Om bönen i Jesu namn

Var alltid glada, be oavbrutet och tacka Gud under alla livets förhållanden. Detta är Guds vilja med er i Kristus Jesus. (1 Tess. 5:16ff.) Så skriver sankt Paulus till kyrkan i Tessalonike. Bönen är en huvudpunkt i det kristna livet. Nya testamentet berör bön mer än hundra gånger. Ja, bönen är central. Därför är det naturligt, för att inte säga helt nödvändigt, att vi firar en särskild söndag med bönen som ämne.

Så säger vi för det första

Bön är hjärtats samtal med Gud

Hur lätt är det inte att vi gör bönen till en prestation! Vi tänker oss kanske att bön är något svårt, något som man inte kan utföra bara så där, utan något som bara präster och särskilt dugliga kristna kan på ett bra sätt. Bön är något för de duktiga, för elitkristna, tänker man. Följden kan bli att man försummar bönen, för vi har själva gjort bönen till något svårt och märkvärdigt, till något den inte är. Som aposteln skriver: be oavbrutet, vem kan det?

Men bönen är inte något vi gör som en prestation för att vi ska visa Gud och andra människor hur duktiga vi är. Som Jesus sade när han kritiserade de skriftlärdas och fariseernas fromhet: Alla sina gärningar gör de för att människor skall se dem. De gör sina böneremmar breda och sina hörntofsar stora. (Matt. 23:5) Att be är inte någon uppvisning eller tävling i att formulera sig väl, att be är att tala med Gud.

Gud är vår fader i himmelen har Jesus lärt oss. Gud har skapat allting, han har skapat alla oss människor, varenda en, och han har omsorg om oss. Hans fadershjärta slår för oss, han älskar oss var och en. Han vill inte att vi människor ska vända honom ryggen. Han vill att vi svarar på hans kallelse. Han vill att vi tror på honom och talar med honom. Att tala med Gud är att be.

Hur gör man då för att be? Måste man ropa högt och ljudligt för att Gud ska höra? Nej, Gud är nära. Gud hör din minsta viskning eller tanke. Hur långt bort vi än är, så finns Gud där. Gud är aldrig fjärran. Kung David säger i den 139:e psalmen: Vart skall jag gå för din Ande, vart skall jag fly för ditt ansikte? Om jag far upp till himlen, är du där, bäddar jag åt mig i dödsriket, är du där.

Tar jag morgonrodnadens vingar, gör jag mig en boning ytterst i havet, skall också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.

Nu är detta sagt av en som är Guds barn, och det är sant att Gud på ett särskilt sätt är hos sina barn, hos oss kristna. Han bor i våra hjärtan och leder oss med sin hand. Men Gud är nära även alla dem som inte tror. Om du känner att du är långt borta från Gud, så ska du veta att hur långt bort du än har gått ifrån Gud, så är Gud nära även dig. Han söker dig ständigt. Han står vid ditt hjärtas dörr och klappar. Han vill upprätta gemenskapen med dig. Han vill att du vänder åter till honom, tror på honom och talar till honom. Ja, Gud är överallt. Gud hör allt vad människor säger, viskar eller tänker i sitt innersta.

Bön är hjärtats samtal med Gud

Men allt som alla människor säger och tänker är inte bön. Det är bara de som tror på Gud, som kan be till honom. De som inte tror på honom, talar inte till Gud, utan till någon annan eller sig själva. Hur vet man då om man ber till Gud eller inte? Jo, Gud är Bibelns Gud. Han har uppenbarat sig för patriarkerna Abraham, Isak och Jakob. Han har talat till Mose och profeterna. Han har när tiden var inne blivit människa och uppenbarat sig i Jesus från Nasaret, som sedan sände sina apostlar. I Bibeln talar Gud om hur människan har kommit bort från Gud, kommit bort från Guds rike och blivit en syndare, en som bryter mot Guds lag. Ja det är till och med så illa att de människor som inte tror på Gud är i djävulens rike. Men Gud har sänt sin Son Jesus Kristus till räddning och frälsning för alla människor, så att alla som tror befrias från djävulens och syndens herravälde.

Så alla som tror på Bibelns Gud kan be till honom. Det är till det yttre inget märkligt eller märkvärdigt. Om du är med om något bra, något fint, tänk eller säg ”Tack Gud”. Om det händer dig något obehagligt, tråkigt eller jobbigt, tänk ”Gud, tack att jag får vara ditt barn och att du tar hand om mig.” Eller om det händer något som du blir rädd för eller känner blir svårt, säg ”Gud, hjälp mig. Tack för din omsorg.”

Så kan vi tacka Gud och be till honom i alla livets förhållanden, hela tiden. Och när vi inte ber själva eller till och med när vi sover, så kommer den Helige Ande till vår hjälp. Han hjälper oss att be. Som aposteln skriver till romarna: Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Ty vi vet inte vad vi bör be om, men Anden själv ber för oss med suckar utan ord. (Rom. 8:26)

Så säger vi för det andra:

Bönen har sin kraft av Jesus

Bönen är alltså ingen prestation från människans sida. Inget vi gör kan ge den kraft eller verkan. Bönens effekt kommer inte av att vi säger den med vördnad eller att den är välformulerad eller lång. I Bergspredikan säger Jesus: När ni ber skall ni inte rabbla långa böner som hedningarna. De menar att de skall bli bönhörda för sina många ords skull. (Matt. 6:7)

Nej, kraften kommer från Gud. I vår text säger Jesus: Vad ni ber Fadern om i mitt namn, det skall han ge er. Vad är det att be i Jesu namn? Betyder det att vi måste säga ”i Jesu namn” varje gång vi ber? Nej, det måste vi inte. Att vi ofta säger så, är för att vi ska påminna oss med jämna mellanrum, att bönen har sin kraft av Jesus. Jesu namn och Jesus är nästan samma sak med bibliskt språkbruk. Guds namn är Gud, när vi talar med honom och om honom. Så läser vi Psaltaren: Andra förlitar sig på vagnar och hästar, men vi berömmer oss av Herrens, vår Guds, namn. (Ps. 20:2) Det kunde lika gärna ha stått ”Vi berömmer oss av Herren, vår Gud”. Och i en annan psalm: Gud, vi lovar dig hela dagen, ditt namn prisar vi för evigt. (Ps. 44:9)

Att be i Jesu namn är att be i tro på honom. Att be i Jesu namn är att ge honom rätt. Att be i Jesu namn är att förlita sig på hans verk, på vad han har gjort. Sankt Paulus beskriver det här i brevet till efesierna, hur Jesus har gjort så att även hedningarna får komma in i Guds folk och ha gemenskap med Gud: Ni levde utan hopp och utan Gud i världen. Men nu har ni, som är i Kristus Jesus och som en gång var långt borta, kommit nära genom Kristi blod. (Ef. 4: 13) Genom att Jesus dog för våra synder, får vi komma nära Gud när vi tror på honom. Den skiljemur som stod emellan oss och Gud, den är nedriven. De som är Guds barn kan be till Gud och vara nära honom, de har kontakt med honom.

Människor tror ibland att det är närmast en mänsklig rättighet att få komma till Gud och att be till honom. Men då har man inte förstått hur allvarlig synden är, hur stor skada den innebär. Om man inte ser hur synden fördärvat kontakten med Gud, om man inte ser att syndens lön är den eviga döden, då fattar man inte heller vidden av vad Jesus gjort, att han gjort så vi får komma till Gud och tala med honom, tala med allhärskaren, den ende sanne Guden, universums skapare. Som det står i vår psalmbok:

Jesu namn bereda skall / mina böners ljud / rum vid nådens fotapall. / Jag får nalkas Gud! / Ty han är den som mig Faderns nåd berett, / barnaskapet återgett / i himmelen. (LKPs 249:3)

Jesus har sonat våra synder. Han är försoningen för dem, ja för hela världens synder. Inte i vår egen värdighet, utan i hans namn, i hans kraft får vi nalkas Gud. Som aposteln fortsätter till efesierna: Ty genom honom [genom Kristus Jesus] har vi båda [både hedningar och judar] i en och samme Ande tillträde till Fadern. Alltså är ni inte längre gäster och främlingar utan medborgare tillsammans med de heliga och tillhör Guds familj. (Ef. 4:18f.)

Så säger vi för det tredje:

Bönen har med sig stora löften

Om vi ser på oss själva och vår egen person, så är det lätt att förtvivla. Vad duger vi till? Om det hänger på oss, då är risken att det inte skulle bli särskilt mycket av bönen. Men som tur är hänger det inte på vår fromhet och duktighet, ty bönen har sin kraft av Jesu namn. Vad ni ber Fadern om i mitt namn, det skall han ge er säger Jesus till oss. Vilket löfte! Tänk att Gud för Jesu skull lyssnar till våra böner och ger oss vad vi ber om. Kan det verkligen vara så bra? Kan det vara sant? Ja, det är det, för det står så i Guds Ord. Men det gäller att vi inser vad det betyder att be i Jesu namn. Det innebär ju inte att vi ska komma med själviska eller rent av onda böner till Gud. Bönen är inte en varuautomat, där vi ber och sedan får tio kilo godis, en ny Mercedes eller personlig hämnd på våra elaka fiender. I sådana fall ska vi inte tro att Gud hör våra böner, för det är inte att be i Jesu namn.

Jesus har själv lärt oss vad vi ska be om när han gav oss Fader vår. Där ser vi vad det innebär. Sex böner av sju är böner om andlig hjälp och Guds rikes utbredande, och en är om det jordiska, om den egna försörjningen.

Ibland kan det se ut som om Gud inte bryr oss om vad vi ber, men det gör han. Gud hör alltid våra böner, men om vi ber om något dåligt ger han oss något bra i stället. Och ibland ber vi om bra saker, men vi tycker ändå inte att vi blir bönhörda. Då ska vi veta att Gud har överblicken, han ser vad som behövs och vad som är det bästa. Så ska vi be till Gud i Jesu namn, förtrösta på honom och veta att Gud hör våra böner och ger oss det vi ber om eller något ännu bättre.

Om olika slags bön

Till sist något om olika slag av bön. Böneämnena är många. Det finns tre huvudgrupper av bön: lovsång och tack, begäran och önskningar och förbön. Vi åkallar Gud och prisar honom, vi ber om hjälp i vårt dagliga liv och vi ber för andra.

Vår liturgi består till stora delar av bön. Församlingens partier är nästan helt böner, och det mesta av prästens också. Även trosbekännelsen är en lovsång till Gud. Psalmerna vi sjunger innehåller ofta böner. Så är varje söndag en verklig böndag, där de tre olika slagen av bön finns med.

Låt oss inte förtröttas att be. Inte bara när vi känner för det, utan regelbundet. Tillsammans i kyrkan på söndagen, tillsammans i familjen och på egen hand varje dag, ja oavbrutet. Låt oss be om Guds välsignelse för oss och om Guds rikes utbredande. Låt oss be om hjälp i vardagen. Låt oss be för våra kyrkor och prästerna och för hela den världsvida kyrkan. Bed och ni skall få, för att er glädje skall vara fullkomlig, säger Jesus. Amen.

J Fjellander

[^]