna på olika sätt, t.ex. när vår nästa i nöd en dag kommer och ber att få eller låna något av oss. Då börjar vi slingra oss och blir hala som ålar. Då har vi tusen ursäkter. Girigheten gör oss hårda och hjärtlösa, kalla och okänsliga för andra människors nöd. Den kan t.o.m. få oss att utnyttja deras olycka för egen vinning. Jesus sade om fariséerna: ”De äter änkorna ur husen och ursäktar sig med sina långa böner” (Mark. 12:40). Under fromt sken av att vilja hjälpa sörjande änkor lurade de av dem pengar, så att de till sist inte har råd att bo kvar i sina hus. Sådant är förfärligt.

Men att vilja ha och äga något är inte alltid detsamma som girighet. Det är inget fel i att önska sig saker och ting, att planera och spara så att vi kan skaffa oss dem en dag. Allt det jordiska är ytterst Guds gåvor. Han unnar oss dem och vill att vi tacksamt och med glädje tar emot dem. Gud är ingen livsfientlig Gud som helst vill att vi lever asketiskt och fattigt. Han är den ”som rikligt ger oss allt gott att njuta av”, säger Paulus till Timoteus (1 Tim. 6:17). Men den stora faran är att vi lätt får för oss att ägandet och njutandet är livets högsta mening och största lycka. Och det är det inte.

Allt beror på våra ögon, om de är sjuka eller friska i synen på det jordiska. Jesus vill hjälpa oss att se rätt. Allt det där som vi jagar efter som om det var det viktigaste i livet, det försvinner ju, säger han. Det förstörs förr eller senare av nedbrytande krafter som mal och rost, eller så tar tjuvar det ifrån oss. Till det kommer att det avgudiska samlandet av skatter aldrig ger oss en lugn stund. Vi måste ständigt vaka över dem, ständigt försvara dem med bra lås och goda försäkringar. Våra skatter är alltid hotade.

”Naken kom jag ur min moders liv, och naken skall vända tillbaka”, sade Job, när han plötsligt förlorade alla sina rikedomar genom katastrofer och rövarband (Job 1:21). Han förlorade också alla sina tio barn, som han var så stolt över. De dog i ett husras mitt under en fest. Job fick erfara detsamma som många i dag efter jordbävningar och flodvågor, nämligen hur fort allt kan vara borta.

I döden som till sist drabbar oss alla kan vi inte ta med oss en endaste liten pryl. Sådant tänker inte den materialistiskt sinnade nutidsmänniskan så ofta på, och när man någon gång gör det, så leder det kanske bara till ett ännu mer nervöst och ivrigt jagande efter detta livets goda. För det gäller ju att leva livets glada dagar så länge man någonsin kan.

Jesus sade: ”Vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen men tar skada till sin själ? Eller vad kan en människa ge i utbyte mot sin själ?” (Matt. 16:26). Vi behöver alltid pröva oss inför frågan: Var har jag mitt hjärta? Jesus säger: ”Där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.” Vad förlitar vi oss mest på, vad betyder mest för oss? Vad är det som ger vårt liv mening, Gud eller mammon?

Vi har talat om det sjuka ögat som bara ser skatter på jorden. Låt oss nu säga något om det friska ögat.

2. Det friska ögat ser främst skatter i himmelen

”Samla er skatter i himlen, där varken rost eller mal förstör och där inga tjuvar bryter sig in och stjäl”, säger Jesus.

Det friska ögat ser helt andra skatter än det sjuka. Det är ett öga som har upptäckt något nytt. Det har funnit skatter som är värda långt mer än alla skatter på jorden. Anblicken av dem gör att man är beredd att offra allt för att få och behålla dem.

Det friska ögat ser himmelrikets skatter. Jesus säger att dessa inte kan förstöras. De tar inte slut och ingen tjuv kan bryta sig in och ta dem ifrån oss. Och de är i absolut säkert förvar för dem som äger dem.

Vilka är då dessa skatter? Jesus talade mycket om riket som han kom för att upprätta, riket där han var kung och där publikaner och skökor inbjöds att vara med. Rikets största skatt är syndernas förlåtelse eller rättfärdigheten från Gud som övertäcker all synd och gör oss goda, heliga och obefläckade i hans ögon. Om riket säger aposteln, att det inte består ”i mat och dryck utan i rättfärdighet, frid och glädje i den helige Ande” (Rom. 14:17). Den ena gåvan leder till den andra: förlåtelsen och Kristi rättfärdighet ger frid med Gud, trygghet och glädje hos honom. Alla rikets barn får också Anden som gåva. Han upplyser och tröstar dem med Ordet och sakramenten, öppnar ögonen för evangeliets härlighet och ger dem kraft och nåd att tro på Jesus och följa honom i liv och död.

Jesus talar ibland om den lön som rikets barn skall få: ”Er lön är stor i himmelen”, säger han t.ex. (Matt. 5:11). Följer vi Jesus skall vi inte gå miste om lönen. Också sådana ord ser, uppmuntras och tröstas det friska ögat av, utan att fördenskull förfalla till någon slags gärningsrättfärdighet. Om vi skulle börja tro att vi blir frälsta på grund av vår egen förtjänst eller värdighet, så ser och tror vi fel. Då har vårt öga blivit sjukt igen och vi fallit ur Guds rike. För medborgarskap i Guds rike skänks bara av nåd för Kristi skull genom tron på syndernas förlåtelse. Det kan aldrig köpas med våra gärningar. Men ändå är det så, att den som tror gör goda gärningar – de följer alltid på tron. Allt som vi gör, lider och uthärdar i tro på Jesus och för hans skull skall rikligt lönas. Vi skall få mångfaldigt igen. ”Den här tidens lidanden väger lätt i jämförelse med den härlighet som kommer att uppenbaras och bli vår”, säger aposteln Paulus (Rom. 8:18).

Alla dessa skatter ser det friska ögat. Och med att se menas här detsamma som att tro. Trons öga har blicken stadigt fäst mot de skatter som ännu inte syns. Aposteln Paulus säger: ”Vi riktar inte blicken mot det synliga utan mot det osynliga. Ty det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt” (2 Kor. 4:18).

Hur är det med våra ögon? Är de friska? Vad har vi för riktmärken i våra liv? Vilka skatter jagar vi? Vi är ett samlarfolk, det kommer vi aldrig ifrån, men vad är det vi ivrigast samlar på? Förstår jag att mina ögon är sjuka, att min andliga syn är grumlig eller att jag rent av är blind, borde den mest angelägna frågan vara: Hur får jag andligt friska ögon? På det svarar vi till sist:

3. Jesus är den ende som kan ge oss friska ögon

Han sade vid ett tillfälle: ”Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga till omvändelse utan syndare” (Luk. 5:31-32).I vår text säger Jesus om den som har ett sjukt öga: ”Om nu ljuset i dig är mörker, hur djupt är då inte mörkret!” De med sjuka ögon tror sig ha ljus. De tror sig kunna tjäna både Gud och mammon eller tillhöra Gud utan att överge sina älsklingssynder. Med de bedrar sig. De lever i djupaste mörker. I själva verket tjänar de inte alls Gud utan bara sig själva.

Räddningen för oss alla, som av oss själva alltid ser och tror fel, är att Jesus får komma in i våra liv och tala med oss om våra sjuka ögon. Låter vi honom göra det, skall vi finna att han gör det för att ge oss friska ögon. Han är den store läkaren som kan ge blinda syn. Därför skall vi lyssna till honom, böja oss under hans diagnos och erkänna att vi varit blinda och levt i mörker. Då rör Jesus vid våra ögon och smörjer dem med den Helige Andes ögonsalva, så att vi kan se. Då ser vi Gud, den Gud som är god och barmhärtig mot syndare och renar dem från all orättfärdighet. Då ser vi Guds kärlek och de himmelska skatterna som är förvärvade av Jesus och givna åt oss. Den skänkta rättfärdighetens sol lyser in i våra hjärtan, och gör oss till ljusets barn och arvingar till det eviga livet. Så faller nytt ljus över tillvaron och vi ser vad som är störst och viktigast i livet.

Den nya, friska synen förvandlar våra liv, så att vi ser Jesus som den store Frälsare han är. Vi börjar älska honom och vill gärna följa honom. Vi får ett nytt hjärta och sinne som skickar signaler till kroppen att gå i Guds hus, att lyssna till Ordet och knäböja vid nattvardsbordet. Vår mun börjar tala och bekänna sig till Kristus. Vi låter våra liv styras av honom. Så blir det när sjuka ögon botas.

Linjen öga – hjärta – kropp, som fanns vid syndafallet och fick katastrofala följder, finns också i det nya livet hos Jesus, fast nu på ett rakt motsatt sätt. Det leder inte bort från Gud utan till tro, kärlek och lydnad och får rikt välsignade följder. Amen.

S Bergman

[^]