Jordiska och himmelska skatter

Om de jordiska skatterna

I dagens text får vi lära oss att vi ska samla skatter i himlen men inte på jorden. Vad är då den verkliga skatten? Hur får vi tag i den, och hur kan vi behålla och föröka den? Och hur ska vi förhålla oss till de jordiska skatterna? Detta är en mycket aktuell fråga i vårt samhälle, för vi ser i vår tid hur materialismen brer ut sig allt mer. Detta beror helt enkelt på att vi får det bättre och bättre materiellt sett. En dagstidning konstaterade redan för flera år sedan: Vi har aldrig någonsin förut haft det bättre ställt. Och det är ju sant. Vårt samhälle har uppnått en helt otrolig levnadsstandard. Materiellt sett har vi det enormt bra i Sverige.

Följden av att vi får det bättre och bättre ekonomiskt är alldeles uppenbarligen att vi blir mer och mer fästa vid våra saker och sådant vi köper för pengar, och vi bryr oss mindre och mindre om Gud. Sekulariseringen och materialismen går hand i hand. Det är två sidor av ett och samma mynt. De tekniska framstegen gör att vi tror mindre på Gud. I stället tror vi på oss själva, våra saker och våra upplevelser.

Men har vi det bra i Sverige? Hur mår vi? Många människor mår förstås bra. Men väldigt många mår inte bra. En annan dagstidning konstaterade vid ungefär samma tid som det förra citatet, och det var redan 2006: Ungdomars ohälsa ökar dramatiskt Sedan åttiotalet har det psykiska ohälsotalet nästan fördubblats. Allt fler unga känner stress, oro, ångest och har sömnsvårigheter. Det visar den rapport som Folkhälsoinstitutet håller på att färdigställa. (Dagen 2006-05-17) Och det har inte blivit bättre sedan dess, tvärtom.

Sedan materialismen lett till sekularisering och Guds avskaffande, mår vi allt sämre. Självmorden bland unga har aldrig varit så många. Antalet barn och ungdomar som diagnostiseras med depressioner och psykiska besvär har aldrig varit högre. Alla våra saker hjälper oss inte.

Sverige är ett land där kristendom är sällsynt. Omkring var tjugonde svensk går i kyrkan ofta och regelbundet, och då är alla kyrkor medräknade. Sverige är världens mest sekulariserade land. Vi vet inte vad vi ska tro på. Vi ser ingen högre mening med livet. Eftersom det inte finns någon Gud, blir människan den högsta varelsen i universum. Var och en blir sin egen gud. Individualism kan vi kalla resultatet.

Denna andliga nöd leder till själslig nöd, som är ett tecken på den andliga nöden. Låt mig bara ta ett exempel på hur individualismens ”Gör-som-du-vill-bara-du-mår-bra-religion” verkar: Äktenskap och familj. Dessa gåvor av vår skapare har mycket låg prioritet, och brott mot Guds bud är det allmänna. Man bor samman utan att vara gifta, och skilsmässor är mycket vanliga. Eftersom det viktigaste i den moderna religionen är den personliga lyckan, så kommer familjen i andra hand. Ja, barnen som Gud ger oss i uppdrag att vårda och sköta om, har blivit ett sätt att uppnå självförverkligande. Det har gått så långt att barn ses som en mänsklig rättighet att få! Barn har man för att man vill. Och när man inte vill längre – man måste ju tänka på den egna karriären och att förverkliga sig själv i arbetslivet – så ställer samhället upp och ordnar barnpassning även åt mycket små barn som ännu inte borde vara från sin mamma. Detta system har inte vuxit fram med barnens bästa för ögonen. Detta drabbar barnen. Så får vi av den andliga nöden och förvirringen den själsliga nöd som Folkhälsoinstitutet visar på i sin rapport. Och den enda lösningen man vanligtvis ser på att våra barn och ungdomar blir otrygga och deprimerade är att öka resurserna till vården, för att lindra symptomen i stället för att angripa problemet.

Ska vi då av detta dra slutsatsen att vi ska sluta arbeta för ökat välstånd, eftersom välståndet för oss bort från Gud? Det borde ju vara den givna slutsatsen rent logiskt. Men, nej, det menar inte Jesus. När det i vår text står Samla inte skatter på jorden, där rost och mal förstör och där tjuvar bryter sig in och stjäl så menar inte Jesus att vi ska sluta sträva efter jordisk framgång och materiella fördelar. Det ska vi fortsätta med, vi kan till exempel lyssna till vad kung Salomo säger i Ordspråksboken: Lat hand gör fattig man, flitig hand ger rikedom. En förståndig son samlar in om sommaren, en vanartig son sover i skördetiden. […] Den late får inte tag i sitt villebråd, flit är för människan en dyrbar skatt. (Ordspr. 10:14f., 12:27)

Så visst ska vi fortsätta att sträva efter jordiskt välstånd. Men, vi måste sätta det i dess rätta sammanhang och ge det den plats som är tillbörligt och använda på ett sätt som är efter Guds vilja. Det materiella får inte vara vår skatt, det som vi sätter högst, det som vi bryr oss om mest. Jesus säger ju Där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara. Där vi har vårt hjärta, det är vår skatt. Vi ska inte leva som hedningarna, som lever för att äta och dricka och njuta. Vi ska veta och erkänna att det vi skaffar oss med våra händers verk är en gåva från Gud, och allt detta som vi får av vår skapare ska vi använda på ett riktigt sätt, efter hans vilja, efter hans anvisningar. Vi kristna ska också äta och dricka och njuta, men detta är inte ändamålet med livet och vad tillvaron går ut på. Vi ska använda de jordiska resurserna till mer än att klara den egna livhanken: för vår familj, för våra kristna bröder om de lider nöd, för kyrkan och evangeliets utbredande samt för vår nästa i allmänhet. Vi ska inte tro att det vi åstadkommer med våra händer är till bara för oss eller att vi kan ta till vilka metoder som helst för att skaffa oss jordisk egendom. Som kung Salomo säger i Ordspråksboken: Bättre äga litet med rättfärdighet än tjäna mycket med orätt. (Ordspr. 16:8)

Om de himmelska skatterna

Låt oss nu för det andra tala om de himmelska skatterna. Om det som enligt Jesus ska vara vår skatt, det som vi ska sätta högst, det som är det viktigaste i livet. Ty, som Jesus sade Vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen men tar skada till sin själ? (Matt. 16:26) Det är därför vi ska ha de himmelska tingen som vår skatt, för på så vis blir vi frälsta.

Hur gör man då för att samla himmelska skatter? Jo, det är att ha Gud och hans Ord överst på listan. Ingenting får vara viktigare. Ett exempel på en som förstått detta är Khiria Al-Kas Isaac, en irakisk kvinna, 54 år gammal, som alldeles nyss varit i fångenskap hos IS. Hennes fångvaktare höll ett svärd mot hennes hals och sade att hon måste konvertera till islam eller dö. Men hon svarade genom att citera Jesu ord Var och en som förnekar mig inför människorna, honom skall också jag förneka inför min Fader i himlen. (Matt. 10:33) Efter att ha misshandlats i tio dagar uppmanades hon igen med ett svärd mot sin hals att konvertera eller dö. Hon svarade då Jag gläds över att bli martyr. Då dessa våldsverkare inte lyckades få henne att överge sin kristna tro, släppte de henne till slut nära ett kurdiskt område sedan de tagit alla hennes pengar och ägodelar.

Detta är ett fint exempel på en som vet vad som är den sanna skatten. Må Gud stärka vår tro. Han gör det genom yttre medel. På så vis vill han öka vår trofasthet mot honom, så att vi inte överger eller förnekar honom, vad som än händer. Ingen av oss torde väl bli utsatt för något som liknar det denna kvinna fick vara med om, men det betyder inte att vi är förskonade från djävulens angrepp. Vi har alla i vår vardag tillfällen då vår trohet mot Kristus sätts på prov. Därför gäller det att vi har fullt av himmelska skatter i vår själ, att vi har blicken fäst på Kristus och att vi i olika situationer funderar på vad som gagnar hans rike.

Så idag bör vi fråga oss vilka skatter vi samlar på. Är Bibeln en skatt för oss, eller står den oanvänd där hemma i bokhyllan? Det måste förstås inte vara en Bibel, det kan vara en andaktsbok också. Eller man kan läsa en psalm eller ur Bibelns egen andaktsbok, Psaltaren, vid morgonbönen eller aftonbönen. Är den dagliga bönen en skatt för oss? Den som bryr sig om de himmelska skatterna ber till Gud. Man kan använda egna ord, eller den bön Jesus själv lärt oss, Fader vår.

Den som bryr sig om de himmelska skatterna kommer till Gud i nådemedlen. Särskilt möter Gud oss i högmässan och sakramenten, dopet, nattvarden och bikten. Dopet ska vi inte genomgå flera gånger, men i nattvarden och bikten får vi Guds nåd på nytt, igen och igen.

Detta är inte något som vi förmår alldeles av oss själva. Gud verkar i oss och styrker oss. Gud har all makt, men han låter oss medverka i helgelsen och i att se till att vi gör bruk av Ordet och sakramenten, där han ensam ger oss sin nåd och förlåtelse. Så blir de himmelska tingen vår skatt, där vårt hjärta är.

På så vis får vi andlig klarsyn. Vårt öga blir friskt och kan se klart. Så får vi ljus för hela vår varelse. Om vårt öga däremot är sjukt, så lever vi i mörker. Det ljus som vi människor har av oss själva, det duger inte. Vi är av naturen blinda i andliga ting. Som Jesus säger: Om nu ljuset i dig är mörker, hur djupt är då inte mörkret! Så är det. Det kan låta som hårt tal. Men det är sant. Det vi tänker ut av oss själva om frälsningen är mörker. Vi måste få ljus av Jesus, som sade: Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus. (Joh. 8:12) Ljuset från Kristus måste få tränga in i oss och avslöja allt det mörka och onda och liksom bränna bort det. Paulus skriver till korintierna om hur det är att leva i mörkret, och det är fortfarande högaktuellt: Ty den här tidsålderns gud har förblindat de otroendes sinnen, så att de inte ser ljuset som strålar ut från evangeliet om Kristi härlighet – han som är Guds avbild. (2 Kor. 4:4)

Vi som lever av Guds Ord, vi har det sanna ljuset, eftersom vårt andliga öga har blivit friskt. Vi var en gång mörker, men nu är vi ljus i Herren. (Ef. 5:8) Därför arbetar vi för de himmelska skatterna, och när vi hanterar den jordiska tillvaron frågar vi först efter Herrens vilja. Förvisso blir det ofullkomligt, men där förlåtelsens ljus lyser från Kristus får vi kraft att allt bättre följa honom. Amen.

J Fjellander

[^]