[Arkiv

S:T PAULI EVANGELISK-LUTHERSKA FÖRSAMLING

Predikan

Trettondedag Jul

TEXT: Matt. 2:1-12


Messias uppenbarar sig enligt skriften

Vi firar idag Trettondag Jul. Ibland kallar vi också dagen med dess grekiska namn Epifania, som betyder uppenbarelse, det vill säga stjärnan uppenbarade sig för de vise männen och förde dem till det lilla Jesusbarnet, som är en uppenbarelse av Gud. I väst firar vi dagen till minne av de tre vise männen, medan man i de östliga kyrkorna firar Jesu födelse och Jesu dop.

Att ha kyrkoår och liturgiska gudstjänster, det har vi fått från judarna genom apostlarna och den första kristna traditionen. Det håller vi noga fast vid, men inte på ett sådant sätt att det är kyrkoskiljande. Det är en fri ordning vad man firar på en viss söndag, eller om man alls har gudstjänsten på en söndag. I det nya förbundet är dagar och högtider en fri sak, medan det i det gamla förbundet var reglerat när olika högtider skulle firas. Den ene sätter en dag högre än en annan, den andre håller alla dagar lika högt, skriver sankt Paulus till romarna (Rom. 14:5).

Att något är en fri sak och inte reglerat i Guds ord, betyder naturligtvis inte att det är en likgiltig sak. Tvärtom är det viktigt att ha goda ordningar. En del ordningar är fastslagna av någon som har i uppdrag att göra det, de är bindande, men andra är inte fastslagna på det sättet. Och även när det är fria, mänskliga ordningar, ska vi alltid tänka på vår nästa och våra bröder. De starka ska ta hänsyn till de svaga. Det här gäller i kyrkan så klart, men även i samhället och det jordiska livet, inte minst i familjen.

I sin bok En kristen människas frihet skriver Luther att en kristen människa å ena sidan är den friaste herre över allting och ingen underdånig och å andra sidan samtidigt en tjänstvillig tjänare åt alla och var man underdånig. Javisst är vi kristna fria, men vi vill inte använda vår frihet så att det skadar någon. Vi följer gärna lagar och mänskliga ordningar, så länge som det inte går emot Guds Ord. Därför anstränger vi oss gärna att till exempel följa regeln nu i Corona-tider om högst 8 personer i folksamlingar. Men vi kommer ihåg att det alltid finns en gräns, att man måste lyda Gud mer än människor. Som de vise männen i dagens text inte vände tillbaka till kung Herodes, utan de lydde Guds bud genom ängeln och tog en annan väg hem.

Vår predikan idag handlar om att Messias uppenbarar sig. Och vi säger för det första:

Messias uppenbarade sig för judafolket enligt Skriften

Trettondag Jul handlar om hur Jesus kommer till hedningarna, till alla folk och om missionen som den kristna kyrkan ska bedriva. Ja, så är det. Vi kommer strax till det. Men till detta behöver vi bakgrunden. Jesus, som är den utlovade Messias, kom först till Israels folk, till judarna, och detta var på många sätt förutsagt i Gamla Testamentet. Messias betyder ”den smorde”, och det betyder att han är en kung. På grekiska heter ”den smorde” Kristus. Så när vi hör hur Herodes frågar de bibelkunnigaste judarna, översteprästerna och de skriftlärda om var Messias skulle födas, så står det ”Kristus” i texten. Ja, varje gång det står Kristus kan man översätta med ”Messias”. Jesus är uppfyllelsen av GT, och det framhålls ofta i Matteusevangeliet, som skrevs för judar att något sker som Skriften säger. Men, det är inte bara i Sankt Matteus evangelium som det åberopas att Jesus kom enligt skrifterna, enligt GT. I NT står det omkring 500 gånger ”Kristus”, och även om vi tar bort några ställen som inte är påståenden utan frågor om huruvida Jesus är Messias, så betyder det alltså att NT bland annat på dessa mer än 400 ställen åberopar sig på att Jesus är den Messias som förutsagts i GT.

Och när då Herodes frågade var Messias skulle födas, svarade översteprästerna och de skriftlärde: I Betlehem i Judeen, ty så är skrivet ge­nom profeten: ”Du Betlehem i Juda land, inte är du minst bland Juda furstar, ty från dig skall utgå en furste, som skall vara en herde för mitt folk Israel.”

Detta står i profeten Mikas femte kapitel om den kommande kungen, om Messias. Där står alltså att han ska vara herde och kung (furste) för Israels folk. Det står också i det kapitlet att han har en särskild härkomst, han är ingen vanlig människa, för det står att han kommer från det gamla, från det eviga. Versen kan översättas på litet olika sätt, men jag menar att Luther och Folkbibeln översätter helt riktigt: Hans ursprung är före tiden, från evighetens dagar. Detta är ett fint vittnesbörd om Messias gudom, om hans existens från evighet.

Så ser vi hur Bibeln innehåller märkliga utsagor, men att dessa får sin förklaring i Jesus Kristus, som är Messias.

Om man läser Bibeln som på universiteten och inte räknar med Guds ingripanden, utan bara med inomvärldsliga faktorer, där får man problem. Man säger att man är vetenskaplig i sin bibeltolkning, men i själva verket utgår man från att Gud inte finns. Det säger sig självt att man får väldiga problem med att förstå Bibeln om man utgår från att Gud inte griper in. Allt övernaturligt måste bortförklaras. Profeten Jesajas utsaga om att jungfrun ska bli havande, den menar översättarna av Bibel 2000 till exempel att den från början syftade på någon samtida ung kvinna, såsom profetens hustru eller kungens. De är blinda för att Jesaja skulle ha förutsagt och talat om Jesu födelse. De ser inte hur hela Bibeln hänger ihop och hur Gud själv har talat genom sina profeter.

Läser vi nu i Mika 5, ser vi hur även han talar om Messias födelse. Mika säger att Messias först ska vara skild från sitt folk, och det var han ju, Kristus var inte under GT:s tid som människa hos sitt folk Israel. Profeten skriver: Därför skall han överge dem fram till den tid då hon som skall föda har fött.

Så den födelse som profeterna Mika och Jesaja talade om, är Messias födelse. Jesus uppenbarade sig för judafolket enligt Skriften.

Så säger vi för det andra:

Messias uppenbarar sig för alla folk enligt Skriften

Profeten Mika har mer att berätta om vad som ska hända vid Messias ankomst. Det står att han ska vara en stor herde intill jordens ändar. Han är en andlig kung, som inte gör anspråk på det världsliga regementet. Kung Herodes missförstod. Herodes trodde att Jesus skulle vara en jordisk kung och att han skulle vara stor och mäktig. Han kände sig hotad.

Israels folk var Guds särskilda folk, de var Guds eget folk, men i och med Messias framträdande skulle Guds rike spridas ut över hela jorden. Detta framgår tydligt av flera ställen i GT. Och ett av dessa ställen har vi i Mika 5. Där står det att när jungfrun föder sin son, ska Messias rike föras ut till alla folk, intill jordens ändar, och även hedningarna ska få räknas till Israels barn. Och dessa hednafolk som följer Messias ska vara hans bröder: [Då hon som skall föda har fött] skall resten av hans bröder få vända tillbaka till Israels barn. Han skall träda fram och vara en herde i Herrens kraft, i Herrens, sin Guds, namns höghet. […] Han skall då vara stor intill jordens ändar.

Ett annat ställe om att Messias ska regera över alla folk är i den andra psalmen där Messias säger: Jag vill kungöra Herrens beslut. Han sade till mig: "Du är min Son, jag har i dag fött dig. Begär av mig, så skall jag ge dig hednafolken till arvedel och hela jorden till egendom.

I de vise männens besök från österns länder för att tillbe Kristus, ser vi hur Messias är en kung för hela jorden, för alla folk. Som vi hörde i episteln: Hednafolk skall vandra i ditt ljus och kungar i glansen som går upp över dig.

Men vem får vara med i gudsfolket? Hur får man medborgarskap i Guds rike? Jo, man föds in i det. Man kan ju bli medborgare i till exempel det svenska, franska eller engelska riket genom att födas till det. För att bli med i Guds rike behöver man också födas. Inte så att man av den jordiska födseln blir kristen. Ingen av oss blir kristen genom att vi föds av en kristen moder. Vi kan tillhöra en kyrka genom våra jordiska föräldrars handlande, men för att bli Guds barn måste vi födas av Gud. Och det är Guds Ord som har den kraften att det föder oss på nytt. Särskilt genom Guds Ords handlande i dopet och Ordet får vi den kristna tron, så att vi tror på Jesus.

Hur ska nu detta gå till, att Messias ska bli stor intill jordens ändar? Jo, Jesus har gett sin kyrka uppdraget att sprida hans rike över hela jorden. Först och främst är det prästerna. De är utsända att predika Guds Ord. I första hand för församlingen, så att kyrkan bevaras i den kristna tron, men det är också deras uppdrag att predika för alla människor. Vi har haft ett samhälle, för nu rätt länge sedan, där alla människor hade lärt sig Lilla katekesen, men nu är okunskapen om kristen tro stor och utbredd. Till detta har det kommit nya svenskar som ofta vet ännu mindre. Trettondag Jul är av tradition en dag då man predikar om missionen, och det har inte blivit mindre angeläget i vår tid. Vi kan konstatera att idag finns gott om missionsfält i vårt eget land, så det har på sätt och vis blivit enklare att sprida Guds rike till dem som ännu vandrar i mörker och dödsskugga.

Men det är inte bara prästerna, som ska sprida Guds rike, utan alla kristna är hans budbärare. Gud vill använda oss i detta. Vi får alla göra som herdarna, berätta om barnet i krubban för dem som vill höra på. Och vi får bidra till kyrkan och kyrkans arbete på det sätt vi kan, efter vår förmåga. Som de vise männen frambär vi gåvor, där är guld, det vill säga vi ger till kyrkan av våra pengar, där är rökelse, det är att vi ber för kyrkan, våra böner höjer sig till Gud såsom rökelsen stiger. Till slut är det myrran, den gåva som kvinnorna kom med till graven på påskdagsmorgonen för att smörja Jesu kropp. I Betlehem förebådas Kristi uppståndelse när de vise männen tar fram myrra. Myrran uppenbarar att det inte finns någon kärlek utan offer. Myrran talar om lidande. Också vårt lidande bär vi fram till Kristus.

Så blir vår bön idag att Messias härlighet ska spridas till alla folk. Först och främst till oss själva, var och en, att Jesus får födas och bo i vårt hjärta och därefter till alla dem som inte känner honom.

Och till detta har vi samlats idag, för att få skåda Messias härlighet. Han kommer till oss i ordet och i sakramentet. Patenen och kalken på altaret är i mässan den krubba som han vilar i. Där faller vi ner och tillber honom, som de vise männen. Sedan förenas vi med honom genom ätandet och drickandet. Så får vi bära Messias med oss ut i vardagen. Gud är hos oss, alla dagar intill tidens slut.  Amen.

J Fjellander

[^]