Den oundvikliga domen

Jesus målar i dag upp för oss bilden av ett fiskafänge vid Gennesarets sjö. En fiskare kastar vant och skickligt ut en not, ett nät som formar sig i en halvbåge, faller ner och träffar vattenytan. Det sjunker ner i vattnet och dras sedan sakta in mot land. Till att börja med syns inget av vad som händer under vattenytan. Men när nätet kommer närmare strandkanten, blir det liv och rörelse i vattnet. Så dras det upp på land och alla kan se vilken fångst det blev. De dåliga, oätliga fiskarna gallras bort. De goda samlas upp i kärl som man tar med sig hem.

Detta var en vanlig syn vid Gennesarets sjö, välbekant för många. Jesus låter nu denna vardagsbild bli bärare av något mycket stort och allvarligt, nämligen den yttersta domen. Då handlar det inte om fiskar, utan om oss. Vi skall alla en dag, vare sig vi vill det eller inte, församlas inför Människosonens tron och få höra om vi tillhör de evigt välsignades eller de evigt förbannades skara.

Denna dom är oundviklig: ingen kommer undan den. Om detta lär oss dagens text följande:

1. Domens dag kommer obönhörligt närmare

Nätet dras in. För varje år, månad, dag och timme dras det närmare och närmare stranden. Gud för oss människor – vare sig vi tror på honom eller inte och vare sig vi vill det eller inte – till en bestämd punkt i tillvaron, där allt skall komma i dagen och visa sig precis som det är. Allt skall få sitt rätta namn.

Lika lite som vi kan stoppa tiden som tickar och går, kan vi stoppa det ständigt pågående inhalandet av nätet. De flesta märker inte, eller vill inte tro, att de är fångade i något nät som dras mot stranden. Vi simmar omkring och lever som vanligt i människohavet och är glada så länge gälarna fungerar. Vi är medvetna om olika faror som hotar här i havet och försöker undgå dem. Men faran av att vid tidens slut höra till de odugliga som kastas i den brinnande ugnen bryr sig de flesta inte alls om. Domssöndagens allvarliga texter vill få oss vakna upp, tänka på tidens flykt och på att vi kommer allt närmare den stora räkenskapsdagen som ingen kommer undan.

”Det är bestämt om människan att hon en gång skall dö och sedan dömas”, står det i Hebr. 9:27. Det är människor i det nät som dras mot domens strand. De finns skäl att betona det i vår tid. När man i dag förnekar och nedlåtande ler åt föreställningen om en yttersta dom, beror det på att man gärna vill se människan som blott och bart ett högt utvecklat djur. Vi har ju praktiskt taget samma DNA-uppsättning som schimpanser, bara någon enstaka procent skiljer oss från dessa våra närmaste släktingar, säger man förtjust. Men människan är inte bara biologi och DNA. Det finns en stor skillnad mellan henne och djuren som Gud skapade på samma dag. Han skapade människan till sin avbild, till att vara andlig och moralisk varelse lik honom. Det är en hemlighet som inte avslöjas av vårt DNA utan av Guds Ord. Det är bara människan som har fått stränga och heliga bud om hur livet skall levas. Det är bara människan som utkrävs ansvar för sina liv och sina gärningar. Gud skall inte döma djur, utan människor som fått ansvar för ont och gott. Den yttersta domen är ett kraftigt vittnesbörd om människans unika och höga ställning i skapelsen.

Noten ”fångar fisk av alla slag”, säger Jesus. Det betyder att den rymmer en blandning av alla möjliga: kristna och icke kristna, ateister och agnostiker, hinduer och muslimer och många andra trosbekännare. Noten är full av människor som, till skillnad från djuren, kan göra sig tankar om Gud, reflektera över ont och gott och meningen med livet.

”När noten blir full, drar man upp den på stranden.” Ingen av oss vet när detta uppdragande skall ske. Men Gud vet: ”Han har fastställt en dag då han skall döma världen med rättfärdighet genom den man som han har bestämt till det”, dvs. Jesus (Apg. 17:31). Just därför att dagen är bestämd, kommer den obönhörligt närmare. Det är det första vi skall ta till oss i dag. Det andra är detta:

2. På domens dag skiljs de onda från de goda

Man ”sätter sig ner och samlar de goda fiskarna i kärl, men de dåliga kastar man bort”. För vana fiskare var detta inget svårt. De såg direkt vad som var skräpfisk. Så skall det vara på domens dag: Människosonen och hans änglar skall skilja de onda från de goda. Inga misstag kommer att göras, ingen blir felsorterad.

Redan nu, medan noten är i havet och alla är blandade med varandra, ser Herren skillnaden mellan onda och goda. Vi ser den inte alltid, men han gör det. Våra ögon kan luras av förklädnader och falskt sken av godhet och fromhet. Det är som aposteln säger: ”Vissa människors synder ligger i öppen dag och får sin dom i förväg. Andras synder kommer först senare i dagen” (1 Tim. 5:24). Här kan vi se yttre, grova synder. Men på den yttersta dagen kommer allt som dolts i havsdjupet i dagen, eller som det sägs i den gamla domshymnen: ”Uppenbart blir allt som gömdes, åter framlagt allt som glömdes, avdömt allt som förr ej dömdes” (Dies irae, v. 6)

Alla domsberättelserna beskriver domen som den slutliga uppdelningen i onda och goda, i får och getter. Det är ett antingen eller – ingenting mitt emellan. Jesus säger: ”De som gjort gott skall uppstå till liv, de som gjort ont skall uppstå till dom” (Joh. 5:29). Och aposteln Paulus säger på liknande sätt: ”Han (Människosonen) skall ge var och en efter hans gärningar: evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och odödlighet, men vrede och dom åt dem som söker sitt eget och inte lyder sanningen utan orättfärdigheten (Rom. 2:6-8). Sådana ord fyller oss med bävan och oro. För vi gör ju så ofta det som är ont. Vi söker så ofta bara vårt eget.

Hur blir man en god människa som består på domens dag? Ja, det är den stora frågan som vi alla borde ställa oss inför den oundvikliga domen som ständigt närmar sig. Människans svar på frågan är att vi blir goda genom att vi arbetar med oss själva och försöker att göra så mycket gott vi kan. Man hoppas på att det goda skall kompensera och överväga det onda. Men Jesus och Skriften lär oss mycket klart att på det sättet blir ingen en god människa. Vad som gäller på domens dag är om vi är goda eller inte, användbara eller odugliga fiskar, om vi passar för Guds rike eller inte. Fariséerna försökte mer ivrigt än de flesta andra att vara goda. Men de lyckades inte. Jesus sade dem rent ut att de var onda: mitt i all sin fromhet hade de djävulen till sin fader och gjorde vad han hade behag till (Joh. 8:44). Men den hårda domen drabbar inte bara fariséer utan hela det fallna människosläktet: ”Hela världen är i den ondes våld” (1 Joh. 5:19). Ingen av oss kan göra om sig själv och bli god. Ingen kan slita sig loss från syndens förbannelse och bli fri.

Hur skall jag då bli en sådan god människa som består på domens dag? Gud har gett oss ett annat svar än människans svar, som bygger på blint högmod och övertro på sig själv. Han har sänt oss sin egen Son för att i vårt ställe göra vad vi aldrig kan göra. Han har blivit människa och tagit sig an vår sak. Han har lösköpt oss från det onda och vunnit förlåtelse och rättfärdighet åt alla. Ja, han har, som Luther säger i Lilla katekesen: ”förlossat, förvärvat och vunnit mig, förtappade och fördömda människa, ifrån alla synder, ifrån döden och djävulens våld, inte med guld eller silver utan med sitt heliga och dyra blod.”

De som tror på Jesus som Frälsaren och Försonaren har funnit svaret på frågan hur man blir god och rättfärdig inför Gud. Man blir det inte genom att prestera godhet utan genom att ta emot godhet, Guds godhet i Kristus. Det kallas att bli rättfärdiggjord genom tro. Det Kristus gjort tillräknas oss. Så blir vi goda i Guds ögon, trots att vi fortfarande är syndare. Om dem som tror detta evangelium säger aposteln: ”De blir rättfärdiggjorda utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem.” (Rom. 3:24). Det är dessa genom tron rättfärdiga, som konungen – före allt tal om gärningar – kallar ”min Faders välsignade.” Det är dessa och inga andra som han bjuder att ta riket i besittning, det som stått färdigt för dem ända ”från världens begynnelse” (Matt. 25:34).

Men, säger du kanske, hur går detta ihop med alla de ställen i NT som talar om att vi skall dömas efter våra gärningar eller att var och en skall få igen efter sina gärningar? Det går mycket bra ihop – bara vi har klart för oss att de gärningar det talas om alltid är de troendes gärningar. Det är så, att tron på evangelium ger oss inte bara syndernas förlåtelse och Kristi rättfärdighet. Den föder oss också på nytt och gör oss till nya människor som gör goda gärningar, sådana som Jesus ger exempel på i den stora domsliknelsen om fåren och getterna. Fårens gärningar, som flyter fram ur tron på Jesus och kärleken till honom, bekräftar att de är Guds barn, att Guds kärlek är utgjuten i deras hjärtan genom den Helige Ande (Rom. 5:5). Därför prisas de av konungen på tronen och kallas att gå in i härlighetens rike. Men de andra, getterna som inte vill veta av Kristus och det liv han ger, och som tror att de utan honom kan göra gott, de får på domens dag höra de förfärande orden: ”Gå bort ifrån mig, ni förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar” (Matt. 25:41). De får helt enkelt dela dens öde som de har följt.

Så ställs vi denna domssöndag till sist inför den allra viktigaste frågan:

3. Vilket blir mitt öde på domens dag?

Går det verkligen att få svar på den frågan i dag? Avgörs inte den saken på yttersta dagen? Nej, då bekräftas bara vårt öde. Inga nya överväganden görs och inga nya beslut fattas på yttersta dagen av domaren på tronen. När nätet dras upp är allt redan avgjort. Ingenting ändras. Det säger oss, att det är här i tiden som vårt öde avgörs. Det är här det finns möjlighet till ändring.

Jesus håller inte bara på med att obevekligt dra in nätet mot domens strand. I det stora notsvepet nere i havets djup är han här och nu ständigt verksam för att frälsa det som är förlorat och förvandla onda till goda. Han har dött och uppstått för alla. ”Han vill inte att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig” (2 Petr. 3:9). Därför sänder han ut sitt ord och låter det ljuda med kraft till omvändelse och tro. ”Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger Herren. Om era synder än är blodröda skall de bli snövita” (Jes. 1:18). Så säger han nu. Men han säger det inte på den yttersta dagen. Då är nådens och omvändelsens tid förbi.

Vilket blir mitt öde på domens dag? Evangeliet har ett svar på den frågan. Det säger: I Kristus är domen upphävd, all fördömelse är utraderad. Det blir ingen fällande dom för den som här i livet tagit sin tillflykt till Frälsaren och Försonaren. En sådan människa ”har evigt liv och kommer inte under domen utan har övergått från döden till livet”, säger Jesus mycket bestämt (Joh. 5:24). Tror vi det rena evangeliet är saken avgjord redan här och nu. Jesus ger oss ett fast, visst och säkert förhandsbesked om vad som skall hända med oss på domens dag. Tar vi emot det och förlitar oss på vad Jesus säger behöver vi inte frukta domen utan kan se fram emot den med förväntan och glädje.

Gud give oss nu nåd att medan vi ännu lever i havet ta vara på detta evangelium och leva heligt som de av Kristus välsignade. Herrens dag är nära. Världens historia går mot sitt slut. Tänk på vad aposteln Petrus säger: ”Då nu allt detta går mot sin upplösning, hur heligt och gudfruktigt skall ni då inte leva, medan ni väntar på Guds dag” (2 Petr. 3:11-12). Amen.

S Bergman

[^]