Guds rikes ringhet och härlighet

Innan kyrkoåret fortsätter med förfastan, får vi ännu en gång stanna inför det obegripliga som skedde, då den osynlige Guden blev en synlig människa. Dagens överskrift är Guds uppenbarelse i Kristus. Det som skedde vid julens under i Betlehem var verkligen något ringa och helt oansenligt, något helt obetydligt om man ska döma efter hur det såg ut. Med detta lilla barn gick Guds rike i fullbordan. Det hade haft sin förberedelse i det förbund Gud slöt med sitt folk Israel, men nu skulle det gå in i sin slutfas för att sedan spridas ut över hela världen. Inte såg det märkvärdigt ut för ögonen där Maria och Josef kom till templet bärande på sitt lilla spädbarn, men Simeon hade fått ljus av den Helige Ande för att se vad som verkligen fanns att se.

Vår text idag vill säga oss något om Guds rikes ringhet och härlighet.

Guds rike träder fram i ringhet

Guds rike träder fram i ringhet. Jesus säger det själv i texten. Han tar ett senapskorn och lägger det i sin handflata. Det syns knappt. Fåglarna kan äta hundratals sådana frön utan att bli mätta. På samma sätt visar han på ett litet stycke jäst eller surdeg, som ser helt obetydligt ut i jämförelse med den stora mängd mjöl det kan genomsyra.

Och nu säger Jesus vidare att det är så också med Guds rike, med himmelriket. Detta rike var helt obetydligt i sin begynnelse. Ett litet barn som ligger i sin moder Marias famn, och därtill fattigare än många andra barn som fötts hit till världen. Hans liv slutade som en förbrytares på ett kors. Det säger oss kanske inte så mycket att Jesus slutade på korset, det känns måhända inte särskilt förnedrande eller hemskt. I vår tid skulle vi kanske i stället jämföra det med något som ligger oss närmare och säga att han dinglade i galgen.

Dessförinnan hade han valt ut åt sig en handfull män, mest fiskare och bönder, som skulle fortsätta hans verk på jorden. De flesta av dessa män hade missförstått honom, en gick över till fiendesidan, sedan han inte hade fått garantier om att Guds rike skulle erövra världen. En av dem svor på att han aldrig hade känt den mannen, som han dock hade följt och gett sin bekännelse: Du är Messias, den levande Gudens Son. De andra övergav honom också och skingrades. På det viset började Guds rikes segertåg i världen.

Så träder Guds rike än idag fram i stor ringhet. Det finns i ett Ord, som kan göras till föremål för människors feltolkningar och missförstånd. Det möter oss i dopet, då ett litet barn blir medlem i Guds rike, och vi tar emot det i bröd och vin, som enligt vad Jesus själv säger är hans egen kropp och hans eget blod. Guds rike är också här i avlösningens ord. Allt detta sker med till det yttre anspråkslösa medel. Guds rike träder verkligen fram i ringhet.

Guds rikes kraft

I denna ringhet bor Guds rikes kraft. Senapskornet och surdegen gömmer en oemotståndlig naturkraft. När senapskornet läggs i jorden, då visar det sig att det växer upp till en stor buske (det grekiska ordet för träd, δἐνδρον, betyder också buske), så stor att fåglarna kan sätta sig på dess grenar och finna skydd. Och samma kraft bor det i jästen. Ett litet obetydligt stycke kan genomsyra tre mått mjöl, omkring trettiofem liter.

Utifrån denna väldiga expansionsförmåga i surdegen och senapskornet, framställer Jesus en parallell och en illustration till det som skulle ske med honom själv och med hans kyrka. Ty den Gud som kan synas obegriplig och oändligt fjärran från sin skapade värld, han har nu blivit människa och bundit sig vid tid och rum. Fastän evig har han trätt fram då tiden var fullbordad och tagit sin boning ibland oss. Det heliga som är oåtkomligt och inte begränsat genom någonting, har underkastat sig jordiska regler så att man kan möta det här och nu.

Guds rikes kraft träder således fram i denna yttre ringhet. En människa som vill få del av detta rike måste också själv bli ytterst liten och obetydlig. Detta är för människor ofta motbjudande. Vanligtvis vill alla hävda sig och inta den främsta platsen. Men här i Guds rike gäller det motsatta. Den som vill vara störst måste vara redo att inta den nedersta platsen. Den som upphöjer sig ska bli förödmjukad, och den som ödmjukar sig ska bli upphöjd. Den som vill vinna sitt liv måste mista det. Den som vill bli fylld av Guds kraft måste bli tömd på allt sitt eget och tilltron till sig själv. Så växer Guds rike i en människa.

Vi kan också se på hur Guds rike gick ut i världen. Martyrerna var en sådd för Guds rike. Så har hela den kristna kyrkan med sina miljoner och åter miljoner kristna kommit från de tolv apostlarna. Alla dessa Guds barn har som fåglar i senapsbusken fått sitta i kyrkans hägn.

En gång ska Guds rike framträda i härlighet

Vi vill ofta så gärna att Guds rike ska vara stort, påtagligt och framgångsrikt. Borde det inte märkas ordentligt och vara synligt för alla människor att kristna är den store Gudens barn? Borde inte kristna vara framgångsrika i allt de gör, borde de inte vara rika, friska och lyckliga? Borde de inte slippa sjukdomar och plågor? Kort sagt: Borde inte Guds rike framträda påtagligt för alla människor så att alla kan se det?

Jo, det kommer göra det. Guds rike kommer framträda synligt. Herren Jesus ska komma på himmelens skyar och visa sig så att alla kan se det. Då kommer alla att inse vem han verkligen är. Men då kommer det inte längre finnas någon möjlighet till omvändelse. För då kommer Jesus med makt, då måste alla människor böja sig, vare sig de vill eller inte. Så länge som Guds rike är fördolt kan man tro på Jesus. När det är uppenbart och synligt för alla finns det inte längre möjlighet att tro. Därför måste Guds rike vara oansenligt och ringa intill domens dag.

Jag hörde en gång en liten saga om detta. Den handlade om en prins. Han hade allt man kan önska sig, fina kläder, utsökt mat, ett sovgemak med den allra skönaste säng. Han hade en skattkammare full med guld och ädelstenar. Han hade tjänare som passade upp på honom och lydde hans minsta vink dagarna i ända, han hade flera olika slott han kunde bo i, han hade sin mamma och pappa, kungen och drottningen, som höll av honom mer än något annat på jorden. Men ändå var han inte lycklig. Han saknade nämligen en prinsessa att älska.

Så en dag när prinsen var ute och red kom hans följe till en by där de hade en marknad. Och där i ett stånd såg han den sötaste flicka han kunde tänka sig stå och sälja korgar. Prinsen blev genast förälskad i henne.

När prinsen kom hem kunde han inte få denna flicka ur tankarna. Han började fundera på hur han skulle få henne till gemål. Han tänkte att om han red dit igen så kunde han ta på sig sina finaste kläder och ha med sig sina ståtligaste hästar. Trumpetare skulle rida före honom och blåsa fanfarer. Då skulle hon säkert bli imponerad och vilja bli hans hustru. Ja, då skulle hon bli imponerad. Men var det det han var ute efter? Att hon skulle bli imponerad? Nej, det var det ju inte.

Men, om han tog med sig en massa dyrbara presenter i stället? Och gav hennes föräldrar ett fint hus att bo i? Då skulle hon väl bli tacksam och vilja bli hans maka. Ja, då skulle hon bli tacksam. Men var det det han var ute efter? Att hon skulle bli tacksam? Nej, det var det ju inte.

Då kom han på det, då förstod han. Han ville att hon skulle gifta sig med honom av kärlek, därför att hon älskade honom. Så prinsen skickade sin tjänare långt bort för att köpa borstar i en mycket avlägsen by och så klädde han ut sig till en vanlig bondpojke. Och så gick han till marknaden där flickan arbetade och ordnade så att han fick ett stånd bredvid henne. Där sålde han sina borstar. På detta vis lärde flickan känna prinsen och prinsen henne och det dröjde inte länge förrän hon fattade tycke för honom och så kunde han fria.

Vad betyder denna saga? Prinsen är förstås Jesus. Men när han kom till vår värld för att skaffa sig en brud, gjorde han inte det i sin gudomliga prakt, utan han kom som en vanlig människa i all oansenlighet. Han kom för att vi ska tro på honom, han vill ha vårt hjärta. Om det vore så att de kristna genom sin kristna tro blev rikare och mer framgångsrika än andra människor, då skulle kyrkorna fyllas av giriga personer som satte rikedomen högst.

Den himmelska härligheten är inte en härlighet som blir synlig här på jorden. Här är himmelriket ringa och fördolt, först i evigheten ska det framträda i härlighet. Men i nådemedlen har vi himmelrikets kraft. Såsom litet surdeg syrar hela degen, så kommer Gud till oss i dopet och i nattvarden för att uppfylla oss med sig själv.

Guds Ords makt

Guds ord är oansenligt, men det gör stora ting. Ja, till det yttre är det verkligen anspråkslöst. Prästen säger några ord, han säger i dopet ”Jag döper dig, i Guds Faderns, Sonens och den Helige Andes namn.” Hur kan några ord, sagda av en människa, göra någon till ett Guds barn? Jo, det sker på Guds uppdrag, det är anledningen. Inte kan prästens ord göra något. Prästen betyder ingenting. Han har ingen makt. Men när prästen döper, är det inte han som säger ”Jag döper dig”, utan det är Gud. Som Luther säger i Stora Katekesen: Att döpas i Guds namn, det är att döpas inte av människor, utan av Gud själv. (SKB s 473)

Och tänk på avlösningen. Det är likadant där. Prästen betyder ingenting. Prästen kan med sin person eller sin ordination eller med några andra egenskaper inte göra någonting. Det enda som betyder något är att det sker på Guds uppdrag. Det är Guds Ord som betyder något, fast det inte ser särskilt märkvärdigt ut. Litet vibrationer i luften, bara. Och ändå bor Guds kraft i orden: Jag förlåter dig alla dina synder. Varför säger prästen: Jag förlåter dig? Är det prästen som förlåter? Nej, det är Gud själv som förlåter. Det är Gud själv som talar genom prästen! Luther skriver i en predikan: Om endast jag som människa gav dig avlösning, då hade du väl skäl att säga: vem vet om din avlösning har gällande kraft eller inte? Men för att du skall vara viss i denna sak, så måste du hämta undervisning av Guds ord så att du kan säga: Varken prästen eller någon annan människa har avlöst mig, inte heller har kyrkoherden befallt mig att tro så. Utan Gud har handlat och talat genom honom, det är jag säker på. (1 e Påsk i Kyrkopostillan, Artos 1987)

Och det är likadant i nattvarden. All kraft kommer från Gud. Och som ni vet handlar Gud med oss endast genom sitt ord. När prästen säger Detta är min kropp om brödet, då är det så. Ja, förstås, inte är det prästens kropp. Det är inte därför han säger ”min”. Det är Jesus som talar genom honom. Prästen inte bara återger vad Jesus sade den första skärtorsdagen, utan han säger dessa ord på uppdrag av Gud. Det är därför Jesus som talar. Prästen är Kristi mun. Som Luther skriver i Stora katekesen om instiftelseorden som läses i vår mässa: Ty såsom Kristi mun talar och säger, så är det. (SKB s 485) Kristi mun, det är prästen det, när han talar på Kristi uppdrag. Luther skriver i Huspostillan: Varje rättskaffens herdes och predikants mun är Kristi mun. (1 e Påsk, Huspostillan enligt Rörer, W2 XIIIb, sp 1941)

Guds rike är ringa och oansenligt. Det syns inte. Det kommer till oss genom Guds Ord, som sannerligen inte ser mycket ut för världen, litet färg på papper eller vibrationer i luften. Även i våra dagar är det många som går till angrepp på Guds Ord. De tror inte att det verkar idag, här och nu. Må vi tro det, så att Guds rike växer till inom oss, och uppfyller oss. Amen.

J Fjellander

[^]