[Arkiv

S:T PAULI EVANGELISK-LUTHERSKA FÖRSAMLING

Predikan

2 sönd. e. Påsk

TEXT: Joh. 10:11-16


Jesus vår gode herde

Jesus sade: Jag är den gode herden. Detta är ett oerhört anspråk! Vi tänker kanske inte på det, utan tycker att det är rätt normalt. Och det är det ju för oss kristna. Jesus leder oss, vi följer Jesus, han är våra själars herde. Men med vilken rätt är Jesus vår herde? Det är frågan. Vilka kvalifikationer behöver man för att vara den gode herden, alla människors gode herde? Jo, man måste vara Gud själv. Det tillkommer endast Gud att vara världens ljus och den gode herden. Precis så som kung David säger i psalmen: Herren är min herde, mig ska inget fattas. (Ps. 23:1) I den hebreiska texten står det JHVH och vi översätter det med Herren och skriver det med kapitäler, för att markera att det är en översättning av det heliga Gudsnamnet. JHVH är min herde, mig ska inget fattas, står det alltså i den välkända psaltarpsalmen. Och så kommer Jesus och säger att han är den gode herden! Psalm 23 kände alla judar till. De förstod vilket anspråk Jesus kom med. Vad blev följden? Direkt efter vår text idag står det om judarnas reaktioner: För de ordens skull uppstod det på nytt delade meningar bland judarna. Många av dem sade: "Han har en ond ande och är från sina sinnen. Varför hör ni på honom?" Andra sade: "Sådana ord kommer inte från en som är besatt. Inte kan en ond ande öppna ögonen på blinda." (Joh. 10:19f.) Och där är vi fortfarande, antingen var Jesus besatt och från sina sinnen, en galning, eller också var han Guds Son, ja, Gud själv. Det är de alternativ som finns.

Men vad innebär det då att Jesus är den gode herden? För det första:

Den gode herden ger sitt liv för fåren.

Jesus ger sitt liv för fåren, han är den gode herden. Att vara herde innebär nu inte att man är det för sin egen skull. Herdens uppgift är att sköta fåren och bland annat skydda dem för alla faror. Och den största faran för oss människor, det är att gå evigt förlorad. Herden ska vaka över fåren, och när han ser vargen komma får han inte tveka att försvara hjorden. Vargen vill riva dem och skingra hjorden. Vargen, det är djävulen det, och han vill skada alla människor, han vill riva dem, så att de dör. Gud vill samla alla människor hos sig så att de får vara hos honom i himmelen, men djävulen vill skingra hjorden. Och alltför ofta lyckas han. Som Herrens profet Jesaja säger: Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår skuld lade Herren på honom. Själva lösningen på och botemedlet mot att fåren går sina egna vägar och skingras, det är att Jesus bar all vår skuld. Genom att han  bar all världens synder, så visade han att han är den gode herden, som bekämpar alla hjordens fiender och som samlar alla Guds barn i fårhjorden, som är kyrkan.

Herden får inte vara rädd. Fienden skramlar med vapnen. Vargen ylar. Utan att tveka måste herden fullgöra sin tjänst och, då det behövs, slåss med rovdjuren, även med risk för sitt eget liv. Hur är det möjligt att en herde är beredd att ge sitt liv för fåren? Jo, säger Jesus, det beror på att han inte är en legoherde, han är inte lejd, han är inte inhyrd. Jesus drevs inte av egennytta, utan han drevs av kärlek, kärlek till oss människor. Som Gud hade han allt, all ära och härlighet han kunde önska. Men fastän han var till i Gudsgestalt, räknade han inte tillvaron som Gud såsom segerbyte utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt då han blev människa. Han som till det yttre var som en människa ödmjukade sig och blev lydig ända till döden - döden på korset. (Fil. 2:6ff.) Genom sin död gav han oss livet. Han har så gett oss det som är skydd mot vargens alla angrepp.

Hur gör han idag? Jo, till sin hjälp har han tillsatt underherdar. Prästerna är hans medhjälpare, och de svarar inför honom. På samma sätt som Jesus gav sitt liv för fåren ska de försvara hjorden. Och det kommer behövas. Som sankt Paulus sade till prästerna i Efesus: Rovlystna vargar skall komma in bland er, och de skall inte skona hjorden. (Apg. 20:29) Därför måste prästen oförtrutet, outtröttligt och energiskt, skydda hjorden. För att vara präst är inte en hobby, något som man kan göra för att det är givande eller för att det är betalt. Prästen är inte heller lejd, han är inte någon lönearbetare, utan han är ordinerad och vigd att vara Kristi medtjänare dygnet runt, livet ut, oavsett ekonomisk ersättning. Ve de herdar som sätter ekonomisk trygghet och förmåner högre än att vara trogna sin uppdragsgivare, Kristus! Prästen ska sköta sitt ämbete och vaka över läran, om så behövs med sitt eget liv som insats.

Vad gör då herden mer än ger sitt liv för fåren? Vi säger för det andra:

Den gode herden ger liv till fåren.

När en herde tar hand om fåren ger han dem vad de behöver. Fåren behöver bete och friskt vatten. I vår situation betyder det syndernas förlåtelse, ljus i livet, tröst och ledning, och till sist evigt liv i himmelen. Jesus ger oss sanningen om oss, han visar oss på de verkliga problem vi har. Han ger oss lösningen och visar oss hur vi ska leva.

Han visar oss vår synd. Vi vill ofta tro att synden är rätt oförarglig, men Jesus visar oss att den är allvarlig. Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. (1 Joh. 1:8) Var och en som gör synd är syndens slav. (Joh. 8:34) Syndens lön är döden. (Rom. 6:23) I denna dödens situation kommer Jesus med liv och glädje: Detta skriver vi [till er] för att vår glädje skall vara fullkomlig, säger aposteln när han förkunnar Kristi budskap. (1 Joh. 1:4) Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre, säger aposteln Paulus. (Rom. 6:23) Och Jesus sade: Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd. (Joh. 10:10) Jesus ger oss en salig visshet om att han är vår Frälsare.

Så har vi tittat på vad den gode herden gör. Men i vår text säger Jesus också något om Guds folk, om hjorden. Därför säger vi helt kort för det tredje:

Det finns bara en fårfålla

Vi får, vi som följer Jesus och tror på honom, vi är Jesu hjord. Därför samlas vi i fårfållan, i kyrkan. Guds hus, Guds kyrka, Guds tempel är inte bara till för judafolket, utan som Jesus sade till judarna har han också andra får, som inte hörde till den judiska kyrkan. Messias rike är inte bara för judarna, utan också för hedningarna, för alla andra folkslag jorden runt. Inte så att det finns två hjordar, två gudsfolk, två kyrkor, så som somliga lär, utan den judiska kyrkan är utvidgad till hedningarna, så att det nu bara finns en enda hjord, en enda kyrka. Judafolket har ingen egen fålla hos Gud längre. Israels nation var mycket betydelsefull i det gamla förbundet, men det gamla förbundet finns inte längre. Nationen Israel har inte längre någon sådan roll. Det finns nu bara en enda hjord med samma villkor och samma herde. Herden kommer till sin hjord här idag med sitt ord och i nattvardens sakrament. Han känner oss, och vi känner honom. Han är våra själars herde och vår­dare. Amen.

J Fjellander

[^]