Att tacka i Jesu namn

Skriften är Guds tilltal

Tacka alltid vår Gud och Fader för allt i vår Herre Jesu Kristi namn. Så skriver aposteln Paulus idag i episteln, i brevet till efesierna. Men detta skrev han inte bara till efesierna, utan brevet är skrivet till Guds folk i alla tider. Det är Guds ord i det nya testamentet, i det nya förbundet, det är helig skrift. Det är därför vi föreläser det i gudstjänsten.

Och så var det från början. Apostlarnas skrifter förelästes i gudstjänsten. När fornkyrkan ställdes inför kanonfrågan, vilka skrifter som skulle ingå i Nya Testamentet, så handlade det inte om vilka skrifter som var de bästa, vilka som skulle ingå i en bok, ungefär som olika bidrag i en essäsamling eller festskrift. Bibeln är nämligen inte bara en bok, som man kan ha i bokhyllan, utan Bibeln är i första hand Guds tilltal. Detta visste man i den tidiga kristna kyrkan. Det hade man lärt sig av judarna, ja de första kristna var ju judar. De fortsatte att läsa ur de heliga skrifterna vid gudstjänsten, så som de alltid gjort, men nu läste man inte bara GT, utan också apostlarnas skrifter. Dessa förelästes allmänt i gudstjänsten i de olika församlingarna. Avskrifter gjordes, som cirkulerade i kyrkan. När man så småningom på grund av de falska lärarna och falska skrifterna blev tvungen att definiera vilka skrifter som skulle ingå i det Nya Testamentet, var därför detta ett grundläggande kriterium, att skriften från början förelästs allmänt i gudstjänsterna. Dessutom skulle den vara apostolisk, det vill säga skriven av en apostel eller under en apostels överinseende.

Så när aposteln säger Tacka alltid vår Gud och Fader för allt i vår Herre Jesu Kristi namn, då är det inte bara vad sankt Paulus skrev till efesierna, utan det är Guds eget tilltal till oss och alla kristna, ja alla människor. Låt oss lyssna till vad Gud säger, så att vi tar emot det, begrundar det och låter det få fäste hos oss. Som psalmisten säger i den första psalmen:

Salig är den som inte följer de ogudaktigas råd
och inte går på syndares väg eller sitter bland bespottare
utan har sin glädje i Herrens undervisning
och begrundar hans ord dag och natt. (Ps. 1:1f.)

Ska vi tacka Gud för allt?

Tacka alltid vår Gud och Fader för allt i vår Herre Jesu Kristi namn. Men ska vi verkligen tacka Gud för allt? Ja, det ser ut att stå så: Tacka alltid vår Gud och Fader för allt. Hur skulle vi kunna göra det? Det finns ju så mycket elände och så mycket ont. Ja, det gör det verkligen! Jorden är en tåredal, full av smärta, sorg och lidande. Det vet vi alla av oss själva, och vi ser det omkring oss i vår omvärld. Naturligtvis finns det inte bara elände, det finns också lika mycket fina saker: Kärlek, glädje, vänskap, kunskap, god mat, ja allt möjligt. Också denna lista kan göras hur lång som helst. För sådana saker, för allt fint är det inte så svårt att tacka Gud. Men ska vi tacka Gud för det onda och dåliga?

Här gäller det att göra som psalmisten sade: Vi ska begrunda Herrens undervisning. Inte bara läsa innantill, och genast tro oss begripa allting, utan fundera över vad det betyder, så att vi kan förstå texten. Bland det allra viktigaste är då att sätta in allting i dess sammanhang. Vi ska låta Bibelns övriga undervisning kasta ljus över det vi läser. För allt i Bibeln hänger ihop, det är den Helige Ande som ingivit alla profeter och apostlar vad de skulle skriva.

Att det onda finns är naturligtvis inte något bra. När ondskan tillväxer, när man behandlar andra illa, när man tror falsk lära, när man ljuger, stjäl och bränner bilar, inte ska vi tacka Gud för det. Skriften säger: Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen. (Rom. 1:18) Inte är Gud tacksam för ogudaktighet, för orättfärdighet och för lögnens utbredande, nej, sådant väcker Guds vrede. Inte heller vi ska vara tacksamma för det onda. Som psalmisten skriver: Jag hatar och avskyr lögnen, men din undervisning älskar jag. (Ps. 119:163) Nej, det onda ska vi inte tacka Gud för, det ser vi av Skriftens övriga undervisning. Och att vi liksom Gud inte ska vara glada och tacksamma över det onda, ser vi också av Sankt Paulus egna ord. Många gånger anger han vad han tackar Gud för i sina brev, och det är naturligtvis ständigt för goda saker, jag tar ett exempel från Första Korintierbrevet: Jag tackar alltid min Gud för er, för den Guds nåd som ni har fått i Kristus Jesus. (1 Kor. 1:4) Och från andra tessalonikerbrevet Vi är alltid skyldiga att tacka Gud för er, bröder. Och det har vi goda skäl till, eftersom er tro växer till så starkt och den kärlek ni alla hyser till varandra blir allt större hos var och en av er. (2 Tess. 1:3) Här ser vi att det finns anledning och orsak till att tacka Gud, nämligen Guds verk, hans välgärningar. Vi ska inte tacka Gud för det onda.

Att tacka i Jesu namn

Vad betyder då apostelns uppmaning Tacka alltid vår Gud och Fader för allt i vår Herre Jesu Kristi namn? Jo, betoningen ska ligga på vår Herre Jesu Kristi namn. När vi tackar Gud, ska vi alltid göra det i Jesu Kristi namn. Att göra något i någons namn, det är att åberopa sig på den personen. Det är att visa bort från sig själv och de egna krafterna. Att tacka i Jesu namn är att tacka genom honom. Vår tackbön kan komma till Fadern på grund av vad Jesus gjort för oss, för det är han som öppnat vägen till Gud för oss. Utan Jesus har vi ingen kontakt med Guds hjärta, men i Jesu namn får vi träda fram inför Gud. Så när vi tackar i Jesu namn, då kommer tackbönen fram till Gud. Ber vi i vårt eget namn, i vår egen kraft, då kommer inte bönen fram. Tänk på publikanen och farisén i templet: Farisén stod och bad för sig själv: Gud, jag tackar dig för att jag inte är som andra människor, rånare, brottslingar, äktenskapsbrytare, eller som den där publikanen. Jag fastar två gånger i veckan, jag ger tionde av allt jag tjänar. (Luk. 18) Naturligtvis var allt detta som farisén gjorde bra saker, det var bra saker han tackade för, men han tackade inte för dem i sin frälsares namn, utan i sitt eget. Därför nådde hans bön inte fram till Gud. Publikanen gick hem rättfärdig, men inte farisén. Så ser vi att bön i Jesu namn betyder att be i tro på honom. Vi ger Gud äran, vi förlitar oss helt och hållet på Kristi verk. Vi blir frälsta genom tron allena, och vi ska tacka Gud för allt genom denna tro.

Att alltid tacka Gud

Tacka alltid vår Gud och Fader för allt i vår Herre Jesu Kristi namn. Så har vi alltså sett att ”allt” i vår vers idag inte betyder att vi ska tacka för vad som helst eller allt möjligt. ”Allt” innebär här ”allt det som vi bör tacka Gud för” eller helt enkelt ”allt gott”. Hur är det då med ordet ”alltid”? Betyder det ”alltid”, eller finns det begränsningar här också? Ska vi till exempel tacka Gud även när det händer oss dåliga saker, när det går oss illa? Ja, det ska vi. Även om vi har det svårt ska vi tacka Gud.

Att vi ska tacka Gud om det går oss väl, det förstår vi. Det är inte svårt att tacka och lova Gud när vi får ha det bra. Men också när vi möter problem ska vi tacka Gud. För vad då? Först och främst ska vi tacka Gud för att vi får vara hans barn. Och det kan vi ju alltid göra, vad som än händer. En som mött många svårigheter var kung David. Han hade lärt sig att tacka och lova Gud även i nödens stunder. Han säger i den fyrtionde psalmen:
Må alla som söker dig jubla och vara glada i dig.
De som älskar din frälsning må alltid säga:
"Lovad vare Herren!"
Jag är betryckt och fattig,
men Herren har omsorg om mig.

Så trots att David var betryckt och fattig, så lovade han Gud för hans omsorg. Och Herren har omsorg också om oss. Han har gett oss livet, och han håller det vid makt tills han en dag kallar oss hem till sig. Han har också gjort oss till sina barn. Vi får höra till Guds familj. Han är vår käre Fader. Inte är det lätt alla dagar, men Gud håller oss i sin hand. Därför kan och ska vi verkligen alltid utan undantag tacka Gud för livet och för att vi får vara hans barn.

Men inte bara det att vi alltid har anledning att tacka Gud för det goda. Vi kan också tacka Gud mitt idet onda för att han bevarar oss. Inte så att vi tackar för att det onda finns, men så att vi tackar honom för att han hjälper oss igenom det onda. Han stärker oss genom att låta oss genomgå prövningar. Så kan Gud använda det onda för sina goda syften. Sankt Petrus skriver i sitt första brev: Med Guds makt blir ni genom tron bevarade till den frälsning som finns beredd och skall uppenbaras i den sista tiden.
Gläd er därför, om ni nu en kort tid måste utstå prövningar av olika slag. (1 Petr. 1:5f.) Så även när vi är ledsna eller plågade ska vi tacka Gud för att han bevarar oss. Vi har alltid anledning att tacka Gud.

Och aposteln Paulus skriver också på ett annat ställe i klartext att alltid betyder alltid: Tacka Gud under alla livets förhållanden. Detta är Guds vilja med er i Kristus Jesus. (1 Tess. 5:18)

Så vad som än händer, är Gud vår käre Fader som vi tackar och lovar. Lever vi, så lever vi för Herren. Dör vi, så dör vi för Herren. Vare sig vi lever eller dör tillhör vi alltså Herren. (Rom. 14:8) Att vi tillhör Herren är inte något som vi åstadkommit av oss själva, utan vi har fått allt detta som en gåva. Det är han som har kallat oss från mörkrets rike, från otron och livet i synden. Det är han som gett oss en ny håg och vilja att tjäna honom. Guds ord har nått oss, så att vi kan tro på honom. Genom tron är vi hans barn. Hans ord talar till oss, och i det synliga ordet, i sakramentet, kommer han till oss med sin förlåtelse. Och inte bara att nattvarden är förlåtelse, Jesus kommer själv med sin kropp och med sitt blod hit till oss. Jesus, Guds Son kommer till oss och förenar sig med oss. Vi blir konkret en enhet och gemenskap med honom. Så bevarar han oss på vår vandring genom en farlig värld. Och vad som än händer kan vi tacka Gud och säga med aposteln: Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans beslut. (Rom. 8:28) Amen.

J Fjellander

[^]