Den tomma gravens predikan

Sabbaten, judarnas vilodag, var över och tre kvinnor var på väg till Jesu grav. De gick tidigt i gryningen till graven för att smörja Jesu kropp med kryddor och välluktande oljor. Det hade man inte hunnit med på långfredagen innan sabbaten gick in. De går till graven med tunga steg. Deras älskade Mästare var död.

Den stora stenen framför gravöppningen var ett bekymmer. De undrade vem som skulle kunna hjälpa dem att rulla bort den. Men när de kom fram fann de till sin stora förvåning att stenen redan hade rullats åt sidan. Och när de går in i graven fick de se en ängel sitta på högra sidan – på den sida där den döde brukade ligga. Av ängeln får de höra något helt otroligt: ”Var inte förskräckta! Ni söker Jesus från Nasaret, den korsfäste. Han är uppstånden, han är inte här. Se, här är platsen där de lade honom.” Och mycket riktigt: det fanns ingen Jesus där!

Vilken uppskakande upplevelse måste det inte ha varit att gå till en grav för att sörja en död, och där mötas av beskedet att den döde inte var där, utan levde! Förskräckta, häpna och förvirrade skyndar de sig iväg för att meddela lärjungarna vad som hänt: ”Graven är tom! Han lever, han är uppstånden!”

Detta härliga budskap har spritts över hela jorden och nått också oss. Det vill fylla oss med påskens jublande glädje. Det är inte bara en glädje över ett stort under som inträffat i historien och som omvittnats av apostlarna och många andra som fick se och möta den uppståndne Kristus. Den verkliga påskglädjen kommer av vad denna uppståndelse verkligen betyder. Därför skall vi i dag fråga oss: Vad vill Gud säga oss med påskens omskakande budskap? Liksom det i Skriften finns en predikan om Golgata kors, finns det en predikan om den tomma graven. Låt oss nu lyssna till den.

1. Den tomma graven predikar härligt för oss om Kristi seger över synden

Långfredagen och påskdagen hör ihop. Vi förstår inte den ena dagen utan den andra, vi behöver båda. Långfredagens betydelse sammanfattar aposteln Paulus fint i Rom. 4:25, där han om Kristus säger: ”Han utlämnades för våra synders skull.” En del tycker det låter hemskt, detta med att Gud utger, utlämnar eller offrar sin ende Son. Men vi skall komma ihåg att Jesu lidande och död på korset inte tvingades på honom. Han gav villigt sitt liv för oss. ”Ingen tar det ifrån mig”, säger han, ”utan jag ger det av fri vilja” (Joh. 10:18). Dessutom lär oss Skriften att Fadern och Sonen har samma gudomliga natur och är ett i tanke, vilja och handling. Därför är det rätt att säga, att när Jesus dog på korset, så var det Gud själv som offrade sig och dog för våra synder.

Korset är en förfärlig predikan om synd och straff, om våra synder som lades på Jesus och dräpte honom. Långfredagen slutade med en livlös, kall och död Jesus liggande i en grav. ”Det vore förskräckligt, om det skulle stanna vid denna sorgliga bild”, säger Luther i en påskpredikan. Men det finns tack och lov en annan bild. Den visar inte kors och blod, jämmer och död, utan en tom grav och en uppstånden och livs levande Kristus, som triumferande, frisk och stark träder ut i världen.

Vad vill Gud säga oss med denna ljusa och härliga bild? Jo, han förkunnar för oss och för hela världen, att Jesus går ut ur graven med seger över synden. Han stapplar inte, utmärglad och halvdöd ut ur graven. Han uppstår stark och rättfärdig, befriad från alla de många och blodröda synder som lades på honom på långfredagen. Inte en enda av våra synder som lades på honom finns kvar. Lagen har fått sitt! Rättvisan har haft sin gång. Våra synders straff är avtjänat, skulden betald intill sista öret. Vår ställföreträdare Jesus har fullgjort allt. Han som blev gjord till synd går nu strålande rättfärdig och syndfri ut ur graven för att skänka oss och hela världen sin seger över synden. Kort sagt: han uppstår med syndernas förlåtelse åt alla. Han är ”rättfärdighetens sol”, som profeten Malaki talar om, solen som går upp ”med läkedom under sina vingar” (Mal. 4:2). Han träder fram likt vårens sol som i gryningen driver bort mörkret och sprider sitt livgivande och värmande ljus över hela jorden.

Uppståndelsen är det gudomliga tecknet och beviset på att Jesu offer av sig själv på Golgata altare inte var ett nederlag utan en seger. Hans offer var en fullkomlig och evigt giltig återlösning av hela det fallna människosläktet. Detta är den kristna kyrkans stora grundval. Hela hennes existens vilar på att Kristus verkligen har uppstått.

”Om Kristus inte har uppstått”, säger aposteln Paulus till de kristna i Korint, ”då är er predikan meningslös … då är er tro meningslös och ni är ännu kvar i era synder” (1 Kor. 15:14, 17). Ja, visst hade det varit så. Hade Jesus inte uppstått, hade det varit ett tydligt tecken på att hans försoningsverk misslyckats. Då hade det inte funnits någon förlåtelse, då hade vi varit kvar i våra synder och stått under Guds vredesdom. Då har Jonas Gardell och många andra i dag rätt, när de säger att Jesus aldrig dog för våra synder, att det bara är ett mänskligt påhitt. Då kan vi stänga kyrkan, sluta att gå till bikt och nattvard och eventuellt gå över till islam eller någon annan religion som lär att människans höghet består i att hon med sina gärningar själv kan sona sina synder (vilket inte är sant).

Men nu har Kristus uppstått. Den tomma graven predikar härligt om Kristi seger över alla våra synder. ”Han utlämnades för våra synder skull” – det är stort, men ändå större är fortsättningen – ”och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull” (Rom. 4:25). Det betyder kort och gott, att Kristus uppstod för att vi skulle ta emot rättfärdigheten från Gud som han segerrikt har vunnit åt oss.

Vi ser att den Uppståndne var mycket ivrig att få träffa sina lärjungar. Kvinnorna skickas av ängel iväg till apostlarna med bud, att den levande Kristus ville möta dem – och särskilt Petrus – i Galileen. Varför det? Han var ivrig att låta dem få del av hans seger. Han visste att Petrus led av sin skamliga, trefaldiga förnekelse av honom på skärtorsdagskvällen. Han hade bot för hans plåga. Han har bot också för alla dina och mina synder och svek. Han stämmer träff också med oss. Kyrkan och nådemedlen är vårt Galileen. Där ger han oss rättfärdiggörelsens frid och de levandes mod. Där är det alltid härlig påsk.

2. Den tomma graven predikar härligt för oss om Kristi seger över döden

Döden är en förfärlig fiende som de flesta är rädda för och försöker skydda sig emot. Redan som barn upptäcker vi att det finns något skrämmande som heter död. Människor som vi har känt och tyckt om är plötsligt borta. Vi kan inte nå dem, bara minnas dem, sörja och besöka deras gravar. Människor i alla tider har fört ett förtvivlat krig mot denne fiende. Man har funnit botemedel mot många sjukdomar, men det dyker alltid upp nya, alltmer svårbemästrade farsoter. Hur vi än kämpar emot, dör vi alla till sist. Det finns i dag forskare som frenetiskt arbetar för att hitta mediciner eller biologiska mekanismer som kan bromsa eller förhindra åldrandet så att människan kan leva mycket längre. Människor vill leva, inte dö, utom när livet blir för plågsamt. Då vill man ha rätt till en god och smärtfri död, en eutanasi, som det heter på grekiska. Somliga, som inte tror på ett liv efter detta, är t.o.m. beredda att köpa sig en sådan död på kliniker utomlands.

Skriften lär oss att döden inte är något naturligt och gott, utan något ont som kom in i tillvaron för syndens skull, för att människan bröt med livets Gud. ”Syndens lön är döden” (Rom. 6:23). Det var därför som Jesus dog denna död i syndares ställe.

Men han uppstod på tredje dagen från de döda. Och det innebär att han har vunnit en avgörande och härlig seger över får fiende döden! I sin pingstpredikan säger aposteln Petrus om Kristus: ”Honom har Gud uppväckt och löst ur dödens vånda, eftersom det inte var möjligt att han skulle behållas av döden” (Apg. 2:24). När Gud uppväckte Jesus från de döda och därmed förklarade honom fri från alla världens synder, då måste döden släppa sitt grepp om honom. När synden som lagt honom i graven var borta var det inte möjligt att han skulle behållas av döden. Den har ingen makt att behålla den som är helig och rättfärdig.

Nu kan även vi bli sådana som döden inte kan behålla utan måste släppa ifrån sig. Kristus uppväcktes inte för sin egen skull utan för vår skull, för att vi genom tron skulle uppstå med en uppståndelse likt hans. ”Han har gjort slut på döden och fört liv och odödlighet fram i ljuset genom evangelium”, säger aposteln (2 Tim. 1:10). Tror vi evangelium om syndernas förlåtelse som Jesus ger, ja, då strömmar livet in i oss. Genom evangelium vaccineras vi mot döden, så att den inte kan skada, uppsluka och behålla oss.

Tänk på att den rättfärdighet som vi som kristna har genom tron är samma rättfärdighet som tvingade döden släppa Jesus. Äger vi den, skall vi den dag vi dör omedelbart gå in i Guds härlighet. Och på uppståndelsens dag skall våra kroppar uppstå ur sina gravar. Graven är ingen slutstation. På syndernas förlåtelse, följer – precis som det står i den apostoliska trosbekännelsen – ”kroppens uppståndelse och ett evigt liv”. Tar vi emot påskens evangelium får vi en dag vara med om undret att våra förmultnade kroppar förvandlas till himmelska härlighetskroppar. Och vi skall då med salig häpnad kunna tänka på våra tomma gravar. Det är bara den Uppståndne som kan förvandla den onda döden och göra den till en välsignad eutanasi, en god död som ingenting annat kan göra än att föra mig med kropp och själ hem till Gud.

Så lär oss aposteln Paulus att med trotslig glädje ropa mot döden: ”Du död, var är din seger? Du död, var är din udd? Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen. Men Gud vare tack, som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus” (1 Kor. 15:55-57). Vad kan du död göra mig, när min synd är förlåten och jag i Kristus är rättfärdig från topp till tå?

3. Den tomma graven predikar härligt för oss om Kristi seger över djävulen

Bakom all otro och ondska i världen står djävulen, den gamle ormen, förföraren, ”lögnens fader” och ”mördaren från början” (Joh. 8:44). Långfredagen såg ut att vara hans stora segerdag. Äntligen var Jesus borta! Men han blev grundligt lurad. Hans glädje över en dräpt Kristus varade inte länge! På tredje dagen uppstod den dräpte från de döda. I sin hand hade han det evangelium som löser människor från djävulens våld.

Alltsedan dess är han ett rasande vilddjur som gör allt han kan för att utrota tron på den Uppståndne Jesus. Han försöker i vår tid med all kraft att sprida falska rykten om att Jesus bara var en vanlig människa som dog. En annan variant är att Jesus inte var död utan försänkt i koma när han togs ned från korset. I den svala gravkammaren kvicknade han till, fick vård och kunde sedan föras bort. Han for sedan till Indien, sägs det, där han så småningom dog och blev begravd. Detta är bara en av flera skrönor, som vid närmare efterforskning visat sig inte ha någon som helst grund.

Djävulen låter otrons och förnekelsens vågor rulla över världen, den ena efter den andra, för att undergräva vad Bibeln säger om Jesus. Vi skall inte låta oss luras och svepas med av all desinformation om Jesus som sprids och som den Onde ligger bakom. Vi skall stå honom emot, ”orubbliga i tron”, som aposteln Petrus säger (1 Petr. 5:9). Att djävulen rasar mot biblisk, kristen tro som han gör i dag, är också det ett tecken på att Kristus verkligen har uppstått. Hade han inte gjort det, hade Satan inte brytt sig. Men han minns den fasa han kände när Jesus, som han trodde att han hade tagit kål på, uppstod på tredje dagen. Nu återstår för honom bara att söka hindra dig och mig och alla att tro på Jesus.

Så har vi på nytt fått höra vad Kristi uppståndelse predikar. Gud räcker dig sin Sons seger över synden, döden och djävulen. Ta emot den, ta vara på den, tvivla inte, utan tro! Liksom han dog för oss, har han uppstått för oss, för att vi skall leva. Låt därför påskens glädje strömma in i ditt hjärta och förvandla ditt liv. Amen.

S Bergman

[^]