Om himlen

Vi firar i dag Kristi himmelsfärds dag. Den är ett frälsningshistoriskt centrum och en huvuddag i den period av femtiotre dagar från skärtorsdag till pingst som förändrade villkoren för Guds folk. Messias verk skulle fullbordas, det verk som Gud förberett från världens skapelse, förkunnat alltsedan syndafallet och sedan arbetat med genom hela Gamla testamentet. Han hade utvalt ett egendomsfolk åt sig som skulle hålla hans förbund under förberedelsetiden, fram till Messias. Messias skulle sedan bli konung och upprätta Guds rike och herravälde över hela världen. På detta sätt ville Gud frälsa alla människor. Vi befinner oss mitt i skärningspunkten mellan det gammaltestamentliga judafolket och det nytestamentliga, världsvida gudsfolket. När Jesus har lämnat världen är förberedelsefasen över. Nu ska Guds rike ut till hela världen.

I tre år hade Jesus vandrat med sina tolv lärjungar. Han hade undervisat och lärt dem om Guds rike. Som avslutning på denna period när han vandrade med dem, gick de upp till Jerusalem där han gav sitt liv för deras och hela världens synder. Sedan skulle lärjungarna fortsätta sin mästares verk. För döden var inte slutet! Herren Kristus stod upp ur graven och återvände till sina lärjungar och han utrustar dem för att fortsätta verket på egen hand. Kort före sin död instiftade han nattvarden, efter sin uppståndelse instiftade han avlösningen och dopet. Sedan kyrkan fått dessa sakrament är hon väl rustad att gå ut i hela världen med hans Ord och förkunna hans namn. På himmelsfärdsdagen lämnade så Kristus den jordiska tillvaron för att övergå till sin himmelska existens. Allt som återstår innan apostlarna ska ut i världen är att åtlyda Jesu befallning och invänta uppfyllelsen av hans löfte: Lämna inte Jerusalem utan vänta på vad Fadern har utlovat, det som ni har hört av mig. Ty Johannes döpte med vatten, men ni skall om några dagar bli döpta i den helige Ande.

Det som Fadern utlovat, det kom tio dagar senare, på den första Pingstdagen. Men dit har vi inte hunnit än, nu är vi på berget efter att Jesus farit upp till himlen.

Ja, vi säger att Jesus for ”upp till himlen” och det är inget fel med det, men ibland kanske de orden missförstås. Det betyder ju helt enkelt att han övergick till den gudomliga härlighetens sätt att vara. ”Upp” till himlen betyder inte att Guds rike finns någonstans ute i rymden.

När USA och Sovjet på sextiotalet tävlade om att komma först med att sända ut människor i rymden var det många som var intresserade av huruvida Gud fanns där. Den första människan i rymden, Gagarin påstås ha sagt: ”Jag ser ingen gud häruppe”. Någon sådan mening finns dock inte i utskriften från bandinspelningen som gjordes. Det hela verkar härröra från den sovjetiske presidenten Chrusjtjov som lär ha sagt: Gagarin flög ut i rymden och han såg ingen Gud där.

Och när den förste amerikanen i rymden John Glenn återvänt från sin resa så var en av de första frågorna han fick om han hade sett Gud där uppe. Vilka naiva frågor! Tyvärr visar sådana frågor hur litet man förstått av kristendomen. För Gud och hans rike finns inte ute i rymden. Jesus har inte åkt hit till jorden i rymdskepp. Tror man så, då har man gjort sig sin egen gud, man har format honom efter våra jordiska föreställningar och idéer. Men Gud är inget mänskligt påhitt. Han är inte begränsad av vårt förstånd och vår kapacitet att tänka. Han är tvärtom den som skapat oss och gett oss vårt förnuft, han står över oss.

Då kung Salomo byggt det första templet och det blev invigt bad Salomo en bön, och där säger han: Men kan då Gud verkligen bo på jorden? Se, himlarna och himlarnas himmel rymmer dig inte. Hur mycket mindre då detta hus som jag har byggt!

Nej, Guds himmelska existens och rike är inte på en viss bestämd plats i universum. Det har ingen fysisk utsträckning. Och ändå är Gud överallt! Han är i sin skapelse och håller den vid liv. Och han är ännu mycket mer hos sitt folk och bor i deras hjärtan. Så just därför att Jesus lämnade jorderiket kan han så mycket bättre uppfylla sitt löfte: Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut.

När Jesus då hade farit upp till himmelen, då trodde lärjungarna att Jesus var borta för alltid. Änglarna frågade dem: Ni män från Galileen, varför står ni och ser mot himlen? Lärjungarna stod där och kände sig övergivna. Och så förklarade änglarna att Jesus ska komma tillbaka på himmelens skyar, så som han for ifrån dem. Då behövde de inte längre stå och titta mot höjden med saknad, för då visste de att Jesus skulle komma tillbaka. Jesus var inte borta för alltid, han var visserligen frånvarande kroppsligt, men genom sin Ande var han hos dem, ända till den dag han ska komma åter.

När Jesus kommer åter, då ska han samla de sina, för att vara med dem i himmelen. Jesus har farit upp till Fadern för att bereda oss plats i himmelen. Himmelen är vårt rätta hem. Varför vill vi dit, till himmelen? Jag tar upp tre svar för en kristen på denna fråga.

I himlen är vårt hem

Alla vi som är här idag har ett hem på jorden. Vi vet vad det betyder av trygghet och glädje, även om det också innebär arbete, bekymmer och möda. Ja, ingen av oss ville väl vara utan sitt hem, den trygga tillflyktspunkten i tillvaron.

Det finns människor som inte har något hem, och de har det mycket besvärligt. Vi ser i vår tid hur många människor blivit hemlösa. Detta är ett allvarligt problem i samhället, som man måste ta itu med. Tyvärr är det inte helt enkelt att lösa det. Denna beklagliga situation sätter strålkastaren på hur värdefullt ett hem är.

Och så som ett jordiskt hem är viktigt, så vill jag idag säga, att det också finns ett hem i himmelen, som faktiskt är ännu viktigare. Vi människor är skapade för gemenskap med livets Herre. I vårt hjärta bär vi alla en längtan efter det himmelska hemmet. Augustinus uttryckte det så här: Du, o Gud, har skapat oss till dig, och vårt hjärta är oroligt tills det finner vila i dig. Denna allmänmänskliga längtan hjälper oss dock ingenstans om vi inte får vägledning av Skriften. Vi längtar efter ljuset, men vi famlar i blindo om vi inte nås av Guds ljus i Bibeln. Där uppenbaras sådant som vi inte kan komma fram till av oss själva. För att få säker kunskap ska vi lyssna till den Heliga Skrift, Bibeln. Vad händer efter döden? Paulus skriver till korintierna: Vi vet att om vårt jordiska tält rivs ner, så har vi en byggnad från Gud, en boning som inte är gjord med händer, en evig boning i himlen. (2 Kor. 5:1) Det är satt ett stort mål för våra liv. Inte vet vi riktigt hur det är i himmelen. Vi vet bara att där är en plats som väntar. Redan i dopet blev vi medborgare i Guds rike, i dopet blev vårt rätta hem himmelen. Ty där bor vår käre Fader, som följer oss med sin blick. Guds hjärta klappar för oss, han väntar oss till himlen. Därför ser vi fram mot himlen, där vi ska få vara hemma hos Gud.

Men det betyder inte att man som kristen kan slarva med livet här på jorden. Det är ju här vi ska vandra på vår väg till himmelen. Det är här vi ska förvalta gåvorna och dagarna, för att vi ska nå det himmelska målet.

I himlen kommer finnas många kära som levat före oss.

Före oss har många människor vandrat på himlavägen. Några av dessa höll vi av medan de levde på jorden. I himmelen kommer vi få återse många kära personer, som levde och dog i tron på sin frälsare. Det är det som räknas när det gäller att nå det himmelska hemmet, att vi tror på Jesus. I himmelen frågas det inte efter om man är lutheran, utan dit kommer man om man tror på Jesus som sin frälsare. Nu vet vi ju att den lutherska läran klarast av alla visar vägen till himmelen, eftersom den helt och hållet återger Bibelns undervisning. Så självklart ska vi enträget hålla fast vid vår lutherska bekännelse utan att kompromissa, men vi ska också veta att det inte krävs att man tillhört en luthersk kyrka för att man ska få komma till det himmelska hemmet. Och på samma sätt hjälper den yttre kyrkotillhörigheten inte någon till himmelen, man kan höra till en renlärig luthersk kyrka hela sitt liv utan att fördenskull komma till himmelen.

I himlen är Herren Kristus

Det är det största och bästa med himmelen. Djupast sett är det därför en kristen ser dit. Inte för att slippa plågor och besvär bara, även om de här på jorden kan göra sig ordentligt påminda för oss. Inte heller vill en kristen till himmelen bara för att återse de sina. Nej, det är för att få skåda Honom, som de kristna här trodde på, som vi bad till och hämtade kraft och tröst hos. Ert liv är dolt med Kristus i Gud, skriver Paulus i dagens epistel. Ty här har vi det i tron och i hoppet, men där ska vi se det ansikte mot ansikte, på riktigt. Där, i himmelen, är vi hos Herren.

Paulus fortsätter i episteln: När Kristus träder fram, han som är vårt liv, då skall också ni träda fram i härlighet tillsammans med honom. När Jesus kommer tillbaka, då ska vi få vara med honom i härligheten, i himmelen.

Avslutning

Endast genom Jesus Kristus vet vi något bestämt om Gud och livet med honom. Gud har uppenbarat sig i Kristus, i Ordet, för oss människor här på jorden. Det är bara genom Jesus och hans försoningsverk som vi, fattiga syndare som vi är, kan hoppas på ett liv i himmelen. Han har betalat hela vår syndaskuld och förkunnar genom sin uppståndelse att han besegrat döden och djävulen.

På himmelsfärdsdagen såg lärjungarna mot himlen, och eftersom de trodde att han var borta för alltid blev de förmanade av änglarna att vänta på hans återkomst. De stod och såg mot himlen, eftersom de trodde att han inte skulle komma tillbaka. Vi ska se mot himlen, men inte på så sätt att vi tror att han är oåterkalleligt borta, utan på så sätt att vi tror att han ska komma tillbaka på himmelens skyar. Låt oss alltså se mot himlen. När vi faller ned på våra knän har vi till exempel ett bra läge att vända blicken upp mot det himmelska. Det är mycket som vill hindra oss. Det är mycket som vill skymma sikten för oss, som vill dra oss bort från Jesus och vägen till vårt hem i himmelen där vi ska få leva i fullkomlig gemenskap med Gud. Det är alla jordiska aktiviteter som drar i oss. Allt vi vill hinna med och allt vi vill göra. Där är frestelsen till synd och otro. Låt oss därför hålla blicken stadigt fäst mot himlen, så vi inte fastnar i det jordiska. Jesus har farit upp till himmelen. O, må vi alla till sist få mötas där hos honom för evigt, i vårt himmelska hem. Amen

J Fjellander

[^]