Livets viktigaste fråga

Vi möter i dag en rik ung man från överklassen som är ivrig att få tala med Jesus. Han visar stor respekt för honom, faller på knä och kallar honom ”Gode Mästare”. Så ställer han en stor och viktig fråga som han har gått och burit på: ”Vad skall jag göra för att ärva evigt liv?” Denne unge man hade tänkt djupare på livet. Han trodde inte att livet bara upphörde med döden, utan att det fanns en fortsättning på andra sidan. Han hade också förstått att hur man lever här på jorden har betydelse för hur livet gestaltar sig på andra sidan. Han hade försökt leva efter Guds bud, men hade han gjort tillräckligt för att ärva evigt liv? Han var inte helt säker, hade ingen riktig ro i själen. Kanske hade han missat något? Därför kom han nu till Jesus för att höra vad han hade för svar på hans livs stora fråga: ”Vad skall jag göra för att ärva evigt liv?”

Det verkar inte vara en fråga som så många ställer sig i dag. Man är mer intresserad av hur man har det här och nu i detta livet. Frågan om Gud, frälsning eller förtappelse efter döden ses som ett passerat stadium i människans utveckling. Finns det en kärleksfull Gud och en himmel så kommer väl alla dit, tänker man.

Det var Gud som hade väckt frågan om det eviga livet till liv hos den unge mannen. Gud väcker den på olika sätt till liv även i dag bland vår tids sekulariserade människor som inte alls frågar efter Gud och hans bud. Guds Ord kan också komma i deras väg. Bibeln säger oss klart och tydligt att livet inte är slut med döden. Det finns en fortsättning, antingen i ljus och glädje hos Gud eller i evigt mörker och gråt utan honom. Ingen har talat med större allvar om detta än Jesus. Hans ord väcker verkligen den stora livsfrågan till liv. Det är gott om han får göra det.

Den fråga som mannen ställde är samma fråga som: ”Vad skall jag göra för att bli frälst?” Det är livets viktigaste fråga. Vår text i dag ger oss svar på den frågan. Det första är detta:

1. Det är omöjligt att bli frälst genom att hålla Guds bud och göra gott

Berättelse om den rike unge mannen återfinns med vissa variationer också hos Matteus och Lukas. Matteus noterar att mannen var ung och återger hans fråga så här: ”Mästare, vad skall jag göra för gott för att få evigt liv?” (Matt. 19:16). Mannens utgångspunkt var lagen och dess krav, och han var helt övertygad om att vägen till det eviga livet handlade om att göra goda gärningar. Det eviga livet måste man på något sätt göra sig förtjänt av. Något annat kunde han inte tänka sig. Därför frågade den unge mannen Jesus vad han skulle göra. Han höll Jesus för en god man som själv funnit det eviga livets hemlighet. Han ville få del av hans erfarenheter och lära sig mer om vad han borde göra. Lägg märke till att han inte alls är säker på att han vunnit det eviga livet. Han anfäktades av en gnagande osäkerhet om att något ännu fattas.

Det står: ”Jesus såg på honom och fick kärlek till honom.” Den unge mannen var inte som många i dag som sätter sin ära i inte bara att bryta mot Guds bud utan också i att upphäva dem och göra det som Gud förbjuder till något lovvärt och normalt. Sådant förstör människors liv och prisas naturligtvis inte av Jesus. Jesus älskade den unge mannen och högaktade honom för att han verkligen ville hålla Guds bud. Men samtidigt såg Jesus också att han var på fel väg, en väg som inte ledde till målet. Han skulle aldrig få njuta av det eviga livet. Jesus älskade honom och ville få honom att förstå att han levde på en farlig inbillning.

Vad gör då Jesus för att ge honom denna insikt? Han börjar på mannens planhalva, med lagen som denne kände till och trodde var vägen till livet. ”Buden känner du”, säger han och räknar upp några av dem: ”Du skall inte mörda… inte begå äktenskapsbrott… inte vittna falskt” osv. Enligt Matteus säger Jesus också: ”Vill du ingå i livet, så håll buden” (Matt. 19:17). Han utgår från mannens tro och liksom säger: Tror du att det eviga livet hänger på att hålla buden, så var så god och gör det då, håll dem fullt ut! Det är alldeles sant att håller man buden så har man evigt liv. Det livet är nämligen ett liv i fullkomlig kärlek först till Gud och sedan till sin nästa. Det är det liv som levs i himlen.

Mannen svarar snabbt, och helt uppriktigt och ärligt: ”Mästare, allt detta har jag hållit sedan jag var ung.” Det var inte dåligt! Men hade han verkligen gjort det? Är det möjligt att göra det? I viss mening kan en människa, som målmedvetet går in för det, hålla buden, i vart fall den andra tavlans bud. Hon kan låta bli att mörda, hon kan vara trogen i sitt äktenskap, avhålla sig från att ljuga och stjäla och vara hjälpsam och givmild mot andra. På så sätt är det möjligt att i yttre mening hålla buden och leva hederligt och ostraffligt. På det sättet hade den unge mannen kanske hållit buden. Och många fler än han har gjort det. Man behöver inte vara omvänd eller kristen för att göra det. Men lagen kräver mer än yttre lydnad: Den kräver fullkomlig, ren och oförfalskad kärlek till Gud av hjärtat, och lika stor kärlek till nästan som man har till sig själv.

Hur skulle Jesus få honom att inse sanningen om sig själv, att han i själva verket var en stor syndare? Jesus hade börjat med att ställa buden som en spegel framför honom, men med sin ytliga syn på lagen såg den unge mannen bara sig själv som en som lyckats ganska bra: ”allt detta har jag hållit sedan jag var ung.”

Då tar Jesus och sätter honom på prov, ungefär som när Gud en gång satte Abraham på prov genom att be honom att offra det käraste han hade på jorden: sin son Isak. Jesus säger: ”Ett fattas dig. Gå och sälj allt vad du äger och ge åt de fattiga!” Och vad händer? Den unge mannen står där, förstummad och förlamad som slagen av en blixt. Med några få ord hade Jesus satt fingret på en stor synd i hans liv, kärleken till jordisk rikedom. Och mannens vackra föreställning om sin lydnad för buden föll ihop som ett korthus. Bubblan sprack. Att sälja allt vad han ägde? Bli en fattig trashank, en kringvandrande tiggare i staden eller på landsbygden? Aldrig i livet! Det kunde han inte tänka sig.

Plötsligt insåg han, som trott att han hållit buden ända från sin ungdom, att han stupade redan på det första budet. Det fanns något som betydde mer för honom än Gud: pengar och rikedom. Ett fattades honom, kärleken till Gud – och därmed allt. Det fattades honom i alla bud han trodde sig ha hållit. För det är så, att inget bud hålls rätt om det inte sker av kärlek till Gud. Det behövs bara en enda synd för att visa att vi inte håller lagen. Jakob säger i sitt brev: ”Ty den som håller hela lagen men bryter mot ett enda bud är skyldig till allt” (Jak. 1:20).

S:t Paulus säger: ”Genom lagen ges insikt om synden”, Jesus nådde med lagen det målet hos den unge mannen. Han fick honom att se att han var en syndare som satt ohjälpligt fast i avgudadyrkan. Mannen blev ”illa till mods och gick bedrövad bort, ty han ägde mycket.” Huruvida han senare ångrade sig och kom tillbaka till Jesus får vi inte veta. Poängen i texten är att visa att den mannen fick klart för sig att hans väg inte höll.

Det är omöjligt att bli frälst till det eviga livet på lagens väg. Det var Jesu budskap. Även Jesu egna lärjungar blev förskräckta över hans kommentar efteråt till det som hände med den unge mannen: ”Hur svårt är det inte för dem som är rika att komma in i Guds rike!” Han bekräftade sina ord med en talande liknelse: ”Det är lättare för en kamel att komma igenom ett synålsöga än för en rik att komma in i Guds rike”. Detta gjorde lärjungarna ännu mer förskräckta: ”Vem kan då bli frälst?” frågade de. Det visar att också de fortfarande tänkte på frälsningen i lagens banor.

Liknelsen om kamelen och nålsögat är anstötlig för den naturliga människan som alltid vill bli frälst i kraft av sina gärningar. Ända in i vår tid har man försökt att omtolka liknelsen så, att vi människor med stor ansträngning och många försakelser kan pressa oss genom synålsögat. Man säger att Jesus i liknelsen syftade på en smal stadsport i Jerusalem, som endast var avsedd för gående men som en kamel med visst besvär kunde pressa sig igenom. Det är helt befängt! Det är just det omöjliga Jesus vill framhäva med sin liknelse. Han svarar lärjungarna: ”För människor är det omöjligt, men inte för Gud. För Gud är allting möjligt.” Detta är det andra svaret på livets stora fråga.

2. Gud har gjort det omöjliga möjligt genom att sända sin Son

För oss människor, förblindade och djupt förstörda av synden som vi är, är bara det onda möjligt, vilket vi har många och förfärliga bevis på. Men för Gud, som är all godhets källa, är allt gott möjligt, vilket han visat på många sätt. Allra mest genom att sända sin Son i världen för att vinna det eviga livet åt syndare och föra dem in i Guds rike.

Det är som om Jesus vill ge den unge mannen en antydan om denna frälsning redan i början, i den där tankeväckande frågan: ”Varför kallar du mig god? Ingen är god utom en, och det är Gud.” Det är som han ville säga: Tror du att jag är god, tror du att jag är Gud? Då är du på rätt spår! Ty frälsningen kommer inte från människor, utan från Gud som är god.

Medan vi inte har älskat Gud över allting, så har Gud älskat oss över allting. Han har offrat allt för vår skull. ”Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son...” (Joh. 3:16). När det inte var möjligt för oss att komma till Gud på grund av vår onda och syndiga natur, så blev Gud människa och kom till oss. Ingen av oss kan sanningsenligt säga att vi hållit buden. Vi har inte hållit ett enda av dem. Men Gud har sänt en som har hållit alla buden och gjort det ända från sin tidiga barndom och till sitt sista andedrag. Det är Jesus och han har gjort det i vårt ställe. ”Han är född av kvinna och ställd under lagen, för att han skulle friköpa dem som stod under lagen” (Gal. 4:4-5). Han har tagit på sig våra synder, betalat för dem med sitt liv, försonat och utplånat dem. Allt detta var omöjligt för oss. Men Gud har gjort det omöjliga. Aposteln Paulus säger: ”Det som var omöjligt för lagen… det gjorde Gud genom att sända sin egen Son” (Rom. 8:3). Så har Gud i oändlig kärlek gjort det omöjliga för att du och jag skulle tro det och ta emot det som en fri gåva. Gör vi det, får vi glatt säga: Jag har hållit alla buden, inför Gud är jag alltid god och rättfärdig – inte i mig själv men i Jesus Kristus!

Får Gud genom evangelium föra oss till denna tro, sker undret som är större än att en kamel går igenom ett synålsöga, nämligen att en syndare utan vidare går in genom öppna dörren, som är Jesus, in i Guds rike och får ärva evigt liv. Det är evangeliet, inte lagen, som gör det möjligt. Det står klart och tydligt: ”Den som tror på Sonen har evigt liv” (Joh. 3:36). Och Jesus säger: ”Den som tror på mig skall leva om han än dör” (Joh. 11:25).

3. Tron på Jesus gör det möjligt att redan här leva det eviga livets liv

Vi sade i början, att det är omöjligt att bli frälst genom att hålla lagen. Men lika sant är det att den av nåd kommer in i Guds rike bara av nåd genom tron på evangelium också får den Helige Ande som gåva och Anden helgar oss till att älska Jesus, leva efter Guds bud och göra gott. Jesus säger: ”Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud” (Joh. 14:15). Den som inte gör det visar därmed att han inte har en rätt kristen tro. Han har inte förkrossats och dömts av lagen, inte blivit ”illa till mods” som den unge mannen, inte sett sig själv och förskräckts över sitt onda hjärta. Han har då inte heller förstått evangeliet om Guds barmhärtighet och nåd och har ingen kärlek till Jesus.

Att göra gott är att göra det som Gud befaller och inget annat. Det finns en farlig och obiblisk tolkning av dagens predikotext som säger att om man vill bli en fullkomlig kristen så skall man, som Jesus säger till den unge mannen, gå och sälja allt vad man äger och ge åt de fattiga. Den romerska kyrkan kallar detta för en överloppsgärning som ger extra förtjänst. Men Jesus har inte bett oss att leva som tiggarmunkar och överge vår dagliga kallelse, hem och barn och deras försörjning. Han gav sin befallning till den rike unge mannen i en speciell situation och i ett särskilt syfte. Men han ber inte alla att göra det, lika lite som han ber alla att göra allt det som han bad Abraham, David och flera andra att göra i deras särskilda kallelser. Vad han däremot ber oss alla göra är att tro evangelium och sedan att hålla hans bud, de Tio buden. Där har vi fullt upp och behöver inte hitta på något extra som inte är befallt.

Det är endast tron på evangelium som gör oss till levande grenar i det sanna vinträdet Kristus. Som sådana kan vi redan nu börja leva det eviga livet och bära goda frukter. Men ”Utan mig kan ni ingenting göra”, säger Jesus (Joh. 15:5). Må nu Gud ge oss alla sin Andes nåd att tro Jesu ord och leva efter dem här i tiden och till sist, efter döden, få leva det eviga livet i ren och syndfri kärlek i härlighetens rike. Amen.

S Bergman

[^]