Jesus vår gode herde

Jesus sade: Jag är den gode herden. Detta är ett oerhört anspråk! Vi tänker kanske inte på det, utan tycker att det är rätt normalt och helt naturligt. Och det är det ju för oss kristna. Jesus leder oss, vi följer Jesus, han är våra själars herde. En herde är ju en person som har hand om boskap ute i det fria. Nuförtiden är det ganska ovanligt med herdar i Sverige, men runt om i världen finns det fortfarande många herdar som ofta har hand om får eller getter.

Men med vilken rätt är Jesus vår herde? Varför ska han ta hand om oss, och varför ska vi följa just honom? Det är frågan. Vilka kvalifikationer behöver man för att vara den gode herden, alla människors gode herde? Jo, man måste vara Gud själv. Det tillkommer endast Gud att vara världens ljus och den gode herden. Precis så som kung David säger i psalmen: Herren är min herde, mig ska inget fattas. (Ps. 23:1) I den hebreiska texten står det JHVH, och vi översätter det med Herren och skriver det med kapitäler, en särskild slags bokstäver, för att markera att det är en översättning av det heliga Gudsnamnet. JHVH är min herde, mig ska inget fattas, står det alltså i den välkända psaltarpsalmen. Och så kommer Jesus och säger att han är den gode herden! Psalm 23 kände alla judar till. De förstod vilket anspråk Jesus kom med. Vad blev följden? Direkt efter vår text idag står det om judarnas reaktioner: För de ordens skull uppstod det på nytt delade meningar bland judarna. Många av dem sade: "Han har en ond ande och är från sina sinnen. Varför hör ni på honom?" Andra sade: "Sådana ord kommer inte från en som är besatt. Inte kan en ond ande öppna ögonen på blinda." (Joh. 10:19f.) Och där är vi fortfarande, antingen var Jesus besatt och från sina sinnen, en galning, eller också var han Guds Son, ja, Gud själv. Det är de alternativ som finns. Om man hävdar att man är den gode herden, så är man antingen det eller också är man helt galen. Där står vi. Inför Jesus behöver man ta ställning, man kan inte vara neutral. Att tro på Jesus är att böja sig och säga, Ja, Jesus, du visar oss vägen, min egen viljas väg är inte den rätta, du är världens ljus, mitt eget ljus räcker ingenstans. Var du min herde, för mig på rätta vägar för ditt namns skull.

Men vad innebär det då närmare att Jesus är den gode herden? För det första:

Den gode herden ger sitt liv för fåren.

Jesus ger sitt liv för fåren, han är den gode herden. Att vara herde innebär nu inte att man är det för sin egen skull. Nej, man har en uppgift. Herdens uppgift är att sköta fåren, att förse dem med allt de behöver och skydda dem för alla faror. Och den största faran för oss människor, det är att gå evigt förlorad. Herden ska vaka över fåren, och när han ser vargen komma får han inte tveka att försvara hjorden. Vargen vill riva dem och skingra dem. Vargen, det är djävulen det, och han vill skada alla människor, han vill riva dem, så att de dör. Ja, han vill riva oss så att vi kommer bort från Gud och dör den eviga döden. Gud vill samla alla människor hos sig så att de får vara hos honom i himmelen, men djävulen vill skingra hjorden. Och alltför ofta lyckas han. Som Herrens profet Jesaja säger: Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg. Ja, alla vi människor är i oss själva bortkomna från Gud. Vad är då lösningen på detta? Är botemedlet att vi tar oss samman och rycker upp oss? Det är bra att rycka upp sig så gott man kan, men inför Gud hjälper det inte. All vår rättfärdighet är som en fläckad klädnad! Men låt oss tacka Gud, det finns en lösning, Jesaja fortsätter: men all vår skuld lade Herren på honom. Själva lösningen på och botemedlet mot att fåren går sina egna vägar och skingras, det är att Jesus bar all vår skuld. Genom att han bar all världens synder, så visade han att han är den gode herden, som bekämpar alla hjordens fiender och som samlar alla Guds barn i fårhjorden, som är kyrkan.

Herden får inte vara rädd. Fienden skramlar med vapnen. Vargen ylar. Utan att tveka måste herden fullgöra sin tjänst och, då det behövs, slåss med rovdjuren, även med risk för sitt eget liv. Hur är det möjligt att en herde är till och med beredd att ge sitt liv för fåren? Jo, säger Jesus, det beror på att han inte är en legoherde, han är inte lejd, han är inte inhyrd. Jesus drevs inte av egennytta, utan han drevs av kärlek, kärlek till oss människor. Som Gud hade han allt, all ära och härlighet han kunde önska. Men fastän han var till i Gudsgestalt, räknade han inte tillvaron som Gud såsom segerbyteutan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt då han blev människa. Han som till det yttre var som en människa ödmjukade sig och blev lydig ända till döden - döden på korset. (Fil. 2:6ff.) Genom sin död gav han oss livet. Han har på så vis gett oss det som är starkare än vargens alla angrepp.

Hur gör han idag? Jo, han är nära oss i sitt ord och i sakramenten. Och till sin hjälp har han tillsatt underherdar. Prästerna är hans medhjälpare, och de svarar inför honom. På samma sätt som Jesus gav sitt liv för fåren ska de försvara hjorden. Och det kommer behövas. Som sankt Paulus sade till prästerna i Efesus: Rovlystna vargar skall komma in bland er, och de skall inte skona hjorden. (Apg. 20:29) Därför måste prästen oförtrutet, outtröttligt och energiskt, skydda hjorden. För att vara präst är inte en hobby, något som man kan göra för att det är givande eller för att det är betalt. Prästen är inte heller lejd, han är inte någon lönearbetare, utan han är ordinerad och vigd att vara Kristi sändebud dygnet runt, livet ut, oavsett om han uppbär ekonomisk ersättning eller inte. Ve de herdar som sätter ekonomisk trygghet och förmåner högre än att vara trogna sin uppdragsgivare, Kristus! Prästen ska sköta sitt ämbete, följa Guds Ord, vaka över läran och ta hand om flocken, oavsett vilka konsekvenser det får för honom som person, ja om så behövs med sitt eget liv som insats.

Vad gör då herden mer än ger sitt liv för fåren? Vi säger för det andra:

Den gode herden ger liv till fåren.

När en herde tar hand om fåren ger han dem vad de behöver. Fåren behöver bete och friskt vatten. I vår situation betyder det syndernas förlåtelse, ljus och hopp i livet, tröst och ledning i svåra situationer, och till sist evigt liv i himmelen. Jesus ger oss sanningen om oss själva, han visar oss på de verkliga problem vi har. Han ger oss lösningen och visar oss hur vi ska leva.

På den gode herdens söndag tänker vi kanske på en vacker stämningsfull målning. Ett grönskande landskap där fåren betar i frid och herden sitter vid den friska källan där solljuset gnistrar idylliskt. Men vi behöver vara realister! Varken att vara herde eller får är någon dans på rosor. Som vi hörde i dagens epistel: Att härda ut när ni får lida fast ni handlar rätt, det är vad ni har blivit kallade till.

Till detta behöver vi vår gode herde Jesus. Han tar hand om oss, han upplyser och leder oss. Han visar oss att vårt stora problem är vår synd. Detta problem är helt grundläggande. När en människa föds, står hon utanför Guds rike. Det är synden som råder i barnet redan från början. En del människor, ja till och med en del i den yttre kristenheten, vill inte tro att så små barn har synd och är skyldiga, utan man vill så gärna tro att de är oskyldiga. Och visst är bebisar i allmänhet gulliga! Och visst har de inte begått några synder än, inte stulit eller ljugit eller svurit eller slagits. Men synden sitter djupare än så. Vi människor vill i allmänhet ofta tro att synden är rätt ytlig och oförarglig, men Jesus visar oss att den är allvarlig och att den sitter djupt i oss. Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss (1 Joh. 1:8) skriver kärlekens apostel Johannes. Jesus säger: Var och en som gör synd är syndens slav. (Joh. 8:34) Och sankt Paulus skriver: Syndens lön är döden. (Rom. 6:23) Därför är det så: Genom en enda människa kom synden in i världen och genom synden döden, och så kom döden över alla människor, eftersom alla hade syndat. (Rom. 5:12) Syndens lön är döden, säger alltså Skriften. Så låt oss ställa frågan om nyfödda spädbarn är syndare eller inte. Kan de dö? Ja, de kan uppenbarligen dö. Alltså är de syndare, fångna i syndens välde.

I denna dödens situation kommer Jesus, vår gode herde, med liv och glädje: Detta skriver vi [till er] för att vår glädje skall vara fullkomlig, säger sankt Johannes när han förkunnar Kristi budskap. (1 Joh. 1:4) Ja, själva ordet ”evangelium” betyder ordagrant ”ett gott budskap”. Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre, säger aposteln Paulus. (Rom. 6:23) Och Jesus sade: Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd. (Joh. 10:10) Jesus ger oss en salig visshet om att han är vår Frälsare. När vi vet att Jesus är vår Frälsare, finns det ingenting som kan skada oss egentligen.

Jesus leder oss på den rätta vägen till himmelen genom sitt ord. Det är Jesus som talar till oss i predikan. Det är därför det är så viktigt att prästen endast får tala i enlighet med Guds Ord. Om prästen säger sådant som strider mot Bibeln eller som inte är sant, gör han Gud till en lögnare.

Vår gode herde Jesus styrker oss i nattvarden och i avlösningen. Han ger oss ett nytt liv, där vi får himmelens Gud till vår käre fader, han ger oss ett gott samvete, och han ger oss sin frid.

Så har vi tittat på vad den gode herden gör. Men i vår text säger Jesus också något om Guds folk, om hjorden. Därför säger vi helt kort för det tredje:

Det finns bara en fårfålla

Vi är får, vi som följer Jesus och tror på honom, vi är Jesu hjord. Därför samlas vi i fårfållan, i kyrkan. Guds hus, Guds kyrka, Guds tempel är inte bara till för judafolket, utan som Jesus sade till judarna har han också andra får, som inte hörde till den judiska kyrkan. Messias rike är inte bara för judarna, utan också för hedningarna, för alla andra folkslag jorden runt. Inte så att det finns två hjordar, två gudsfolk, två kyrkor, så som somliga verkar mena, utan den judiska kyrkan är utvidgad till hedningarna, så att det bara finns en enda hjord, en enda kyrka. Judafolket har ingen egen fålla hos Gud längre. Israels nation var mycket betydelsefull i det gamla förbundet, men det gamla förbundet finns inte längre. Det har övergått i det nya. Nationen Israel har inte längre någon roll i Guds frälsningsplan. Här är inte jude eller grek, alla är ni ett i Jesus Kristus, säger aposteln (Gal. 3:28). Det finns nu bara en enda hjord med samma villkor och samma herde. Herden kommer till sin hjord här idag till oss med sitt ord och i nattvardens sakrament. Han känner oss, och vi känner honom. Han är våra själars herde och vårdare. Amen.

J Fjellander

[^]