[Arkiv

S:T PAULI EVANGELISK-LUTHERSKA FÖRSAMLING

Predikan

8 sönd. e. Trefaldighet

TEXT: Matt. 7:15-21


Akta er för falska profeter

Jesu varning i dag, ”Akta er för de falska profeterna”, är hämtad från Bergspredikan, där den har sin plats i slutet mellan liknelsen om den breda och den smala vägen och den om de två husbyggarna, den förståndige som byggde sitt hus på klippan och dåren som byggde på sanden.

Att akta sig för falska profeter hör nära samman med att vandra på den smala vägen, som leder till livet, och med att bygga på klippan, som är Kristus själv och hans ord. Vi skall särskilt lägga märke till att vår text är riktad inte till någon andlig elit, utan till vanliga kristna. I det normala, dagliga kristenlivet ingår också att vara på sin vakt och inte låta sig förvillas av främmande röster.

Att akta sig för falska profeter är således inget en kristen kan skjuta över på teologer, präster och lärda experter. Tvärtom ålägger Jesus sina vanliga lärjungar, de kristna åhörarna i kyrkbänken, att ha ett vakande öga på sina präster och lärare. Vi får inte låta oss luras av vackert men obibliskt tal.

Hur skall vi då akta oss? Det lär oss Jesus i dag.

1.   Vi måste först lära oss att känna igen dem

De falska profeter som Jesus talar om i vår text är inte företrädare för andra religioner, inte spiritister, astrologer, agnostiker, ateister och andra som öppet förkastar kristen tro. De är inte särskilt svåra att känna igen.

Jesus talar i stället om profeter ”som kommer till er klädda som får men i sitt inre är rovlystna vargar”. Det är sådana som bekänner sig till Jesus och säger sig vara kristna. De talar med Bibeln i handen, är klädda i kyrkliga skrudar och uppträder som Guds tjänare. Ändå är de falska profeter, när de under vacker förklädnad avviker från Guds Ord och inte säger vad Gud säger. Dessa, som kommer i Kristi namn, är mycket svårare att identifiera än vargarna utanför kyrkan som öppet angriper kristendomen och ser den som en förnuftsvidrig och livsförnekande religion, som hittats på av maktlystna präster och teologer i det förgångna.

De falska profeternas verksamhetsfält är således inom kyrkan. Inte ens den mest renläriga kyrka har någon garanti mot att tidigare trogna profeter blir falska profeter. Djävulen har ett gott öga till präster. Han vill få dem att avvika från Kristi lära, först så smått, sedan mer och mer. Att inte räkna med att det kan hända är farlig underskattning av Satans makt. Ju trognare en kyrka är, desto fetare byte ser han. Även i detta avseende gäller således aposteln Petrus varnade ord: ”Var nyktra och vaksamma. Er motståndare går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han skall sluka” (1 Petr. 5:8).

Det som utmärker djävulen är att han inte gärna visar sin rätta rovdjursnatur. Han är listig och smyger sig på som en vänlig och fridsam profet. Paulus säger: ”Satan gör sig lik en ljusets ängel. Därför är det inte underligt att också hans tjänare uppträder som tjänare åt rättfärdigheten” (2 Kor. 11:14-15).

Men hur skall vi då känna igen dessa falska profeter? Jesus säger: ”På deras frukt skall ni känna igen dem ... Så bär varje gott träd god frukt, men ett dåligt träd bär dålig frukt.” Vi vet att både djur och människor undviker giftiga frukter, t.ex. bär och svampar, som är skadliga eller livsfarliga för dem. På liknande sätt skall vi på det andliga området lära oss känna igen och undvika för oss dåliga träd med skadlig frukt. När Jesus säger ”Akta er”, så ligger i det, att han inte alls ser det som något omöjligt för oss att känna igen falska profeter. Ja, han förväntar sig att vi skall göra det: ”Alltså skall ni känna igen dem på deras frukt.”

Men vad menar då Jesus med frukt? Syftar han på dessa profeters undervisning, på deras leverne och gärningar eller på både och? Eftersom det är om profeter – sådana som utger sig bära fram budskap från Gud – som Jesus talar om, så rör det sig först och främst om vad de säger, om läpparnas frukt. Jesus varnade uttryckligen för t.ex. fariséernas och sadducéernas lära (Matt. 16:12).

Det är visserligen sant att falsk lära leder bort från ett andligt och Gud välbehagligt liv. Frukten blir dålig Men detta betyder inte att falska profeter nödvändigtvis lever grovt och lastbart liv. Kom ihåg, att fariseerna och de skriftlärda var utåt ytterst skötsamma människor, beundrade av många för sin fromhet. Levernet är således inget ofelbart tecken på en rätt profet. Man kan bli lurad av det. Det tydligaste och säkraste sättet att känna igen falska profeter är därför att bortse från deras personliga fromhet och noga ge akt på vad de faktiskt säger och lär.

Aposteln Johannes säger: ”Så känner ni igen Guds Ande: varje ande som bekänner att Jesus är Kristus, som kommit i köttet, han är från Gud, och varje ande som inte bekänner Jesus, han är inte från Gud” (1 Joh. 4:2). En sann profet bekänner sig klart till Kristi gudom, den som vi förra söndagen såg lysa fram så starkt på förklaringsberget (Matt. 17:1-2). Jesus är det eviga Ordet som blev kött, han är Gud som blev människa (Joh. 1:14). Av det följer allt annat: Är Jesus Kristus verkligen den levande Gudens Son, av samma väsen som Fadern, så är också allt vad han säger och gör heligt och gudomligt sant. Detta måste vara varje kristen prästs grundläggande tro och bekännelse. Det är det första vi måste pröva.

Det andra vi skall pröva är vad det är för evangelium som prästen förkunnar. Är det det rena evangeliet om rättfärdiggörelsen av nåd allena för Kristi försonings skull, som predikas, eller är det något annat? Är det evangeliet som utesluter alla våra egna gärningar, och låter allt bero på Kristi gärningar för oss? Är det evangeliet som kan tas emot som en ren gåva genom tron allena, eller är det ett evangelium som på något sätt inkluderar vår egen förtjänst och värdighet? I det senare fallet är det ett falskt evangelium. Aposteln Paulus säger om denna prövosten: ”Men om det än vore vi själva eller en ängel från himlen som predikade evangelium för er i strid med vad vi har predikat, så skall han vara under förbannelse” (Gal. 1:8).

Det tredje vi skall fråga oss är om prästen predikar allt Guds Ord, eller om han förtiger en del, t.ex. att han aldrig likt Jesus varnar för den eviga förtappelsens fruktansvärda möjlighet. Aposteln Petrus säger: ”Om någon talar skall han tala i enlighet med Guds Ord” (1 Petr. 4:11). Det som den gudstjänstfirande församlingen säger sitt ”Amen” till skall i alla stycken stämma överens med Guds Ord, inte bara i vissa ”centrala frälsningsfrågor”, som många har velat begränsa det till. Allt Guds Ord är sant, nyttigt och gott för oss på vägen till det eviga livet hos Gud.

De falska profeternas onda och skadlig frukt har sin rot i deras egna tankar, inte i Guds Ord. De söker alltid sitt, predikar alltid sitt eget, vad som tilltalar dem själva och vad som tilltalar världen, vars pris de alltid söker. ”Jag är emot profeterna, säger HERREN, de som bär fram sin egen tungas ord och säger: ’Så säger Herren’”, står det hos Jeremia (23:31). Gud hatar dem som talar lögn i hans namn.

För att klara konststycket, att frambära sitt eget och samtidigt ge sken av att tala Guds Ord, krävs en viss briljans och skicklighet. Denna skicklighet beskriver Psaltaren mycket träffande med ord som dessa: ”Vad deras mun talar kan ingen lita på ... Sin tunga gör de hal” (Ps. 5:10). Orden flödar så lätt, så mjukt och vackert, när de undviker att säga vad Gud säger. De bedrar med sina milda ord godtrogna människor, säger aposteln Paulus (Rom. 16:18). De är i dag ständigt sysselsatta med att påpeka att Bibeln är en tidsbunden, oklar och svårtolkad bok. Vad de falska profeterna skyr som pesten är tanken att Guds Ord skulle innehålla bestämda och eviga sanningar som man måste böja sig för och följa. De trivs mycket bättre i dunklet, där inget är verklig synd, där ingen verklig omvändelse behövs och där alla tröstas med att allt är väl, fast allt inte är väl.

Att kunna känna igen de falska profeter som Jesus varnar för förutsätter naturligtvis att vi vet vad som är god frukt och vad som är dålig frukt. Den kunskapen får vi av Guds Ord. Vi får den sammanfattad i Luthers Lilla katekes, som är enkel och fin hjälp för oss också när det gäller att pröva andarna. Därför är det så viktigt att en kristen läser sin Bibel, kan sin katekes och vet vad Jesus lär. Genom det gör oss Guds Ande lyhörda för var som är andligt gott, sant och rätt. Så blir vi, som enkla kristna, får som känner igen den Gode Herdens röst och flyr bort från en främlings röst (Joh. 10:4-5).

Det som gör kampen mot de falska profeterna möjlig är just Ordet med dess klara besked om livets väg, om vad som skall tros och inte tros. Vore det inte så, skulle Jesu uppmaning: ”Akta er” vara rent nonsens som bara skapar oro och förvirring. Och det var aldrig Jesu mening med dessa hans ord i Bergspredikan. Han varnar sina får för att han älskar dem och vill rädda dem undan andlig livsfara.

Om Guds Ord får vara dina ”fötters lykta och ett ljus på min stig” (Ps. 119:105), så, kommer du känna igen de falska profeterna som Jesus i dag talar om. Ingen vältalighet, inga skrudar och sköna liturgier, inga vackra ord, inga karismatiska sensationer kommer lura och bedra dig, när du lugnt och sansat prövar andarna i Ordets ljus.

Men det gäller inte bara det förhållandevis lätta att känna igen de falska profeterna. Nu kommer vi till något som är mycket svårare.

2.   Vi måste också bryta gemenskapen med dem

Här gäller Jesu ord i vår text: ”Inte skall var och en som säger ’Herre, Herre’ till mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja.” Igenkännandet måste följas av handling. Uppmaningen ”Akta er” säger oss med all tydlighet, att de falska profeterna är farliga. De är ”rovlystna vargar”, säger Jesus. De är ytterst förödande för fårens andliga liv, även om det till en början inte verkar så. Villfarelsen börjar ofta så nätt och försiktigt i periferin men arbetar sig stadigt in mot centrum, in mot det heliga och frälsande evangeliet. Får den bara hållas, så tar den över mer och mer, och fåren vänjer sig mer och mer och accepterar större och större avvikelser från Ordet.

Aktar man sig inte, blir man snart vargens byte. Och det är just det som Jesus vill förhindra. Att akta sig betyder inte bara, som en del menar, att man i sitt hjärta tar avstånd från falska profeter. Inte heller duger det att bara prata om dem och förfasa sig över dem. Nej, när det står klart att villfarelse predikas och tolereras i kyrkan, så måste vi handla. Vi måste bryta all kyrklig gemenskap med dessa vargar i fårakläder och med kyrkor som håller dörren öppen för dem. Vi måste skilja oss från dem och sluta fira gudstjänst med dem. Aposteln Paulus säger: ”Gå inte som omaka par i ok med dem som inte tror. Vad har väl rättfärdighet med orättfärdighet att göra? Eller vad har ljus gemensamt med mörker? Hur kan Kristus och Beliar (Satan) komma överens … Vad kan ett Guds tempel ha för gemenskap med avgudarna? ... Därför säger Herren: Gå ut ifrån dem och skilj er från dem och rör inte vid något orent. Då skall jag ta emot er” (2 Kor. 6:14-17). Det är ord helt i linje med vad Jesus säger i dagens text.

Brytandet av gemenskapen med falsk lära kan ske på två sätt: antingen genom att villoläraren förbjuds att predika i kyrkan och sedan utesluts om han inte bättrar sig, eller, om det inte går, genom att vi lämnar den kyrka som tvärt emot Guds bud tolererar falska läror inom sig.

Detta är i all sin radikala enkelhet Jesu och hans apostlars lära om kyrkogemenskap, praktiserad och tillämpad av den stridande kyrkan ända från början. Den är grunden till att Luther och reformationen bröt med påvekyrkan. Den är också anledningen till att vår kyrka finns, och att vi har ett slutet, eller rättare sagt, ett skyddat nattvardsbord, öppet endast för kyrkans medlemmar, och för dem som efter undervisning bejakar kyrkans tro. Vi kan inte fira enhetens sakrament med motstridiga uppfattningar om Jesus.

Att fira gudstjänst och be tillsammans med dem som uppenbart lär i strid med Guds Ord är – hur man än vrider och vänder på det – en form av godkännande av villfarelsen och därmed en delaktighet i den. Aposteln Johannes säger i sitt andra brev, att vi inte skall göra oss medskyldiga i villolärarens onda gärningar genom att hälsa honom välkommen med sin lära i våra hus – på den tiden fanns ännu inte kyrkor utan gudstjänsten firades i hem (2 Joh. 10-11). Hur kan vi med gott samvete tolerera, acceptera och godkänna det som Jesus ber oss akta oss för? Det går bara inte.

”Det där låter ju så enkelt och rakt, men det är minsann inte så lätt i praktiken att bryta gamla släkt- och vänskapsband”, suckar många och håller sig ängsligt kvar i avfälliga kyrkor. Men vem har sagt att vägen är lätt? Inte Jesus. Han talar om den trånga porten och den smala vägen och att det är få som vill vandra på den. Porten är inte trång och vägen är inte smal för syndare som ångrar sina synder och tror evangelium. För dem är porten och vägen Guds öppna famn, vägen till livet, ”den heliga vägen”, där man inte går vilse (Jes. 35:8). Men den är trång och smal i det avseendet, att man blir föraktad, hånad, beskylld för högmod och kärlekslöshet och får många emot sig. Sådant slipper man på den breda vägen. Där kan man låta sig svepas med och trösta sig med att man är många. Det är bara det, att den vägen leder till fördärvet enligt Jesus.

3.   Vi skall akta oss med vår egen och andras salighet för ögonen

När Jesus varnar oss för falska profeter, så är det hans kärlek till fåren som driver honom. ”Akta er” är ett ord av djupaste omsorg om varje återlöst själ, om varje döpt och troende kristen. Det är uppenbart att Jesu varning för gemenskap med lögnen inte bara har med vår egen utan också med andras salighet att göra. De falska profeterna är en förfärande, förförisk och själamördande makt.

Herrens varning och befallning: ”Akta er” och ”Skilj er från dem” hör i dag till några av de allra mest bortglömda, förbisedda och försummade bibelorden bland kristna. Därför skall vi inte bara själva följa dem utan också uppmärksamma andra på dem. Och det skall vi göra förvissade om att Jesu ord i dagens text är sprungna ur den gudomliga kärleken som gav sitt liv för fåren och som inte vill att något enda av dem skall gå förlorat. Amen.

S Bergman

[^]