Jesu samtal med Nikodemus

Idag, på Heliga Trefaldighets dag, är första delen av Jesu nattliga samtal med Nikodemus predikotext. Den står i det tredje kapitlet i Johannesevangeliet. Det är en innehållsrik text. Vi ska idag gå igenom de sex första verserna av texten, vers för vers, för att se vad den har att säga oss.

I kapitlet före, det andra kapitlet, berättar evangelisten dels om hur Jesus gjorde sitt första under, och dels om hur Jesus är på kollisionskurs med de judiska ledarna. Han driver ut försäljarna och pengaväxlarna ur templet, och till dem som ifrågasätter hans auktoritet säger han, att om de bryter ner templet, ska han resa upp det igen på tre dagar. Han talade då om sin kropps tempel, men det förstod de inte.

Här finns alltså en tydlig polarisering mellan dem som tror på Jesus och dem som inte gör det. Så har det varit från början, och det kommer alltid att vara så. Men det var inte alla som tog avstånd. Mot slutet i det andra kapitlet står det: Medan han [Jesus] var i Jerusalem under påskhögtiden, kom många till tro på hans namn när de såg de tecken han gjorde. (Joh. 2:23) Detta är bakgrunden. Låt oss nu gå till predikotexten.

Bland fariseerna fanns en man som hette Nikodemus, en av judarnas rådsherrar.

Att Nikodemus var rådsherre innebär att han var medlem av Stora rådet, Sanhedrin. Sanhedrin hade all makt som judarna hade, både andlig och jordisk. Romarna styrde visserligen landet, men judarna fick i många frågor sköta sig själva, ja också i en hel del världsliga frågor. Bara romarna fick den skatt de bestämt, så brydde de sig nog inte om judarnas dagliga liv, och judarna fick ha sin religion i fred.

[Nikodemus] kom till Jesus om natten och sade: ”Rabbi, vi vet att det är från Gud du har kommit som lärare, ty ingen kan göra sådana tecken som du gör, om inte Gud är med honom.”

Detta är en skön bekännelse som Nikodemus avlägger. Han tilltalar Jesus med ”Rabbi”, vilket var en hederstitel som judarna använde för sina skriftlärda. Det betyder ”Min store” det vill säga min store lärare, min mästare. Han erkänner att Jesus är sänd av Gud, att han vill följa Jesu undervisning.

Varför kom han då om natten? Man får nog mena att Nikodemus gjorde så för att inte bli sedd, av fruktan för judarna. Han var ännu inte en avgjord kristen, som var beredd att bekänna Jesu namn öppet för omvärlden. För det hade fått kännbara konsekvenser. Sankt Johannes berättar i sitt tolfte kapitel: Det [var] många, även bland medlemmarna i Stora rådet, som trodde på honom [på Jesus]. Men för fariseernas skull ville de inte bekänna det, för att de inte skulle bli uteslutna ur synagogan. De ville hellre bli ärade av människor än av Gud.

Men vi ser idag, hur Jesus tålmodigt undervisar Nikodemus. Det här skedde vid den första påskhögtiden som Jesus var i Jerusalem sedan han trätt fram som Messias. Ännu ett år senare hade Nikodemus inte trätt upp öppet emot fariseerna och tagit ställning för Jesus (Joh. 7:47ff.), men efter två år, när Jesus korsfästes och dog, tog han med sig kryddor och smorde Jesu kropp och lindade den. Och det skedde inte i hemlighet. De hade ju av Pilatus fått tillstånd att ta ned Jesu kropp från korset. Det kunde alla se. Då visade han och Josef från Arimatea öppet att de var Jesu lärjungar.

Men nu kom han alltså om natten. För han hade sett vad Jesus gjort, och han var tvungen att få reda på mer. Det är en riktig inställning. Det som Jesus säger ska prövas. Är det sant? Vad innebär det att vara Jesu lärjunge?

Jesus svarade: ”Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike.”

Jesus gläds naturligtvis åt att Nikodemus vill tro på honom, men han ser att Nikodemus ännu inte insett vad kristen tro är. Nikodemus trodde fortfarande att man kan vara Guds barn genom att göra goda gärningar och beflita sig om laguppfyllelse. Men att vara en Jesu lärjunge och Guds barn är inte att bara att som Nikodemus vara imponerad av Jesu underverk och tro att han är sänd av Gud. Det var naturligtvis en god begynnelse, men att bli kristen, eller som Jesus säger här, att se Guds rike, innebär att bli född på nytt.

Jesus markerar tydligt att han har något viktigt att säga till Nikodemus. Nikodemus har inte förstått ordentlig, han har mer att lära sig. Jesus betygar därför, att det han säger är sant genom att säga Amen, amen. Ja, sankt Johannes vill genom att återge att Jesus sade Amen, amen, visa på att Jesus är Gud.

Amen är ett hebreiskt ord, som betyder fast, sann, säker, pålitlig, tillförlitlig. I allmänhet har man översatt ”amen” med ”sannerligen” eller något liknande uttryck, men i Folkbibeln har man låtit det stå kvar, oöversatt. Vi använder ju också ordet Amen, i allmänhet efter böner, utan att översätta det. Eller ska vi säga att vi har tagit in det som låneord. Amen betyder att vi instämmer i bönen och håller den för sann och riktig.

Nikodemus sade: Hur kan en människa födas när hon är gammal? Inte kan hon väl komma in i moderlivet och födas en gång till?

Vad innebär det då att bli född på nytt, att bli född igen? Nikodemus förstår inte hur det här ska gå till. Han begriper inte det Jesus säger om att bli född på nytt, bli född igen. ”Hur kan en människa födas när hon är gammal? Inte kan hon väl komma in i moderlivet och födas en gång till?” Nej, det går ju inte. Född på det naturliga sättet blir man bara en gång. Det är uppenbarligen så att den bokstavliga förståelsen av orden inte är den rätta, för den passar inte in.

Jesus svarade: Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike.

Här förklarar Jesus vad det betyder att bli född på nytt, att bli född igen. Det är viktigt att vi lyssnar till vad Bibeln säger, så att vi inte börjar hitta på själva och gör oss egna idéer och föreställningar om vad det innebär att bli född på nytt. Jesus säger här att den nya födelsen är att vara född av vatten och Ande, och att man genom att bli född på nytt kommer in i Guds rike. Att bli född på nytt är att bli född av den Helige Ande, och det sker genom vatten.

Hur blir man född av vatten och Ande? Det naturliga är ju att förstå det som dopets vatten. Mot detta opponerar sig de reformerta, och säger att vatten inte kan frälsa. Men vi har ju andra ställen i Bibeln också, som kompletterar. Aposteln Paulus skriver till Titus: [Då] frälste han oss, inte för rättfärdiga gärningar som vi hade gjort, utan på grund av sin barmhärtighet, genom ett bad till ny födelse och förnyelse i den helige Ande, som han rikligt utgöt över oss genom Jesus Kristus, vår Frälsare. (Tit. 3:5f.) Och till efesierna skrev han: Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den, för att helga den, sedan han renat den genom vattnets bad, i kraft av ordet. (Ef. 5:25f.)

Så ser vi att född av vatten och Ande handlar om dopet. Dopet frälser, det är ett bad till ny födelse. Genom Ordet är Anden i vattnet, och dopets kraft är alltså att föda en människa på nytt. Jesus talar till Nikodemus om att dopet föder på nytt, inte utan Anden, utan med Anden, som är i dopvattnet.

Att bli född på nytt innebär inte nödvändigtvis att man har en fantastisk upplevelse och att allt känns underbart. Att bli född på nytt innebär att man får förlåtelse för alla sina synder och att man får den Helige Ande. Att bli född på nytt innebär att man får frid med Gud.

Adam och Eva skapades för att de och alla människor skulle leva tillsammans med Gud, i frid och harmoni. Men synden förstörde förhållandet till Gud. Den som inte begår några synder, den som inte gör något dumt, den som aldrig tänker en självisk eller oren tanke, han behöver inte någon förlåtelse. Men om du till exempel grälat någon gång och sagt eller kanske bara tänkt något elakt, då har du begått en synd. Och synden förstör människans relation med Gud. Synden stänger vägen till himmelen för oss människor, och därför kan vi inte komma in i Guds rike sådana som vi är.

I Bergspredikan sade Jesus: Saliga är de renhjärtade, de skall se Gud. (Matt. 5:8) Så det är frågan: Har du ett rent hjärta?

Någon gång i en predikan har jag sagt, att den som menar sig ha ett rent hjärta, den som menar sig vara syndfri, han må säga till här och nu, så kan vi samtala om det. Det vore verkligen fantastiskt att få möta en sådan person. Jag har insett att denna uppmaning, att ge sig till känna i gudstjänsten, nog är att vara väl krävande. Så därför säger jag idag: Om någon menar sig ha ett rent hjärta, om någon menar sig vara syndfri, så kom till mig efter gudstjänsten. Kontakta mig, så jag får träffa dig närmare och tala med dig.

Om du inte har ett rent hjärta, om du inte är syndfri, då behöver du Gud. Då behöver du få ett rent hjärta av honom, så att du kan komma in i hans rike.

Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande.

Dessa ord har ofta missförståtts. I fornkyrkan fanns många gnostiska rörelser, som menade att i en människa var kroppen ond och anden god. De menade att det endast var anden som skulle bli frälst och komma till himmelen. Och här ansåg de sig finna stöd för motsättningen mellan kött och ande, mellan materien och det osynliga och himmelska. Och Bibeln målar på många ställen upp en motsättning mellan kött och Ande, det är riktigt. Frågan är vad det betyder.

Vid en ytlig läsning kan det se ut som gnostikerna hade rätt och att frälsning innebär att bli fri från kroppen. Så läser vi till exempel i Romarbrevets sjunde kapitel: Till min inre människa gläder jag mig över Guds lag, men i mina lemmar ser jag en annan lag, som ligger i strid med lagen i mitt sinne och som gör mig till fånge under syndens lag i mina lemmar. Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp? (Rom. 7:22ff.)

Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp? Betyder inte det att kroppen är ond? Nej, det gör inte det. Men det betyder att synden visar i det vi gör med våra kroppar. Man skulle kunna säga att Bibeln målar upp en motsättning mellan ande och kropp, mellan andligt och fysiskt, men det är en bild, ett sätt att åskådliggöra motsatsen mellan det som Bibeln också kallar den nya människan och den gamla människan. Men den gamla människan är inte bara kroppen. Så skriver aposteln till efesierna: Ni har lämnat ert förra liv och lagt av den gamla människan. (Ef. 4:22) Det betyder inte att de slutat vara fysiska människor med kött och blod, utan att de genom dopet och tron blivit nya människor till både kropp och själ. Och att materien inte är ond ser vi ju också i att vi kristna ska uppstå med våra kroppar för att leva i himmelen hos Gud.

Så när Jesus säger Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande, så betyder det alltså ”Det som är fött av köttet, av kroppen, på det naturliga sättet, det är den gamla människan med kropp och själ. Det som är fött av den Helige Ande, på det himmelska sättet, är den nya människan, med kropp och själ.

Avslutning

Till sist: Låt oss göra som Nikodemus, skärskåda och noggrant granska Jesu undervisning. Låt oss lyssna till vad Jesus säger om att människan sådan som hon är av födseln behöver bli född på nytt och få den Helige Ande. Bröder, vi har idag en välsignad stund, eftersom vi får lyssna till Jesu ord, som också är den Helige Andes ord och delta i Herrens heliga nattvard. Där möter vi honom. Där får vi se Guds rike. Amen.

J Fjellander

[^]