Den som fått ett rent hjärta gör goda gärningar

Vår söndags tema är Gud eller världen. Tillämpat på vår text betyder ”världen” det jordiska goda, rikedom och pengar.

Rikedom och fattigdom

Hur ska vi se på rikedom och fattigdom? Vad lär Bibeln om detta? Första frågan blir: Kan man vara rik och ändå vara Guds barn? Abraham säger ju i vår text till den rike mannen Kom ihåg att du fick ut ditt goda medan du levde, under det att Lasarus fick ut det onda. Nu får han tröst och du plåga. Det ser ju nästan ut som om det var rikedomen som orsakade att han hamnade i helvetet. Och Jesus sade en annan gång: Det är lättare för en kamel att komma igenom ett synålsöga än för en rik att komma in i Guds rike (Luk. 18:25)

Så det är verkligen frågan: Kan man vara rik och ändå vara Guds barn? Men svaret på det måste ju vara ja, för det finns gott om rika Guds barn. Ta Abraham själv, till exempel. Han var mycket rik. Han hade så stora hjordar att han och hans brorson Lot inte kunde bo på samma ställe. Han hade får och nötboskap, silver och guld, tjänare och tjänarinnor, kameler och åsnor (1 Mos. 24:35) Så visst kan man vara rik och Guds barn.

Men kanske är det tvärtom, att kristna bör vara rika? Att jordisk framgång är följden av att vi är kristna? Det hör vi ibland någon mena. Inom den så kallade Framgångsteologin eller Trosrörelsen lär man ofta ungefär så. Det är förvisso så att Bibeln många gånger utlovar materiell framgång för dem som älskar Gud. Som det står i Ordspråksboken: Herrens välsignelse ger rikedom. (10:22) Men det finns ingen automatik här. Det är inte så att en kristen måste vara rik. Både Bibeln och vår egen erfarenhet säger oss att det funnits och finns många goda kristna som varit fattiga. Episteltexten säger ju: Om någon har denna världens tillgångar och ser sin broder lida nöd. (1 Joh. 3:17) Så en kristen broder kan till och med lida nöd.

Skriften varnar också för girighet och rikedomsbegär, aposteln säger att vi ska vara nöjda även i små omständigheter: Vi har ju inte fört något med oss in i världen, inte heller kan vi ta med oss något härifrån. Har vi mat och kläder skall vi vara nöjda med det. (1 Tim. 6:6f.) Och i vår text har vi den rike mannen, och han var inte Guds barn, men Lasarus var det. Så rikedom är inte den nödvändiga följden av att vara kristen, men det finns rika kristna. Och fattigdom är inte heller följden att vara kristen, men det finns fattiga kristna. Kristna kan vara både rika och fattiga.

Jesus vände sig till fariseerna, som var penningkära

Vad vill då texten säga oss? Som vi ser av sammanhanget i sankt Lukas sextonde kapitel, så är Jesu budskap idag riktat till fariseerna. Det står strax före vår text att Jesus sade till sina lärjungar: Ni kan inte tjäna både Gud och mammon. Och så står det: Allt detta hörde fariseerna, som älskade pengar, och de hånade honom.

Jesus vill alltså idag undervisa om hur det går om vi har fel fokus i våra liv. Han vill få oss att fundera på vad vi lever för. Vad är viktigast? Vad är vår prioritet? Vad är det vi bryr oss om i hjärtat, vad sätter vi högst? Är vi penningkära? Detta är högst aktuellt i vårt samhälle, för vi har i ett historiskt perspektiv väldigt mycket pengar och en hög levnadsstandard. Och i takt med att det materiella välståndet har ökat, så har sekulariseringen ökat. Att vårt samhälle är sekulariserat betyder att vi inte tror på någon Gud längre, vi har ingen definierad religion. Vi har fått det så bra att vi inte bryr oss särskilt mycket om Gud. De som älskar Gud över allting har blivit få. Välståndet och vetenskapen så som den har utvecklats har fått fler och fler att inbilla sig att vi människor klarar oss bra utan Gud. Den vanlige svensken bryr sig mycket mer om pengarna än om Gud.

Så den rike mannen, det är en varning avsedd för fariseerna, och också för många människor i vårt land idag. Den rike mannen brydde sig inte om den nödlidande Lasarus, han tyckte det var viktigare att han fick ha fina kläder och fest varje dag.

Jesus vänder sig till oss

Men vi ska inte tro att vi inte är berörda av Jesu predikan idag bara för att vi är kristna. Vi är inte sekulariserade, vi tror ju på Gud, tänker vi. Vi går i kyrkan och de av oss som har jobb ger regelbundet pengar till välgörenhetsorganisationer som hjälper fattiga och behövande. Och det är bra. Gud vill att vi går i kyrkan och att vi ger pengar till nödlidande, men allt sådant kan vara en fasad. Något man gör för att man ska det. Men det hjälper inte inför Gud att göra goda gärningar om det är en fasad. Jesus angrep ofta fariseerna för detta, ”hycklare” kallade han dem. De gjorde fromma saker och goda saker, de bad och fastade, de gav tionde till templet och gav allmosor och tvättade sina händer enligt Mose lag. De skötte sig noga och såg verkligen till att uppföra sig som hedervärda medborgare. Men de gjorde sina goda gärningar för att det skulle se bra ut. Och det hjälper inte, för Gud ser till hjärtat. Jesus angrep dem skarpt: Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni rengör utsidan av bägaren och fatet, men inuti är de fulla av rofferi och omåttlighet. Du blinde farisé, gör först insidan av bägaren ren, så blir också utsidan ren. (Matt. 23:25f.)

Så dagens fråga till oss är inte om vi hjälper och bistår nödlidande, utan om vi har gjort ren vår insida. Har du ett rent hjärta? Är du en god människa? Gör du så många goda gärningar som det över huvud taget är möjligt för dig att hinna med? Vi är skyldiga att ge vårt liv för våra bröder, säger aposteln Paulus i dagens episteltext. Det har vi väl inte behövt, och vi hoppas nog att inte behöva det heller, men är det din första tanke att vara beredd att offra ditt liv? Eller är din första tanke att tänka på dig själv?

Inför Guds lag, så ser vi att vi är syndare, att vi har orena hjärtan. Men Jesus kom för att rena våra hjärtan och fylla dem med Guds kärlek. Tänk bara: ”Ja, Jesus, jag är en syndare. Förlåt mig mina synder.” Då förlåter han dig alla dina synder. Och när han fått göra det, då kan vi göra goda gärningar som består inför Gud, då vill vi älska våra bröder och medmänniskor. Om Jesus inte får rena ditt hjärta, så hjälper det inte hur många goda gärningar du än gör. Som det står i Kärlekens lov: Om jag delade ut allt vad jag ägde och om jag offrade min kropp till att brännas, men inte hade kärlek, så skulle jag ingenting vinna. (1 Kor. 13:3)

Den dubbla utgången

Så några ord om andra lärdomar av vår text. Den lär oss med all tydlighet, att det finns två ställen efter döden, antingen kommer vi till paradiset, till himmelen, eller så kommer vi till helvetet. Och det bestäms under vårt jordeliv var vi hamnar. Det står så klart i texten, att det är en stor klyfta mellan dessa två ställen, så man kan inte förflytta sig mellan dessa två efter döden. Vi ser ju hur den rike mannen inser detta, och ber om hjälp att varna hans fyra bröder, så att det inte går dem lika illa.

Den rike mannen tänker att det behövs något kraftfullt för att bröderna ska omvända sig. Och det är sant! Människor vill inte omvända sig och tro på Gud. Det ser vi i vår tid också, att det behövs något effektivt. Vad kan vi göra åt detta? Vilket är medlet? Hur lätt är det inte att tänka som den rike mannen, att det behövs under och tecken och kraftgärningar! Att det är det som ska omvända människor. Nej, säger Jesus, det som är det starka medlet, det är Mose och profeterna, det är helt enkelt Guds Ord, Bibeln. Människor behöver få se sin synd för att vilja tro på Jesus som världens frälsare. Och medlet för detta är Guds Ord.

Ytterligare en sak vi lär oss av texten är vi kan vara förvissade om Guds godhet och kärlek. Lasarus hade det svårt under sitt jordeliv, men i allt sitt lidande förblev han trogen mot Gud. Säkerligen hade han bett till Gud om att få det bättre, att den rike mannen skulle förbarma sig över honom. Varför hörde inte Gud hans bön om att få bättre förhållanden i livet? Gud tog emot alla Lasarus böner, och han hjälpte Lasarus att vara viss om att han tog hand om honom. När vi inte förstår varför Gud inte ger oss alla bra saker vi önskar oss, eller varför han inte hjälper oss med olika problem som vi tycker att vi har, då ska vi tänka på Lasarus. Han var fattig, och han dog fattig. Men i allt detta var han trogen Gud och trodde på honom. Vi ska också vara beredda på lidande, säger aposteln Paulus: Jag hävdar att den här tidens lidanden väger lätt i jämförelse med den härlighet som kommer att uppenbaras och bli vår. (Rom. 8:18)

Så låt oss ta vara på dagens varning, så att vi tar tag i den viktigaste frågan först: Hur ska vi få ett rent hjärta? Hur ska vi bli frälsta och Guds barn? Låt oss göra kung Davids bön till vår: Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta. Förlåt mig mina synder för Jesus Kristi skull. Då fyller oss Gud med Kristi rättfärdighet, och så kommer den Helige Ande in i våra hjärtan. Då faller resten på plats, då gör vi goda gärningar och hjälper med glädje våra bröder och andra människor som behöver vår hjälp. Amen.

J Fjellander

[^]