Den yttersta domen

Vår text idag är från det stora kapitlet med liknelser hos Matteus, det trettonde kapitlet. Där finns sju liknelser som alla handlar om himmelriket. Som ni vet är sju ett särskilt tal i Bibeln, det är talet för fullkomlighet, så som till exempel veckan har sju dagar. Därmed är veckan komplett. Eller som det står i Psaltaren 12 om Guds ord: Herrens tal är ett rent tal, likt silver som rinner ner på jorden, luttrat i degeln, renat sju gånger. Att det är renat sju gånger innebär att det är fullkomligt rent, och att det inte finns något som helst fel eller misstag i det. Så att liknelserna om himmelriket är sju innebär att de är en fullständig och fullkomlig predikan om himmelriket.

När Jesus talade i liknelser utgick han ifrån åhörarnas vardag. Han talade om saker och företeelser de kände väl till, men han tillämpade det på ett sätt som de inte brukade, han gav det en annan vinkling. I den här liknelsen talade han till dem utifrån hur man gör när man fiskar. Det hade han gjort förut också. Redan när han kallade de första av sina tolv lärjungar sade han till Petrus och Andreas: Följ mig, så skall jag göra er till människofiskare. (Matt. 4:19) Så angav Jesus vilken deras uppgift skulle vara. De skulle liksom fånga in människor och föra dem till Gud.

I vår text talas det om en not, och det är inte tryckfel för nät, utan det ska vara just en not. En not är ett gammalt traditionellt fiskeredskap, det är en speciell sorts fiskenät. Nu för tiden är det ganska sällsynt fiskemetod. Man lägger ut en not i vattnet i en lång båge, till exempel längst ut i en vik, och drar sedan ihop det in mot land tills noten dragits genom allt vatten och man får in noten in till land. Så fångar man in fisken som fanns i viken. Och när noten kommit in till stranden samlas fångsten ihop och sorteras i två högar, goda, användbara fiskar för sig i sina kärl, och de som inte duger till något läggs för sig i en hög.

Så ska det vara vid tidens slut, säger Jesus. Änglarna ska föra ihop alla människor och sortera dem, de ska skilja ut de onda från de goda, och de onda ska kastas i den brinnande ugnen.

Varför använde Jesus denna liknelse? Varför sa inte Jesus bara att änglarna på den yttersta dagen ska samla ihop de onda till den brinnande ugnen? Ja, genom att använda liknelser så knöt han ihop sin förkunnelse med människornas dagliga liv. Han fångade åhörarnas intresse genom att utgå ifrån det som de kände till. Budskapet blir mer konkret och lättförståeligt. Dessutom blir det effektivare, eftersom han får fram sitt budskap två gånger, först i liknelsen och sedan i uttydningen.

Utifrån dagens text vill jag börja med att säga:

Det kommer oundvikligen en sista dag då alla människor ska dömas

Skriften talar på många ställen om den yttersta domen, om skiljandet mellan onda och goda inför evigheten. Men eftersom människor idag i vårt land i allmänhet inte är kristna, tror man inte på detta. Men även om människor inte är kristna, så har de liksom kvar vissa detaljer från kristen tro. Det finns kristna inslag i deras världsåskådning. Kanske säger de själva till och med att de är ”kristna på sitt eget vis” fast de inte tror på Jesus som sin frälsare. Men bland dessa kristna inslag i människors tankar finns inte den yttersta domen. Möjligen kan de eviga straffen, helvetet, finnas med i deras språk som en svordom, fast man inte tror på det. (Det är inom parentes sagt märkligt hur mycket en del människor använder djävulen och helvetet i sitt språk, trots att de säger sig inte tro på dem. Trots att de själva försäkrar att djävulen och helvetet inte finns, använder de dessa ord flitigt som svordomar för att ge sitt eget tal mera kraft och eftertryck, och det lyckas de med tycker jag, fast på ett obehagligt sätt. Deras tal förråder dem. Genom att använda dessa ord visar de att orden inte är innehållslösa.)

Vår tid kännetecknas av att man flyr undan allt tal om en yttersta dom och om eviga straff. Men inte bara de icke-kristna gör det. Till och med en överväldigande majoritet av dem som personligen säger sig vara kristna förnekar domen och helvetet. Hur kan det ha blivit så? Hur kan det ha gått så långt? Tyvärr är svaret enkelt: Man tror inte på Bibeln, man har inte Bibeln som sitt rättesnöre för den kristna tron, utan Bibeln blir liksom en slags inspirationskälla som man läser i, men man anser sig själv stå över den och man kan bestämma själv vad man vill tro på. Normen för kristen tro blir i praktiken de egna idéerna, och så väljer man och vrakar efter eget tycke bland olika bitar av Bibeln. Men låt oss än en gång slå fast: Det kommer enligt Bibeln oundvikligen en sista dag då alla människor ska dömas.

Hur vet vi det? Ja, vi kan ju börja med dagens texter. Evangeliet som vi läste från altaret ur Matteus tjugofemte kapitel och episteln från 2 Tessalonikerbrevet är helt klara och tydliga på den här punkten. Det borde räcka för att alla som säger sig vara kristna skulle tro på den yttersta domen. De kunde också läsa till exempel i Matteus 12:36 där Jesus förmanar: Men jag säger er att för varje onyttigt ord som människor talar, skall de stå till svars på domens dag. Ingen har så som Jesus talat klart och tydligt om domedagen!

Tittar vi så i Gamla Testamentet finns den yttersta domen även där, om än inte lika detaljerat. Kung David skriver i Psaltaren om hur det ska gå för bespottarna och dem som inte lyssnar till Herrens undervisning: Därför [för att de inte lyssnar till Herrens undervisning] skall de ogudaktiga ej bestå i domen, ej heller syndarna i de rättfärdigas församling (Ps. 1:5)

Vid tiden för reformationen var läget på den här fronten mycket bättre. I Augsburgska bekännelsen finns en punkt, artikel XVII, Om Kristi återkomst till domen. Den är ganska kort, för vid denna tid behövdes inga långa utläggningar om detta. Den kristna tron beskrivs så här: Vidare lär de [de evangeliska kyrkorna], att Kristus skall återkomma på yttersta dagen för att hålla dom, och han skall uppväcka alla döda; de fromma och utvalda skall han ge evigt liv och evärdlig glädje, men de ogudaktiga människorna och djävlarna skall han fördöma till att pinas utan återvändo.

Som ni vet skrev de romerska katolikerna en svarsskrift, men i den hade de inget att invända mot denna punkt. De var eniga om detta.

Domedagen och förnuftet

Men om man inte tror på Bibeln, då tror man ju inte på domedagen. Varför skulle man då bry sig om en så tokig tanke? Ja, så skulle kanske någon säga. Men tron på domedagen är inte alls oförnuftig. Att Gud ska döma alla människor för deras gärningar är tvärtom ett mycket rimligt antagande. Den tanken återfinns också på något sätt i alla religioner. För den betyder att alla människor ska stå till svars för sina liv. Det betyder att rättvisa ska skipas. Finns det inte någon dom efter döden skipas inte någon rättvisa. Att Gud slutgiltigt ska döma ondskan är helt enkelt rättfärdigt. De som begått onda gärningar kommer få sitt straff. Och att världen är full av ondska hoppas jag ingen bestrider, det är bara att följa nyhetsrapporteringen i tidningar och TV, så ser man snabbt hur världen är full av alla möjliga onda gärningar.

Om vi då håller fast vid att det kommer en domedag, blir sedan frågan hur det påverkar oss. Vi säger därför

Tron på den yttersta domen bör göra oss angelägna att bli frälsta

Om det alltså finns en yttersta dom, en domedag, då blir det en mycket viktig fråga för oss hur vi lever och vad vi tror på. Vad håller på domens dag? Lagens enkla svar är: Att leva fullkomligt och uppfylla alla Guds bud. Bara det och inget mindre. Att leva ett oantastligt liv, att överflöda av goda och osjälviska gärningar, att älska alla människor på ett föredömligt sätt, att aldrig gripas av begär efter det som tillhör en annan, att aldrig tumma på sanningen för att rädda sitt eget skinn, att aldrig irritera sig på andra även om de är dumma mot en – ja, listan över det man behöver göra för att leva ett fullkomligt liv är oändligt lång. Nog kan vi fastslå att ingen av oss lever ett perfekt liv, vi bryter alla mot den gudomliga viljan och vi är därför alla syndare. Om någon menar att han inte är en syndare, ber jag att han ska resa sig nu så att jag får reda på om det finns en sådan människa. – – –

Om vi då är syndare, då behöver vi frälsning, säger jag. Ofta invänder man mot detta, och tycker att man duger. Man tänker: Inte är det så farligt det jag gör? Jag begår inga grova brott, utan jag gör så gott jag kan och lyckas för det mesta ganska bra. Jag är väl inte värre än andra? Men stopp nu här! Till den som tänker så säger jag: Är det din sak att bedöma hur allvarliga dina synder är? Är det du eller Gud som bestämmer detta? Är det den skyldiges uppgift att bestämma straffet? Nej, det är det inte. Att tänka så vore att sätta sig upp mot Gud. Om vi är syndare inför Gud, så får vi ju ta reda på hur Gud bedömer synden. Låt oss därför höra vad Gud säger i Bibeln: Var och en som gör synd är syndens slav. (Joh. 8:34) Syndens lön är döden. (Rom. 6:23) Den som håller hela lagen men bryter mot ett enda bud är skyldig till allt. (Jak. 2:10) Eftersom vi är syndare behöver vi frälsning, för annars kan vi inte bestå på domens dag. Därför går jag vidare till nästa avdelning och säger

Tron på Jesus frälser från Guds dom

Anledningen till att Jesus kom till jorden är att han skulle frälsa människorna från den kommande vredesdomen. Han kom för att rädda oss. Jesus kom och levde det fullkomliga livet i vårt ställe. Han uppfyllde hela Guds lag för oss och delar ut denna rättfärdighet till alla som vill ha den, till alla som tror på honom. De som tror på Jesus är därför de goda fiskarna. Vi kan inte göra något av oss själva för att bli goda fiskar, börjar vi se på vårt eget liv, så håller det inte måttet. Försöker vi visa fram våra egna gärningar inför Gud på domens dag, så hamnar vi bland de otjänliga fiskarna, som kastas i den brinnande ugnen, i helvetet. Om vi tror på Jesus kommer vi till himmelen i stället.

Detta är en gåva till dem som tror. Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre. (Rom. 6:23) Att det är en gåva betyder att vi aldrig kan förtjäna den, för i så fall blir det lön och det är inte längre en gåva. Nej, vi får detta alldeles gratis. Vi får vara goda fiskar i Jesu kyrka av hans nåd. De goda fiskarna simmar omkring i världen, uppblandade med de dåliga fiskarna. Ännu är det inte slutgiltigt avgjort vem som får vara med honom i himmelen. Ännu är inte domens dag inne, ännu finns tid att de onda omvänder sig och blir goda fiskar. Det gäller oss och det gäller andra. Bland de dåliga fiskarna finns det både sådana som aldrig varit kristna och de som varit kristna. De behöver alla omvändelse och tro. Det hjälper inte att tillhöra en bibeltrogen kyrka om man inte tror. Domsöndagens budskap är att vi ska rannsaka oss själva medan det finns tid och ta vara på Guds nåd. Tar vi den yttersta domen på allvar? Tar vi emot frälsningen genom tro som en gåva från Gud? För alla som vill bli kvitt sina synder finns Guds kyrka på jorden. Här får vi möta Gud i gudstjänsten och förenas med honom så att vi kan fortsätta att vara goda fiskar i tidens hav i väntan på det sista fiskafänget, när Guds änglar kastar ut noten på vad vi med rätta kallar domens dag, men som för de kristna är frälsningens dag. Amen.

J Fjellander

[^]