Den av Anden verkade tron

”Andens vind över världen” står det som rubrik över Annandag Pingst. Genom Andens verk kom ca 3000 människor till tro den första pingstdagen. Men det var bara en början. Jesus är världens Frälsare, och därför vill Anden med evangeliets ord nå ut till alla människor i hela världen och föra många till tro. Det borde vara en angelägen sak också för oss. Vi har flera tomma stolar i vårt kapell som väntar på att bli använda.

Men i fråga om kyrkans utbredning skall vi ha klart för oss vad vi kan göra och vad vi inte kan göra. Vi kan föra människor till Ordet. Vi skall inte lura och inte tvinga dem till det, utan vänligt inbjuda dem till kyrkan. Vi kan också vända på det och föra Ordet till människor. Det gör vi genom att vittna om Jesus och tala om vad vi tror på. Kort sagt, vi kan på olika sätt föra människor till Ordet eller Ordet till dem. Och så kan vi bedja för dem. Men mer kan vi inte göra. Som bäst kan vi få Ordet att nå till örat. Resten – vägen från öra till hjärta och till tro – är den Helige Andes sak. Det är viktigt att vi vet detta, så att vi inte ger oss in på Andens område, på sådant som bara han kan.

Det påminner oss vår text om i dag. Den ger oss anledning att tala om den av Anden verkade tron.

1. Vi blir frälsta genom tron allena

Så lär oss Skriften överallt. Men låt oss börja med att se något på bakgrunden till vår text. Jesus hade nyss gjort det stora brödundret och bespisat 5000 män med fem kornbröd och två fiskar. Många var hänförda och ville genast göra honom till kung, en brödkung. Men Jesus ville inte ställa upp på det. I stället började han tala om sig själv som livets bröd och att deras enda räddning låg i att ta emot honom som den mat ”som varar och har med sig evigt liv” (Joh. 6:27). De hörde på en stund och så kommer plötsligt en fråga: ”Vad skall vi göra för att utföra Guds gärningar?” (Joh. 6:28).

Det är en typisk människofråga. Man frågar efter vad vi skall göra. Det är klart att man måste göra något för att få evigt liv! Så tänker vi spontant. Att bli frälst bara genom att tro och ta emot något helt gratis är ovärdigt och närmast förnedrande enligt vårt sätt att tänka. Hade det däremot rört sig om pengar, hade vi gladeligen tagit emot dem, t.ex. om vi vunnit en miljon på lotteri, eller om någon plötsligt skänkte oss en stor summa. Då hade vi skattat oss lyckliga. Men Gud och det eviga livet vill vi göra oss förtjänta av. Vi vill vinna det med våra gärningar.

Vad svarar nu Jesus på judarnas fråga? Han säger: ”Detta är Guds gärning, att ni tror på den han sänt” (Joh. 6:29). Det var ett klart besked. Han svarar med att genast börja tala om tron. Vägen till Gud går inte genom våra gärningar utan genom tro. Gud vill inte ha något av oss som betalning eller motprestation. Frälsningen kan inte köpas. Synden har förstört oss så grundligt, så att vi inte har något heligt och rent att ge. Därför vill Gud i sin stora kärlek till oss att vi bara tar emot frälsningen som en ren gåva ur hans hand. Det är enda vägen.

Hur reagerar människor då på Jesu tal om att bli frälst genom tro? Jo, man börjar ofta, precis som judarna i vår text gjorde, att kräva bevis: ”Vad gör du då för tecken, så att vi ser det och kan tro på dig?” (Joh. 6:30). Också detta är en typisk människofråga som visar hur främmande det är för den mänskliga tanken att acceptera och tro evangelium. Vi värjer oss och kräver bevis. Mycket annat tror vi på utan bevis, men inte detta.

Visst gav Jesus människorna många tecken och bevis på att han var Guds Son. Han hade nyligen gjort det stora brödundret. Men det dög inte. Man ville ha nya bevis. Lägg märke till att Jesus svarar judarna inte med att ge dem nya tecken och bevis utan genom att säga: ”Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig mer hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta” (Joh. 6:35).

Såväl för fromma fariséer som för moderna människor är det något mycket svårsmält som Jesus säger. Vill man nalkas Gud, så finns det bara en väg: att tro på den han har sänt. Vill man finna Gud, tjäna och dyrka honom, måste man först och sist tro på Jesus, inte ägna sig åt gärningar, ceremonier, offer och sådant. Jesu ord om tron är ett riktigt dråpslag mot alla försök att visa upp sin godhet och sina gärningar inför Gud.

Det finns de som säger, att det där med frälsning genom tro utan gärningar är något som Paulus har hittat på, och att den läran ursprungligen inte fanns hos Jesus. Sedan skall Luther ha spunnit vidare på det.

Men redan av det som Jesus säger här i Joh. 6 förstår vi att sådan påstående är helt tagna ur luften. Paulus säger det Jesus säger, inget annat. Hans evangelium är exakt detsamma som Jesu evangelium. Och vad Luther gjorde var bara att lyfta fram Skriftens lära om frälsning av nåd för Kristi skull genom tron. ”Den rättfärdige skall leva av tro”, står det både i GT och NT (Hab. 2:4, Rom. 1:17).

Vi blir således frälsta genom tron allena. Hur får vi då denna tro?

2. Tron är Guds och Andens verk

Jesus säger: ”Ingen kan komma till mig, om inte Fadern som har sänt mig drar honom till mig.”

När vi människor kommit så långt att vi hör och förstår vad Jesus verkligen säger om trons väg – och inte blir så arga att vi genast lämnar honom, vilket många gjorde vid detta tillfälle – så stöter vi på nästa problem, också det typiskt för oss människor som alltid vill vara egenrättfärdiga. Vi tänker: Jesus säger att jag skall tro på honom. Nåväl, då gör jag väl det! – som om vi fritt kunde välja att tro på Jesus eller inte.

Men också den tanken sticker Jesus hål på i vår text när han säger: ”Ingen kan komma till mig, om inte Fadern som har sänt mig drar honom till mig.” Här smular han sönder en av människans stora, religiösa älsklingstankar, nämligen att hon kan avgöra sig för Gud eller åtminstone visa sin goda vilja. Men en av Bibelns allra svåraste stötestenar för oss, är att den säger att vi är så skadade av synden, så djupt fallna och så hårt fångna av djävulen, att vi inte ens har kraft och vilja av oss själva att tro på Jesus och hans evangelium. Det är aldrig så, att vi efter moget övervägande till sist bestämmer oss för att tro. Ingen kan komma till Jesus, om inte Fadern drar honom.

Tron är ett Guds verk. Det är Fadern som genom Anden och Ordet drar oss till Jesus. Det är Anden, som vi talade om i går på Pingstdagen, som både väcker och släcker törsten efter Jesus. Det står i 1 Kor. 12:3: ”Ingen som talar vad Guds Ande inger honom kan säga: Förbannad vare Jesus. Och inte heller kan någon säga: Jesus är Herren, om det inte ges honom av den Helige Ande.” Ingen kan avlägga en äkta trosbekännelse, som springer fram ur hjärtats levande tro, utan den Helige Ande. Utan Andens upplysning är evangeliet ”en dårskap för henne, och hon förstår det inte”, säger aposteln Paulus (1 Kor. 2:14).

Luthers förklaring till den tredje artikeln ger oss en mycket pregnant och sann sammanfattning av Skriftens lära på denna punkt:

Jag tror, att jag icke av mitt eget förnuft eller egen kraft kan tro på Jesus Kristus, min Herre, eller komma till honom,
utan den Helige Ande har kallat mig genom evangelium, upplyst mig med sina gåvor, helgat och behållit mig i den rätta tron.

Denna förklaring byggde Luther bl.a. just på Jesu ord i dagens predikotext: ”Ingen kan komma till mig, om inte Fadern som har sänt mig drar honom till mig.”

De som har dragits till honom är de som ”ha fått undervisning från Gud”, säger Jesus. ”Var och en som har lyssnat till Gud och lärt av honom kommer till mig.” Här ser vi, att tron kommer inte av att göra, utan av att höra. Evangelium är undervisningen från Gud, den är ingen människolära eller något mänskligt påhitt. Så genomsyrad som människan är av stolt gärningsrättfärdighet, skulle hon aldrig själv komma på en frälsningsväg, där Gud själv i Jesus utgjuter sitt blod till försoning för alla synder och förlåter och rättfärdiggör syndare av nåd allena.

Kännetecknet på att man verkligen ”har lyssnat till Gud och lärt av honom” är just detta, att man kommer till Jesus, möter honom i kyrkan, hör predikan, går till nattvarden och tror evangelium. Kännetecknet på att man inte hör vad Gud säger, är att man föraktar hans gåva av nåd och i stället kommer dragandes med sina egna gärningar och intalar sig att det onda man gjort uppvägs av det goda osv. Så blir det när man lyssnar till sig själv och inte till Gud.

Men den som gärna hör, tänker och talar om Jesus skall veta att ett under har skett med honom eller henne. Ty tron är ett Guds och Andens verk. Paulus säger: ”Ty av nåd är ni frälsta, genom tro, och det inte av er själva. Guds gåva är det – inte genom gärningar, för att ingen skall förhäva sig” (Ef. 2:8). Till sist:

3. Den av Anden verkade tron skänker oss hela saligheten

Vår text slutar med att Jesu säger: ”Tro mig, så är det: Den som tror, han har evigt liv. Ordagrant står det: ”Amen, amen (dvs. Sannerligen, sannerligen), säger jag er…” Amen är en högtidlig edsformel som Jesus använde när han särskilt ville understryka något vikigt. Han bedyrar här med en gudomlig ed, att tron tar emot hela saligheten som en oförtjänt gåva, inte bara själens utan också kroppens salighet.

Om den troende sade Jesus i början av vår text: ”Jag kommer att uppväcka honom på den yttersta dagen.” De orden är ett löfte om frälsning också för kroppen. På yttersta dagen skall Anden göra det sista stora undret, uppväcka våra kroppar från döden. Och då är hela människan frälst. Detta påminns vi om när prästen i vår kyrka efter sakramentets utdelande säger: ”Herren Jesus Kristus, vilkens kropp och blod du nu har fått del av, han bevare din kropp och själ till evigt liv.”

Så skänker oss den av Anden verkade tron de allra största löften som vi alltid skall ta till oss, särskilt när vi är trötta, missmodiga, sjuka och plågade. I Kristus är vi med kropp och själ i Guds hand, omslutna och märkta av uppståndelselivet som inga olyckor och ingen död rår på. Med sådant tröstar oss den Helige Ande. Amen.

S Bergman

[^]