Jungfru Maria vår förebild

Vi gör idag ett avbrott i fasteserien för att fira Jungfru Marie Bebådelsedag. ”Bebåda” är ett ålderdomligt ord som betyder förutsäga, förkunna i förväg. Det är den sista av söndagarna under kyrkoåret som hör ihop med julen. Fast egentligen är det ju den första söndagen som hör ihop med julen, det är en förberedelse till julen, nio månader före juldagen. Vi firar att ängeln Gabriel för jungfru Maria bebådade frälsarens födelse.

Ängeln Gabriel sändes av Gud till denna ringa, judiska kvinna med ett fantastiskt budskap, ett budskap om att hon skulle bli moder åt Messias, den utlovade frälsaren. Detta kunde inte Maria förstå. Hur kan det vara möjligt? Hur kunde detta ske? Maria var ju dessutom jungfru, hon hade inte känt någon man. Hur skulle hon då kunna vänta barn?

Ja, det är en angelägen fråga! Den måste ställas. Det är inget fel i att hon ställer frågan. Frågan är hur man gör det. I episteltexten ser vi ett annat förhållningssätt än Marias, när kung Ahas ifrågasätter att profeten är sänd av Gud. Han ville inte lyssna till Guds ord, han hade bestämt sig. Han vill inte ha något svar, han vill inte ha något tecken, fast Guds profet Jesaja uppmanar honom att begära det. Kung Ahas tyckte profeten talade oförnuftigt, och han ville inte undersöka det här närmare. Han avvisade Guds budskap. Han hade redan avgjort sig och tänkte inte lyssna längre.

Men inte så Herrens moder. Hon ställer frågan och är beredd att lyssna på svaret: För Gud är ingenting omöjligt, säger ängeln Gabriel.

Detta borde vara självklart för alla troende människor: För Gud är ingenting omöjligt. Ja, jag tror till och med att många av vår tids ateister och fritänkare skulle medge, att om Gud finns, så är ingenting omöjligt för honom. Gud kan göra vad han vill. Som psalmisten säger i den trettiotredje psalmen: Himlen är skapad genom Herrens ord, alla dess härskaror genom hans muns ande. … Ty han sade och det blev till, han befallde och det stod där.

Men från att rent principiellt tro att Gud är allsmäktig, ja från att med instämmande läsa med i trosbekännelsen Jag tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare är det dock ibland ett långt steg att verkligen tro och lita på Gud i den egna vardagen.

Hur gör vi när frågor dyker upp, en fråga som vi inte har något svar på eller inte är säkra på svaret? Ställer vi frågan, och är vi beredda att som jungfru Maria lyssna till svaret? Låt oss göra som Herrens moder och följa hennes exempel genom att lyssna och att tro.

Låt oss nu gå vidare i texten.

Ängelns budskap – Davids tron

Ängeln Gabriel inleder med att säga till Maria: Gläd dig, du benådade. Herren är med dig. Maria blir förskräckt, när ängeln visar sig för henne. Det tror jag nog att vi alla skulle bli om det plötsligt stod en ängel i vårt rum! Men ängeln upprepar sitt budskap: Frukta inte, Maria. Du har funnit nåd hos Gud. Och så förkunnar ängeln Gabriel att hon, en ung, vanlig judisk kvinna skulle bli moder åt frälsaren, Jesus. Barnet är Messias, den Högstes son, den utlovade kungen av Davids släkt, och hans rike skall aldrig få något slut. Han ska regera över Jakobs hus för evigt. Jakobs hus, det betyder Israels folk. Patriarken Jakob hade ju också ett annat namn som Gud gav honom, nämligen Israel. Messias ska styra Israels folk, han ska sitta på kung Davids tron och på denna regering ska det inte vara något slut. Som profeten Jesaja sade: Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given. - - - Så skall herradömet bli stort och friden utan slut över Davids tron och hans kungarike. (Jes. 9:6f.)

Att Jakobs rike, Israels rike, som jungfruns son ska regera över, inte har något slut, det ser vi med våra egna ögon, ty detta rike, det är den kristna kyrkan det. Jungfruns son är vår kung, det är över oss han regerar. Han regerar över hela jorden. Jakobs rike, Israel, är inte längre begränsat till judafolket. Det är som Sankt Paulus skriver: Israel är inte alla som kommer från Israel [d.v.s. från patriarken Jakob], utan löftets barn räknas som hans efterkommande. (Rom. 9:6, 8) Vi kristna är löftets barn, och Jesus regerar över oss, över hela jorden. Detta rike har inget slut, det upphör inte ens på den yttersta dagen, ty då fortsätter det bara in i härligheten, in i himmelen. Hans rike skall aldrig ha något slut.

Kan man bli Messias?

En del teologer menar att Jesus inte är sann Gud av evighet. De pekar bland annat på ängeln Gabriels ord: Därför skall också barnet kallas heligt och Guds Son. Och så säger de att ”Guds Son” är en titel som barnet fick, att han alltså inte var Guds Son, utan bara kallades det eller insattes som det. Men profeten Jesaja säger att Messias namn ska vara Mäktig Gud (Jes. 9:6). Och allsmäktig Gud av evighet är man eller är man inte! Det är inte en titel eller ett namn man kan ha utan att egentligen vara det. Att ha namnet Mäktig Gud innebär att vara det. Guds namn är inte en titel, det är heligt!

Ängelns budskap om Maria

Herren är med dig! Så hälsade ängeln. Det är en kraftfull predikan om Guds kärlek och nåd. Guds kärlek och nåd får ju alla hans barn. Maria hade dock inte bara denna allmänna nåd, att vara Guds barn, utan hon fick en särskild nåd. När ängeln sade Du har funnit nåd hos Gud, så betydde det att hon var särskilt utvald till något. Hon skulle få ett särskilt uppdrag från Gud. Hon blev moder till Guds egen son. Det var inte Marias förtjänst att hon funnit denna särskilda nåd inför Gud, utan det var just nåd.

I den gamla latinska översättningen står det att Maria är ”full av nåd”, gratia plena. Det kan ju leda till tanken att hon har så mycket att hon kan ge vidare till andra som behöver den. I den romersk-katolska kyrkan har Maria fått en plats som hon inte alls ska ha. Hon har fått en plats där hon skymmer Jesus, hon kallas till och med medåterlöserska. Men det är bara Jesus Kristus som har återlöst oss med sitt eget blod! Han och ingen annan. På en romersk-katolsk sajt står det: I Gud och med Gud är hon [Maria] en oavbruten kärleksström. Därför är det omöjligt, att hon som är full av nåd inte skänker sin rikedom vidare till sina barn[1]. Men den nåd Maria fick var inte nåd som i syndernas förlåtelse, utan nåd att fullgöra ett speciellt uppdrag. Och det uppdraget kan hon inte dela med sig av. Och hon kan inte dela med sig av någon annan nåd heller!

Någon säger: Jamen, "utan Maria hade vi inte Jesus". Alltså hade hon betydelse, hon hade en funktion i Guds plan för att rädda mänskligheten. Hon hjälpte till i återlösningsverket genom att föda Frälsaren.

Men detta är feltänkt. Det är som att säga ”Hade vi inte Simon från Cyrene, som hjälpte till att bära Jesu kors ut till Golgata hade Jesus inte blivit korsfäst” och dra slutsatsen att Simon var medåterlösare. Nej, i så fall blir ju även Pontius Pilatus medåterlösare, eftersom han såg till att Jesus dog på korset. Ja, raden av medåterlösare blir lång i så fall.

Men låt oss säga klart och tydligt: Jesus från Nasaret var och är den ende återlösaren av mänskligheten, för det är han, och bara han, som har betalat mänsklighetens skuld. Som Luther säger i lilla katekesen: Han har förlossat, köpt och vunnit mig, förtappade och fördömda människa, från alla synder, från döden och djävulens makt, inte med guld eller silver, utan med sitt heliga och dyra blod och med sitt oskyldiga lidande och sin död.

Jungfru Maria behövdes alltså inte alls för att betala vår skuld inför Gud. Om Gud hade velat, hade han kunnat låta Jesus bli människa helt utan någon kvinnas medverkan. Han hade kunnat komma i ett rymdskepp som trettioåring, kommit som vuxen direkt. Så inte behövdes jungfru Maria för att Jesus skulle återlösa världen. Men utan Jesu blod finns det ingen förlossning. Det var enda sättet! Han har gjort det med sitt heliga och dyra blod och med sitt oskyldiga lidande och sin död.

Men vi ska alla ta Maria till förebild i tro och lydnad. Vi prisar henne salig som fick gå in i denna höga uppgift, att bli moder åt Guds egen son. Särskilt viktigt är detta i en tid som nedvärderar moderskapet och inte ens drar sig för att varje dag ha ihjäl mängder av ofödda barn.

Vår uppgift

Vi har inte samma uppgift som Maria, men Gud har gett oss och alla kristna många andra uppdrag. Som Maria ska vi gå in helhjärtat i det vi får av Gud. När det gäller att följa Guds bud ska vi därför inte tveka, utan göra som Maria.

Vi kommer alla i situationer där det blir tydligt vem vi tjänar, där Gud kallar oss att bära vårt kors, där vi riskerar att lida för att vi är kristna. Djävulen vill lura oss att följa den bekväma vägen. Men vi ska vara orubbliga i tron och stå emot hans frestelser. Vi ska vara trogna mot Gud, som har kallat oss till sin eviga härlighet. Låt oss därför säga som Maria när Gud kallar oss: Se, jag är Herrens tjänare eller tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt.

Kanske har du försökt detta, men misslyckats. Vi har nog alla svikit, som Petrus på översteprästens gård. Men Herrens nåd är var morgon ny! Kom ni till mig, säger Jesus, det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Det var för dig, dina synder och dina svek, som jag dog. Det var för dina synder som jag föddes och blev människa.

Så är vi församlade idag för att fira att Gud blev människa för vår frälsnings skull. Herren Jesus sitter på sin fader Davids tron, han är kung över Guds folk, och av hans stora nåd får vi vara med, vi får tjäna honom. Idag är han här i vår gudstjänst, han samlar sitt folk, han mättar sitt folk, han leder sitt folk. Må vi som Maria ta emot och följa hans Ord. Amen.

J Fjellander

[^]